Smells like teen spirit

Då har det gått nästan en månad på det nya året. Det började bedrövligt för min del, jag verkligen avskyr de där fyrverkerierna som människor envisas med att skjuta upp. Matte säger att vi ska fly ut i skogen eller något nästa gång det är dags. Passar mig fin-fint!


Vi tränar på med rallylydnaden och ska snart debutera i avancerad klass. Matte säger att det blir ett äventyr för sig. Med de nya reglerna som började gälla i år så får vi inte göra så många missar som vi gjorde i fortsättningsklass för då lär vi aldrig nå mästarklass, enligt matte. Nåja, vi tar de två första tävlingarna som avstämning för hur långt vi har kommit.

Jag har börjat på en specialsökkurs tillsammans med matte. Det är jätteroligt! Jag letar efter eucalyptusdoft och är rätt bra på att hitta det. Nu säger matte att jag måste lära mig att frysa till när jag hittar doften. Jag vet inte riktigt vad hon menar med det men jag antar att det klarnar så småningom. Här är en filmsnutt från första gången jag hittade eucalyptus, innan dess hade jag letat små fleecebitar.

Jag fick pausa en stund och så fick jag ytterligare två gömmor. Den första jag hittar är nerstoppad i en ljusstake som står på bordet. Ljusstaken syns inte i bild. Likaså ser man inte heller när konen blivit flyttad. Den hamnade utanför bilden.



Det är jätteroligt med specialsök, av allt jag gör tillsammans med matte så tycker jag bäst om när jag får lov att använda min nos! Just nu varvar vi specialsök med, rallylydnad och kickbikedrag. Rätt lagom, en sak i taget liksom.

/Den där Bozco

2009

Det är dags att sammanfatta året. Matte är i köket och grejar skagenröra och hon har lovat mig att jag ska få räkorna som blir över. De är så goda så jag tänkte se till att vara klar med datorn tills hon är klar.

2009 har varit ett händelserikt år för mig, jag fick byta ägare/husse&matte/personal (kärt barn, många namn), det var inget jag var beredd på och visst saknade jag mina första tvåbeningar ett tag och undrade vart i hela friden de hade lämnat mig till en början.

Men i Mattes dator finns inte bara min blogg, här finns alla bilder som hon & Husse har tagit på mig sedan jag flyttade in och när jag kikar i hennes bildarkiv så inser jag att det har hänt massor på de 8 månaderna som jag har varit här. Jag har fått massor med nya hundkompisar, lärt känna massor av tvåbeningar, besökt massor med spännande platser och lärt mig massor med nya saker. Jag klurade lite på hur jag skulle sammanfatta mitt år men jag tror att det bästa är om jag sammanfattar det med hjälp av Mattes bilder:

April: Första dagen hos Matte & Husse och faktiskt första timmen. Direkt när min första familj hade lämnat mig så tog de mig på promenad längs med havet för att jag skulle få annat att tänka på och det fick jag, havet, svanarna, ankorna och för att inte tala om att jag som var van vid att vara lös, nu skulle ha halsband och koppel och det ville jag inte alls!
Maj: Fick mina första hundkompisar iform av Vargen, Tratten, de två GDna och Gammelfarbrorn. Var med Matte på inofficiell hundutställning och fick lära mig av Våfflan hur man ska uppföra sig i koppel. Fick lära mig att åka rollerblades ihop med Matte också :0)Juni: Fler inofficiella utställningar och vi träffade Killen med Mallarna Viff & Voff. I ösregn påbörjades min lydnadsträning och Matte körde första gången av många med blöta fötter hem från en träning. Strul med att hitta en lämplig bur till Mattes bil hade vi också. Nu fick jag börja bekanta mig med havet och börja bada. Högst motvilligt och bara om Matte stod ute i vattnet med korvbitar eller en leksak. Men jag fattade snart grejen!Juli var varmt och tokMatte släpade med mig på långa löprundor på morgonen innan det hade blivit varmt. Vi badade och tränade och blev medlemmar i lokala brukshundsklubben. Träffade Milla & Fifflin gjorde vi också och jag fick min första lektion i agility!Augusti hade Husse & Matte semester och vi reste land och rike runt och hälsade på tvåbeningar högt och lågt. Jag fick klättra i klippor och bada ännu mer. Träffade Killen med Mallarna Viff & Voff och fick mer lektioner!September: Nu började vi på agilitykurs på klubben och vi började träna ännu mer. Vi var på utställning där jag ville bita domaren för att han inte tyckte om mig och nu började vi jaktträna med kanin.Oktober: Agilityträning, jaktträning med kanin, lärde Matte hur man cyklar med hundNovember: Matte gick alldeles trasigt, vi avslutade agilityn och påbörjade lite hastigt och lustigt en lydnadskurs som vi fick hoppa av pga Mattes jobb. Gjorde mitt första viltspår och träffade Tant för första gången :0)December: Nu var det julstök, massor med lydnadsträning både hemma och för Tant och dessutom gjorde en spännande och duktig agilityinstruktör entré i min träning. Allt avslutades idag med Sylvesterloppet som ni märker ett mycket händelserikt år för en ung weimaraner. Nu väntar jag med spänning på allt vi ska hitta på under 2010.

Med vänliga svansviftningar
Grå

Sylvesterloppet!

Matte studsade upp i morse och meddelade att nu var det dags för Sylvesterlopp. Jaha och vem är Sylvester och varför ska man ut och springa pga honom? Sylvester är tydligen dagens namn och varför man ska springa pga honom har jag fortfarande inte fattat. Matte bara rycker på axlarna och säger att det är ett hälsosamt sätt att avsluta året på.

Husse följde med och agerade följebil, paparazzifotograf och vattenfixare - sabla tur att vi har Husse annars hade jag tappat bort virr-Matte innan starten gått. Han såg till att jag var rätt kopplad och satt fast i Baggen-bältet, att Matte hade allt med sig och kom i tid till starten. Han tog massor av bra bilder på oss och jag lägger upp dem här:

På väg ner till starten och jag passar på att rasta:Starten gick med två kraftiga fyrverkerismällare men jag var så upptagen med att jaga efter tätklungan att jag inte hade tid med sådant trams. Det var helt omöjligt att komma ikapp den klungan eftersom jag hade ankaret till Matte att släpa på:
Här är vi nästan halvvägs men tror ni Matte kan öka på farten? Åh nej, det ska söndagsspringas och tas det lugnt. Skylls en massa på kropp som inte är helt läkt och risk för skador - hmpf! Jag fick släpa och dra för att vi skulle komma någonstans...
När vi passerade centrum tyckte en frabror att Matte skulle släppa mig så kunde jag vinna hela loppet. Matte tyckte inte det var en bra idé. Till slut närmade vi oss målet och då fick Matte upp lite fart:Det gick så fort genom målet att Matte fick fånga en medalj i farten, jag hade fått syn på en snygg spanieltjej som jag tänkte hälsa på:
Jag fick en medalj för att jag hade varit så duktig och släpat på Matte i 7km:
Nu ska jag ut och lämna wee-mails med nyårshälsningar till mina hundkompisar. Tänkte jag skulle knåpa ihop en nyårskrönika efter vår nyårsmiddag.

Med vänliga svansviftningar
Grå

Raketer & DAP

Jag fattar inte grejen med raketer & smällare. Jag bryr mig inte det minsta på dem. Det har pangat när vi har varit ute på promenad men Matte säger att det är busarna som busar och att jag ska leta upp dem och fånga dem så jag letar för fullt varje gång jag hör en smäll. Ibland busar vi med min kampis eller bollen i snöre när det pangar och vem har tid att bry sig på oväsendet då. Jag har fullt upp med att vinna kampisen eller bollen.

Matte är ju hönsmamma nr 1 och Husse är också lite orolig nu inför nyår. De säger att de inte vill riskera att jag ska bli skrämd av raketerna eftersom jag inte bryr mig om att det smäller. Skottfasta säger visst ni tvåbeningar att vi hundar är när vi inte bryr oss om att det pangar. Jag är ju jakthund så det hade ju sett något ut om jag var rädd för skott. Fast man kan ju vara rädd för raketerna även om man är skottfast. De tjuter så förskräckligt när de flyger iväg och det gör alldeles förskräckligt ont i öronen på en.

Matte & Husse har satt på mig ett DAP-halsband och det är riktigt mysigt. För att citera Otto "smells like mummy". Man blir härligt mysig, lugn och vill bara kura ihop sig i en hög med sina syskon, konstig grej det där DAP. Man får vara tacksam att ens tvåbeningar månar om en. Matte ringde tom min uppfödare och bad om råd.

Imorgon när det närmar sig tiden för raketer så ska vi gå iväg långt och titta på avstånd där vi bara kan se fyrverkerierna på himlen och slipper höra på visslandet. Det låter som en bra plan tycker jag. Matte har lovat att vi ska vara varmt klädda och att vi ska hålla oss borta tills det är någorlunda över så nu håller jag tassarna för att vi inte måste vara ute hela natten.

Med vänliga svansviftningar
Grå