Smells like teen spirit

Då har det gått nästan en månad på det nya året. Det började bedrövligt för min del, jag verkligen avskyr de där fyrverkerierna som människor envisas med att skjuta upp. Matte säger att vi ska fly ut i skogen eller något nästa gång det är dags. Passar mig fin-fint!


Vi tränar på med rallylydnaden och ska snart debutera i avancerad klass. Matte säger att det blir ett äventyr för sig. Med de nya reglerna som började gälla i år så får vi inte göra så många missar som vi gjorde i fortsättningsklass för då lär vi aldrig nå mästarklass, enligt matte. Nåja, vi tar de två första tävlingarna som avstämning för hur långt vi har kommit.

Jag har börjat på en specialsökkurs tillsammans med matte. Det är jätteroligt! Jag letar efter eucalyptusdoft och är rätt bra på att hitta det. Nu säger matte att jag måste lära mig att frysa till när jag hittar doften. Jag vet inte riktigt vad hon menar med det men jag antar att det klarnar så småningom. Här är en filmsnutt från första gången jag hittade eucalyptus, innan dess hade jag letat små fleecebitar.

Jag fick pausa en stund och så fick jag ytterligare två gömmor. Den första jag hittar är nerstoppad i en ljusstake som står på bordet. Ljusstaken syns inte i bild. Likaså ser man inte heller när konen blivit flyttad. Den hamnade utanför bilden.



Det är jätteroligt med specialsök, av allt jag gör tillsammans med matte så tycker jag bäst om när jag får lov att använda min nos! Just nu varvar vi specialsök med, rallylydnad och kickbikedrag. Rätt lagom, en sak i taget liksom.

/Den där Bozco

Already gone!

2016 är snart slut och i mattes värld är året som hon refererar till som "skitåret som sög purjo" redan slut. Hon står mentalt i hallen och väntar på att det ska stå 2017-01-01 00:01 på hennes telefondisplay. Jag är lite beredd att hålla med henne.


Vi sammanfattar året.
Jag inledde året med att lämna blod i januari.

Matte och jag vilar under köksbordet efter blodgivningen.

I februari sparkade matte äntligen sig själv i häcken och vi åkte till Prima Liv och jag fick mina höfter röntgade. Resultat - Hd B Ed UA

Jag sov gott och Matte höll mig sällskap.
Foto: Husse

I mars hängde vi en hel del med Jenna, Lusen och Jäger. Vi utnyttjade skamlöst hennes kickbike och hon lade viltspår till mig.

Gammelgrå lämnar fågel till matte när vi tränar med Jenna.
Foto: Jenna Anderberg

Jag och Gammelgrå var på fältträning. Gammelgrå gjorde en imponerande dragning på en hare och kom tillbaka med ett uppfläkt öra.

Jag studerar fasaner på flykt under fältträningen.
Foto: Matte

Gammelgrå minuterna innan släpp och sin imponerande harlöpa.
Foto: Matte

Min utställningskarriär avslutades efter att jag hade blivit tilldelad ett Good på Malmö Int.
Gammelgrå fick inte starta Veteranklass pga av att det saknades en vecka till hans födelsedag och Jenna visade honom. Vi fick i vart fall cheeseburgare för att fira Gammelgrås resultat (1)

Mitt sista framträdande i en utställningsring - Halleluja!

Jag gjorde mitt anlagsprov i viltspår och fick godkänt med fin kritik, fick cheeseburgare (2)

Några minuter efter godkänt resultat i anlagsklass.
Foto: Jenna Anderberg

I april lämnade jag blod och gick på balansbollskurs.

Balansbollskurs!

Foto: Charlotte Skarin

Jag och matte tränade för Heidi Billkvam.

Jag och matte tränade fritt följ för Heidi.

Vi märkte att Gammelgrå började uppföra sig underligt.

Gammelgrå i sin egen lilla värld.
Foto: Matte

I maj månad debuterade vi i rallylydnadens fortsättningsklass. Matte var så nervös över att jag skulle vara lös att när vi var igenom banan så rann tårarna hejdlöst och hon var bara sååå pinsam och kramade mig i offentlighet, skammen över dessa kramar... Vi kammatde ihop godkänt resultat och jag fick en cheeseburgare på vägen hem! (3)

Helgen därpå tävlade vi igen och jag fick godkänt resultat igen och cheeseburgare! (4)

Matte fyllde år och fick en kickbike som hon gav sig på att montera ihop själv...

Gammelgrå utreddes och det visade sig att han hade en hjärntumör.

Gammelgrå hos veterinären.
Foto: Matte

I juni deltog Gammelgrå i sin sista utställning. Han älskade utställningar och både han och matte var stolta när han placerade sig som BIS3-veteran. Vi fick cheeseburgare (5)

Jag tog mitt sista godkända resultat i Rallylydnad Fortsättningsklass och fick titeln RldF. Fick KFC (6)

Jag debuterade i öppenklass i viltspår och fick ett 2:a pris. Vi fick KFC (7)

Efter viltspårsprovet visade Gammelgrå mig sina favoritplatser.
Foto: Matte

I juli sade vi farväl till Gammelgrå som fick somna in hemma på sin favoritfilt tillsammans med sin favorittiger.

Gammelgrås avskedsbild.
Foto: Husse

Jag och matte tog en roadtrip till västkusten.

Jag och matte tog morgonpromenad till en utställning.
Foto: Matte

I augusti startade vi eftersöksprov och jag vägrade apportera den nerkissade ankan! Fick cheeseburgare för mitt fina släpspår (8)

Vi inledde september med att jag gav blod

Mallig över min hjälteinsats.
Foto: Matte

Hela flocken drog på långvandring och jag bar klövjeväskor.

Foto: Matte

Jag var på fältträning och hade min första fågelsituation på fältfunnen fågel och fick KFC för besväret (9)

Jag och fågeln slängde skit på varandra innan släppet!
Foto: Husse

Jag startade på ett nytt eftersöksprov och fick godkänt resultat (6/10) med KFC som följd (10)

Anden som bidrog till godkänt resultat!
Foto: Matte

Jag startade i öppenklass i viltspår och fick mitt första 1:a pris och en cheeseburgare (11)

Stör inte! Äter cheeseburgare!
Foto: Matte

Vi sade farväl till Stridsvargen vars rygg inte orkade längre. Han somnade lugnt och stilla på sin favoritmatta tillsammans med sin favoritboll.

Stridsvargen med sin boll.
Forever loved, forever missed!
Foto: Matte

I oktober startade jag på fältprov, blev dagens ekipage (kvarstår) och fick ett 2:apris (som sedan försvann) och ett nytt KFC-besök (12)

Jag, Matte, Domaren.
Mitt 2:a-pris är struket men titeln Dagens ekipage kvarstår!
Foto: Katarina Hansson

 Jag startade i öppenklass i viltspår och fick mitt 2:a 1:a pris och cheeseburgare (12)

Jag och den magiska klöven.
Foto:Matte

I november startade jag i öppenklass och fick mitt 3:e 1:a pris och blev därmed viltspårschampion. Matte var överlycklig över titeln, jag var överlycklig över att jag fick en hel meny på KFC (13)

Nybakad viltspårschampion!
Foto: Matte

I december gav jag blod.

Blodgivning
Foto: Matte

Jag debuterade tillsammans med matte i en inofficiell CaniX Trailrun. Det var meningen att vi skulle powerwalka men jag satte tempot. Jag fick en cheeseburgare (14)

Powerwalk my ass! Här springer vi!
Foto Pernilla Lindeberg

Matte säger att året suger och det har varit många tårar och mycket sorg. För egen del tycker jag att 14 cheeseburgare/kfc-kycklingbitar, gör mitt år helt ok. Oavsett vilket, tror jag att jag joinar matte i den där mentala hallen och väntar in 2017. Jag tror det väntar massor med kul saker!

Välkomnar 2017!
Foto: Husse

/ Den där Bozco

And then I’ll start again

Jag ville ju inte apportera den där nerkissade ankan sist jag gjorde eftersöksprov.
En knapp månad efter det så var det ett nytt eftersöksprov för en ny domare och det var liksom lite allra sista chansen om vi skulle nå vårt mål om att starta på fält i år.

Vi började med vattnet. Jag satt i skottet men precis när jag skulle kasta mig i vattnet så fick jag syn på något som stack upp ur vattnet vid strandkanten och bestämde mig för att checka av det lite snabbt. Fick avdrag för "försiktig igång". Simmade över till andra sidan såg anden men tänkte att med tanke på hur äcklig den var sist så tänkte jag inte ta den. Gick i vattnet och lyssnade på Mattes ilskna röst om "UT" när jag simmade tillbaka till den grunda mittfåran i ån. Jag stod där i vassen och funderade lite och tänkte att Matte nog förlät mig denna gången med. Jag såg att hennes händer uppgivet var på väg ut i inkallningssignal men sedan insåg jag att det var kört för jag såg hornen växa i mattes panna.

Istället fick jag handsignal och röstkommando för UT och det var så sabla argt och bestämt att jag simmade tillbaka. Bara för att retas så tog jag en omväg upp ur vattnet och sedan testade jag av hur väldigt gärna Matte ville ha den där anden. Matte i sin tur körde taktiken att så länge domaren inte sade till henne att vara tyst så tänkte hon tjata. Matte vann, hon vinner nästan alltid. Jag tog anden och simmade tillbaka, jag var rätt trött i det kalla strömma vattnet. Matte hörde det så hon beslöt att ta avdraget för hastig avlämning. Hon mötte mig och jag lämnade av anden. Domaren bad att få fundera en stund men gav mig till slut 6p på vattenmomentet.

När vi kom till skogen för att göra släpspåret, hade det börjat skymma och när det var min tur, var det nästan mörkt. Matte hade bett att jag skulle få en and i släpspåret även denna gången. Jag fick även denna gången Grås röda jakthalsband och en tillsägelse om att komma ihåg vem som burit det före mig. Jag följde med Matte ner till spårstarten och hon visade starten och släppte mig. Jag satte iväg ut i skogen och hittade min and. Snodde åt mig den fort som bara den och drog tillbaka och möttes av en märklig syn. Matte stod och gömde sig bakom domaren och vågade inte titta. Sedan ska det tilläggas att min matte har ett synfel som gör att hon ser dåligt i skymningsljus så hon såg inte att jag hade anden heller.

Det är tur att det finns domare som kan springa åt ett håll och skicka Matte åt ett annat. Jag gick ut och satte mig på skogsvägen och väntade på att Matte skulle ta anden. Domaren sade att det var utmärkt arbete och jag fick min första 10:a!!!! Jag fick bära anden hela vägen upp till bilen och aldrig har min matte varit stoltare! Vi hade godkänt resultat på Eftersöksprov och kunde nu anmäla till fältprov. Matte håller alltid sina löften så på vägen hem stannade vi på KFC och jag fick belöningskyckling!

/den där Bozco

We had to say goodbye

PH Försvarsmaktens Epso
2009-06-13 - 2016-09-15 

Min idol finns inte mer. Till slut gav hans onda rygg upp och han tog sin favoritboll med sig och gick över regnbågsbron för att hänga tillsammans med Gammelgrå. 

Matte säger att där på andra sidan, sitter polishundarna och berättar krigshistorier och hon säger att i deras sällskap har Stridis inget att skämmas för. Hon säger att Stridis var en mycket duktig polishund som hittade många människor som var vilsna till både kropp och själ. Att han har spårat och gripit människor som gör andra människor ont. Matte säger att hon alltid kände sig trygg när Husse var på jobbet tillsammans med Stridis.

Jag vet bara att Stridis var min stora idol. Jag sprang honom i hasorna från dag ett och jag saknar den gamle grumpige gubben som kunde säga ifrån på skarpen om man retade honom för mycket. Nu är jag helt själv och det har tagit ett tag att vänja sig vid det.

Vila lugnt min grumpige vän, du är för alltid saknad..

/den där Bozco

I still mess up but I'll just start again

Igår var det eftersöksprov. Matte hade anmält oss och vi har tränat massor. Jag gjorde de där proven i unghundsklass men då var Matte alldeles för fokuserad på att jag skulle bli världens grymmaste apportör och plocka hem på priser på fältprov. Hon glömde att det skulle vara roligt och jag tyckte att det var jättetråkigt, att apportviltet av jätteäckligt och läskigt och till slut vägrade jag vara med. Grå tyckte att jag var en barnslig omogen tönt och tyckte att jag skulle växa i tassarna och skärpa till mig.

Matte insåg till slut situationen och så gjorde vi en lång time out, där vi inte tränade någon apportering alls om man bortser från den vi gör i lydnaden. Den apporten är i smaskigt trä så den har jag tyckt om hela tiden. Förra våren flummade vi med på en apporteringsträning och Matte konstaterade att även om jag tyckte det var kul att hämta dummies så var jag fortfarande inte redo.

För ett par veckor sedan kom jag fram till att man faktiskt kan bära de där kaninerna och Matte var superglad. Sedan åkte vi och tränade i hällregn och då var där en pytteliten halvdränkt kaninusling och den vägrade jag bara ta. Matte muttrade att det faktiskt händer att det regnar när man är ute på jakt och att man inte bara kan få torra fina kaniner hela tiden. Hon kan ha muttrat något om att jag är en bortskämd primadonna med divalater också. Hon muttrar en hel del och jag lyssnar inte alltid.  Vi har inlett förhandling om det där med blöta kaniner men i väntan på lösning får jag änder att hämta och de är ju liksom alltid blöta för de bor i vattnet. De blir inte heller sådär äckliga av att vara blöta som kaninerna blir.

Igår började vi med vattnet. Jag följde med Matte riktigt prydligt ner till domaren och domarsekreteraren. Vi fick anvisning och skulle gå ner till startplatsen, jag gillar inte främlingar så Matte lät mig nosa av i lugn och ro. Domaren blev lite otålig men Matte låtsades vara döv. Jag satte mig ner, Matte gav klartecken och så överraskade jag Matte med att sitta still i skottet. Jag simmade ut, stannade till i vegetationen mitt i ån. Matte ropade att jag skulle simma vidare, att anden inte låg där jag stod. Jag simmade över till andra sidan om hittade anden men hallå vad den luktade! Jag höll upp den för att visa Matte att jag hade hittat den och sedan lade jag den prydligt på kanten och simmade tillbaka till mitten, Matte kallade in mig, klappade om och sade att det gjorde inget. Hon sade: "Vi tar den nästa gång B."

Foto: Susann Holmquist

 Egentligen är det inte så lönt att göra släpspåret på land om man har betyg 0 i vattenmomentet och Matte tänkte först att vi skulle åka hem. Sedan slog Mattes snåltarm till. Hon menade att hon hade betalt för att delta, vi hade kört långt och då kunde vi lika gärna ta släpspåret som ren träning och få reda på vad domaren tyckte. Därmed hängde vi med till släpspårsstarten.

Jag tänkte att jag nog fick skärpa till mig så jag följde med ner till spårstarten, Dagen till ära, hade jag Grås röda jakthalsband. Släpspåret var Grås paradgren och han bar alltid det röda halsbandet. Matte satte det på mig och sade att hon hoppades på att det gav oss tur. Jag följde med Matte ner och hon visade mig var jag skulle börja leta. Plätt-lätt!!!

Jag satte av direkt, hittade fram till anden, plockade upp och drog tillbaka. Strax innan jag kom fram till Matte, tvärnitade jag. Vad sjutton gjorde domaren där ute i skogen? Skulle jag lämna anden till honom? Detta krävde att jag lade ner andskrället och funderade lite. Matte ropade att jag skulle ösa på och komma till henne, jag var lite förvirrad men jag plockade upp anden, letade upp henne och höll i anden tills dess att domaren sade att Matte fick ta den. Vet ni, jag tror aldrig att Matte har varit så glad! Vi fick en 9:a av domaren, han drog 1 poäng för min funderingspaus.

På vägen hem från provet, stannade vi och firade vår 9:a på KFC. Matte sade att den var värd att fira men hon sade också att det inte blir fler KFC-besök på ofullständiga eftersöksresultat i fortsättningen.

/den där Bozco

Gentlemen to the left because the ladies are always right

Idag har jag och Matte arbetat med vår högerhandling. Matte säger att vi måste får till den för till våren ska vi ut och segla, hela vägen upp till mästarklass och då måste man ha en grym högerhandling.

Vi har fortfarande lite experimentverkstad på högerhandlingen och provar oss fram men idag provade vi att lägga in lite mer rörelser utöver att gå rakt fram. Jag tycker att det är ursvårt och Matte säger att min position svajar värre än en urskog i storm. Ska hon säja, hon svajar rätt bra hon med och nu när vi har börjat filma vår träning så finns det filmbevis - så det så!

Matte säger att vi kommer få till det riktigt snyggt men att vi måste träna flitigt och sedan är det nog hög tid att söka lite hjälp från de som kan bättre än vi. Fram till nu så har Matte kört någon form av gerillaträning när det gäller rallyn. Om man bortser från träningsgruppen som vi hakade på i vintras för att kunna träna inomhus, har vi inte hängt med någon när det gäller rallyträningen. Grå sade alltid att det märktes och att det var som att släppa loss två lantisar i en balsal när vi gick in på banan. Han hade nog en poäng, vi är lite oslipade och kantiga och det syns på våra poäng. Det är ju ingen risk att vi hamnar ovanför 90-sträcket just nu...

Jag misstänker att Matte har en plan för hur det hela ska lösas. Hon har ganska ofta planer som hon inte delger mig. Det hade varit väldigt kul att nå mästarklass, jag hade haft en mycket stolt Matte med mig hem om vi gjorde det...

Over & out

/den där Bozco

A new dawn

Det är svårt att börja på ny kula när det finns så mycket ledsamt runt omkring en. Jag tänkte dock berätta att jag denna sommaren, trots värme, har fått väldigt mycket fysträning. Matte fick en kickbike av Husse i födelsedagspresent. Vi har inte kunnat använda den så mycket som vi har velat för att det har varit så otroligt varmt. Matte säger att det blir tid för den med.

Jag har fått simma massor tillsammans med Stridstysken. Han simmar för att hans dåliga rygg inte ska bli sämre och jag simmar för att bygga muskler. För just det, har Matte skaffat en flytväst till mig. En apa som passerade oss när Matte höll på att spänna på flytvästen, undrade om jag inte kunde simma eftersom jag hade flytväst. Matte svarade artigt att jag simmade mycket bra, apan tyckte att Matte var konstig och gick vidare.

Matte orkade liksom inte förklara för en helt främmande apa att flytvästen gör att jag kan lägga krut på att aktivera de musklerna som jag verkligen behöver träna. Den gör att jag kan träna längre och lite tuffare. Skulle det vara så att jag mot förmodan får kramp eller råkar svälja en våg eller två så sjunker jag inte och Matte kan få tag i mig. Vi hundar sjunker liksom inte som stenar, vi kan försvinna en bra bit ifrån där man såg oss försvinna från ytan.

Utöver simträningen, har jag fått jobba en hel del på min boll. Vi gick en kvällskurs i våras, jag och Matte. Matte var lite skeptisk eftersom hon ändå varit väldigt aktiv med Stridstyskens rehab-träning. Det var jag med för jag fick hänga med och simma och var inskriven i bokningsprogrammet som Stridis kompis. I vart fall så visade kursen ge oss flera nya infallsvinklar och Matte köpte med sig en boll hem.

Bollen är ganska bra för det är högeffektiv träning och jag blir väldigt snabbt trött i musklerna. Flera gånger när matte har varit slö och haft dåligt samvete för att vi inte tränar, har vi i vart fall gått in och kört några minuter på bollen och så har vi båda varit nöjda. Bygga muskler är ju aldrig fel, jag behöver dem i allt vi tar oss för.

Mattes senaste galenskap är att hon har fått för sig att det skulle vara kul och vandra nästa sommar så nu har hon köpt klövjeväskor till mig - ser jag ut som en mulåsna nu rent plötsligt???

Likaså har hon bestämt sig för att vi ska promenera mer till klubben och då tycker hon gott att jag kan bära mina träningsprylar på egen hand. Jag vet inte riktigt hur det blev bestämt att jag ska göra allt och Matte inte ska göra något annat än att hålla i koppel och bestämma en massa...

Dagens träning var i alla fall 8 minuter på bollen och jag känner mig rätt mör i mina rygg och magmuskler. Matte ska jobba nattpass och det regnar till och från så jag tror inte det blir så värst mycket mer gjort på träningssidan idag.


Over & out!

/ den där Bozco

Time to say goodbye

Under våren började Grå tackla av, han uppförde sig bitvis förvirrat och frånvarande. På Greyberry's kennelläger i början av maj, insåg jag att något var allvarligt fel. Vi körde eftersöksmomenten och släpspåret som var Joeys paradgren, det var som om han aldrig hade gjort det och han irrade bara runt. Vattnet var väl aldrig Grås starkaste men han har trots allt kammat hem 8:or och samma där, han tog en simtur men i övrigt - nada.

Vi bokade tid hos Gylles smådjursklinik och hela hunden röntgades och det togs massor av prover som skickades till alla möjliga och omöjliga laboratorier i jakten på vad som var fel på Grå. Vi remitterades till flera olika specialister. Till slut stod vi med svaret - hjärntumör och pernerialt bråck. Det fanns ingen prognos för tillfrisknande.

För ett par veckor sedan ringde jag det svåraste samtal jag någonsin ringt, jag avtalade tid med distriktsveterinären för hembesök. Hon kom dagen efter och vackra älskade Grå fick lugnt somna in på den stora mjuka dynan framför öppna spisen. En plats han alltid älskat, intill sig hade han mig, husse och sin älskade tygtiger som han har nuttat med och pysslat om sedan den dagen han kom till oss.

Jag är inte särskilt vidskeplig av mig men en av de sista kvällarna som Grå var med oss, såg vi för första gången en regnbåge ute över havet. Det brukar inte bli regnbågar på det viset, de brukar finnas inåt land, över fälten. Den var väldigt kraftig i färgerna och låg mellan havet och ett moln och var kvar under hela rundan. Samma dag som Grå hade somnat in, kvällsrastade vi som vanligt på stranden och då var regnbågen ute i havet tillbaka, denna gången var den väldigt svag och inför våra ögon, löstes den upp...

Grå med sin regnbåge. Det blev en av de sista bilderna som togs.
Foto: Grås Husse

Jag skulle kunna skriva en bok om allt vi har upplevt men jag nöjer mig med att konstatera att Grå var en hund som har berört de flesta som han har träffat längs sin väg. 

Vila lugnt nu min vackra grå hund, du är för alltid älskad och saknad....

/Matte

Stay

Vi stannar kvar där vi är! Det är ett för stort och tidsödande projekt att flytta. Jag har helt enkelt för mycket att göra i verkliga livet för att hinna skapa stordåd på datorn.

2016 är här och vi blickar framåt!

Bozco och jag har haft ett djupt samtal om vad vi ska göra i år och det ser ut enligt följande:

Vi ska försöka diska av viltspårschampionatet. Jag vet, jag säger det varenda år och får aldrig tummen ur. Det är för att det är förbaskat ont om spårmarker där vi bor och det är förbaskat knöligt och omständligt att träna. Nu har jag dock bestämt att det får vara slut på ursäkterna och det ska göras!

Vi ska träna eftersöksgrenar och fält med målet att kunna starta på höstens prov.

Vi ska vara uppflyttade till avancerad klass i Rallylydnaden och vem vet, får vi rätt på högerhandlingen så kan vi kanske tom klättra upp till mästarklass.

Vi ska jobba vidare med tävlingslydnaden och när jag känner att mitt självförtroende och tillit är så stark som den behöver vara, kommer vi att tävla.

Så där har ni vårt 2016, vi kommer naturligtvis göra mycket mycket mer men det är sådant som vi bara gör och som hjälper till att nå de fyra stora målen.

2016 - nu kör vi!
2016 - du är vårt år!
2016 ska rocka!!!

/Matte

Where do we go from here?

De som brukar titta in här, har säkert konstaterat att det inte har hänt så mycket här sedan i våras.
I maj månad hade jag massor att göra och väldigt lite tid att skriva. Grå hälsar att eftersom han numera lever ett liv som semipensionerad så har han inte överdrivet mycket att skriva om såvida ni inte vill ha rapporter om antalet tikfläckar och kaniner som han upptäcker på sin promenad. Han lovar dock att rapportera när han har något viktigt för sig.

I juni hände en tråkig sak som min vilja att befinna mig ens i närheten av hundvärlden. Hundar är underbara, människorna som håller i kopplen är inte alltid lika underbara. Underbara människor tog sig tid att hjälpa till, peppa och stötta och jag har sakta men säkert börjat hitta mitt fotfäste tillbaka till mitt forna engagemang och driv samt viljan att skriva. I övrigt kring det som hänt, säger jag bara - Karma!

Dock känner jag att denna bloggen numera är i fel format. Det är Grås blogg, älskade underbara, egensinniga Grå. Det känns inte rätt att bara sno den och ändra om den till något annat än var den är. Jag känner att alla mina göranden med Junioren inte har här att göra och inte heller mina tankar kring träning, tävling och hundvärlden i övrigt.

Jag letar därför efter ett alternativ till blogger. Någonstans där jag kan hålla allt samlat. Har du en lösning så hör av dig till mig!

Med hopp om nya texter inom kort i cyberspace

Matte aka Apan

Stoppa pressarna!

Grabbarna grå har tävlat rallylydnad på hemmaplan, en dubbeltävling. I Apans drömscenario kom hon hem med två hundar med RldN-titlar. Det är tur att hon har oss som plockar ner henne på jorden...

I första klassen hade jag startnummer 5 och Apan kom och hämtade mig strax efter klassen hade börjat. Jag hann precis lyfta på ett bakben och stretcha lite och sedan var det vår tur. Jag och Apan tyckte att vi rockade banan, domaren höll inte med - 62 poäng. 8 poäng från godkänt resultat och jag behövde ju ett godkänt resultat till för att få min titel. Dock sätter den domaren stjärnor i kanten för särskilt väl genomförda moment och vi fick ju några med oss!

Junioren hade startnummer 27. Det föll ihop redan innan det hade startat. Apan sade att det var hennes fel alltihop. Hon är så van vid att Junioren låser sin fokus på andra hundar och att det tar tid att låsa upp honom. Hon tog därför ut honom ganska omgående efter min runda. 

Juniorens engagemang och fokus slocknade ganska lagom till att det var dags att gå in på banan och dessutom hittade han intressanta fläckar som inte funnits där tidigare. Inte blev det bättre av att Apan lyckades diska dem! Hon svängde höger som det stod på skylten, alldeles för långt ifrån den - KlantApan!

Paus och då kom domaren som hade dömt och sade till Apan att hon tyckte att allt såg så väldigt mycket bättre ut än tidigare tävling som hon hade dömt oss på och att dagens protokoll tyvärr inte beskrev det. Hon påtalade att det var så lite som allt hängde på nu och att det bara var att ladda om.

Ladda om gjorde vi! Apan körde samma strategi för min del. Jag hade nu startnummer 4 och fick nästan ingen tid alls på mig, dock körde vi fler moment utanför banan medan vi väntade. Jag tycker faktiskt att man inte borde få några poängavdrag alls, om man gör momenten perfekt på uppvärmningen!

Vi fick startsignal och jag hittade en intressant fläck vid startskylten och den följde jag hela vägen till skylt nr 9. Då insåg jag att det gick en apa och stampade irriterat intill mig. Insåg också att hon var nära att spränga hela säkringsboxen - ups! Jag riktade all fokus mot Apan och försökte göra så bra jag bara kunde på de kvarvarande momenten. Jag rockade järnet och lade till lite extra swag i stegen, flirtade med både Apan och domaren. Apan suckade när vi kom ut och frågade varför i hela friden jag inte hade gjort som jag gjorde på slutet, redan från början. Apans klubbkompisar hojtade att det hade sett grymt bra ut på slutet men Apan var ett neggo och sade att det inte räckte till godkänt nu heller.

Vi gick tillbaka till bilen och jag fick hoppa in i den sköna värmen. Apan stod därefter och inväntade rätt läge att ta ut Junioren som hade startnummer 21. Hon gick och hämtade 5 ekipage innan och sedan varvade de rastning med uppvärmning. Därefter var det dags att starta och Apan valde att köra banan i Heidi-style dvs inget fluffande, bara bestämt och tydligt med lågt mjukt beröm för att förhindra att Junioren glädjeexploderade. 

Vet ni, Junioren klistrade sig mot Apans ben och följde henne som om han satt fast i benet. Apan försökte få honom lite mer ifrån sig, när Junioren klänger på henne på det viset så slutar det i regel me att han blir överexalterad och biter i hennes tröj-/jackärm. Han bara knatade på och Apan var supernöjd när de var över banmarkeringarna och hon i sann Heidi-anda, kunde köra full fest.

På väg upp till bilen, ropade klubbkompisar grattis till Apan och hon undrade till vad. Kompisarna hade varit inne och kollat resultat på SBK-tävling och hoppsan, jag hade minsann inte fått underkänt som en viss neggo-apa påstått! Jag hade hela 85 poäng och ett nytt personbästa! Apan var tvungen att kolla själv för hon trodde inte på vad hon hörde.

Jodå, 85 poäng! Det var mitt 3:e godkända resultat och därmed fick jag min titel, RldN och är uppflyttad! Apan har lovat att jag ska få slippa tävlingar på gröna mattan, bara jag tog min titel. Hon har sagt att hon håller vad hon har lovat. Sedan grät Apan massor av glädjetårar.

En stund senare, trillade Juniorens resultat in och då var det nog flera med mig som trodde att Apan skulle dåna - 92 poäng hade det lilla krillet med sig ut från banan!!! Mer glädjetårar från Apan och massor av pussar och klappar på oss! Det är för övrigt Juniorens andra godkända resultat. Ett till och han har sin titel. Känner jag Apan rätt finns det planer för fler rallytitlar för Juniorens del.

Prisutdelningen kom även den med överraskningar. Domaren tilldelade mig och Apan, "domarens pris". Hans motivering var: "föraren startade med en hund som var på en helt annan planet och var så fram till moment 9, då hände något märkligt, rent plötsligt fanns det en kontakt och momenten bara fungerade, helt fantastiskt."

Mina 85 poäng räckte till en 15:onde plats av 25 startande hundar. Jag fick rosett för godkänt resultat, uppflyttningsrosett, snask och från det digra prisbordet, valde Apan en bra ståltermos som vi kan ha med oss till skogen.

Juniorens 92 poäng, räckte till en 9:onde plats. Han fick rosett för godkänt resultat, snask och Apan valde ett orange halsband i reflex från norska Non-Stop och tänkte att Junioren kan ha det när han springer på fälten.

Godkända resultat brukar resultera i cheeseburgare från restaurang Gyllende Måsen. Nu hade vi dessutom en titel att fira så Apan uppgraderade till min ultimata favorit - Sushi!!!

Efter sushin, blev det till att knapra på vinstben!

Vi tackar Trelleborgs Brukshundsklubb för en väl genomförd tävling, på en välskött anläggning med supertrevliga funktionärer och ett mycket generöst prisbord!

Med titelhållande svansviftningar 

Grå