Smells like teen spirit

Då har det gått nästan en månad på det nya året. Det började bedrövligt för min del, jag verkligen avskyr de där fyrverkerierna som människor envisas med att skjuta upp. Matte säger att vi ska fly ut i skogen eller något nästa gång det är dags. Passar mig fin-fint!


Vi tränar på med rallylydnaden och ska snart debutera i avancerad klass. Matte säger att det blir ett äventyr för sig. Med de nya reglerna som började gälla i år så får vi inte göra så många missar som vi gjorde i fortsättningsklass för då lär vi aldrig nå mästarklass, enligt matte. Nåja, vi tar de två första tävlingarna som avstämning för hur långt vi har kommit.

Jag har börjat på en specialsökkurs tillsammans med matte. Det är jätteroligt! Jag letar efter eucalyptusdoft och är rätt bra på att hitta det. Nu säger matte att jag måste lära mig att frysa till när jag hittar doften. Jag vet inte riktigt vad hon menar med det men jag antar att det klarnar så småningom. Här är en filmsnutt från första gången jag hittade eucalyptus, innan dess hade jag letat små fleecebitar.

Jag fick pausa en stund och så fick jag ytterligare två gömmor. Den första jag hittar är nerstoppad i en ljusstake som står på bordet. Ljusstaken syns inte i bild. Likaså ser man inte heller när konen blivit flyttad. Den hamnade utanför bilden.



Det är jätteroligt med specialsök, av allt jag gör tillsammans med matte så tycker jag bäst om när jag får lov att använda min nos! Just nu varvar vi specialsök med, rallylydnad och kickbikedrag. Rätt lagom, en sak i taget liksom.

/Den där Bozco

Already gone!

2016 är snart slut och i mattes värld är året som hon refererar till som "skitåret som sög purjo" redan slut. Hon står mentalt i hallen och väntar på att det ska stå 2017-01-01 00:01 på hennes telefondisplay. Jag är lite beredd att hålla med henne.


Vi sammanfattar året.
Jag inledde året med att lämna blod i januari.

Matte och jag vilar under köksbordet efter blodgivningen.

I februari sparkade matte äntligen sig själv i häcken och vi åkte till Prima Liv och jag fick mina höfter röntgade. Resultat - Hd B Ed UA

Jag sov gott och Matte höll mig sällskap.
Foto: Husse

I mars hängde vi en hel del med Jenna, Lusen och Jäger. Vi utnyttjade skamlöst hennes kickbike och hon lade viltspår till mig.

Gammelgrå lämnar fågel till matte när vi tränar med Jenna.
Foto: Jenna Anderberg

Jag och Gammelgrå var på fältträning. Gammelgrå gjorde en imponerande dragning på en hare och kom tillbaka med ett uppfläkt öra.

Jag studerar fasaner på flykt under fältträningen.
Foto: Matte

Gammelgrå minuterna innan släpp och sin imponerande harlöpa.
Foto: Matte

Min utställningskarriär avslutades efter att jag hade blivit tilldelad ett Good på Malmö Int.
Gammelgrå fick inte starta Veteranklass pga av att det saknades en vecka till hans födelsedag och Jenna visade honom. Vi fick i vart fall cheeseburgare för att fira Gammelgrås resultat (1)

Mitt sista framträdande i en utställningsring - Halleluja!

Jag gjorde mitt anlagsprov i viltspår och fick godkänt med fin kritik, fick cheeseburgare (2)

Några minuter efter godkänt resultat i anlagsklass.
Foto: Jenna Anderberg

I april lämnade jag blod och gick på balansbollskurs.

Balansbollskurs!

Foto: Charlotte Skarin

Jag och matte tränade för Heidi Billkvam.

Jag och matte tränade fritt följ för Heidi.

Vi märkte att Gammelgrå började uppföra sig underligt.

Gammelgrå i sin egen lilla värld.
Foto: Matte

I maj månad debuterade vi i rallylydnadens fortsättningsklass. Matte var så nervös över att jag skulle vara lös att när vi var igenom banan så rann tårarna hejdlöst och hon var bara sååå pinsam och kramade mig i offentlighet, skammen över dessa kramar... Vi kammatde ihop godkänt resultat och jag fick en cheeseburgare på vägen hem! (3)

Helgen därpå tävlade vi igen och jag fick godkänt resultat igen och cheeseburgare! (4)

Matte fyllde år och fick en kickbike som hon gav sig på att montera ihop själv...

Gammelgrå utreddes och det visade sig att han hade en hjärntumör.

Gammelgrå hos veterinären.
Foto: Matte

I juni deltog Gammelgrå i sin sista utställning. Han älskade utställningar och både han och matte var stolta när han placerade sig som BIS3-veteran. Vi fick cheeseburgare (5)

Jag tog mitt sista godkända resultat i Rallylydnad Fortsättningsklass och fick titeln RldF. Fick KFC (6)

Jag debuterade i öppenklass i viltspår och fick ett 2:a pris. Vi fick KFC (7)

Efter viltspårsprovet visade Gammelgrå mig sina favoritplatser.
Foto: Matte

I juli sade vi farväl till Gammelgrå som fick somna in hemma på sin favoritfilt tillsammans med sin favorittiger.

Gammelgrås avskedsbild.
Foto: Husse

Jag och matte tog en roadtrip till västkusten.

Jag och matte tog morgonpromenad till en utställning.
Foto: Matte

I augusti startade vi eftersöksprov och jag vägrade apportera den nerkissade ankan! Fick cheeseburgare för mitt fina släpspår (8)

Vi inledde september med att jag gav blod

Mallig över min hjälteinsats.
Foto: Matte

Hela flocken drog på långvandring och jag bar klövjeväskor.

Foto: Matte

Jag var på fältträning och hade min första fågelsituation på fältfunnen fågel och fick KFC för besväret (9)

Jag och fågeln slängde skit på varandra innan släppet!
Foto: Husse

Jag startade på ett nytt eftersöksprov och fick godkänt resultat (6/10) med KFC som följd (10)

Anden som bidrog till godkänt resultat!
Foto: Matte

Jag startade i öppenklass i viltspår och fick mitt första 1:a pris och en cheeseburgare (11)

Stör inte! Äter cheeseburgare!
Foto: Matte

Vi sade farväl till Stridsvargen vars rygg inte orkade längre. Han somnade lugnt och stilla på sin favoritmatta tillsammans med sin favoritboll.

Stridsvargen med sin boll.
Forever loved, forever missed!
Foto: Matte

I oktober startade jag på fältprov, blev dagens ekipage (kvarstår) och fick ett 2:apris (som sedan försvann) och ett nytt KFC-besök (12)

Jag, Matte, Domaren.
Mitt 2:a-pris är struket men titeln Dagens ekipage kvarstår!
Foto: Katarina Hansson

 Jag startade i öppenklass i viltspår och fick mitt 2:a 1:a pris och cheeseburgare (12)

Jag och den magiska klöven.
Foto:Matte

I november startade jag i öppenklass och fick mitt 3:e 1:a pris och blev därmed viltspårschampion. Matte var överlycklig över titeln, jag var överlycklig över att jag fick en hel meny på KFC (13)

Nybakad viltspårschampion!
Foto: Matte

I december gav jag blod.

Blodgivning
Foto: Matte

Jag debuterade tillsammans med matte i en inofficiell CaniX Trailrun. Det var meningen att vi skulle powerwalka men jag satte tempot. Jag fick en cheeseburgare (14)

Powerwalk my ass! Här springer vi!
Foto Pernilla Lindeberg

Matte säger att året suger och det har varit många tårar och mycket sorg. För egen del tycker jag att 14 cheeseburgare/kfc-kycklingbitar, gör mitt år helt ok. Oavsett vilket, tror jag att jag joinar matte i den där mentala hallen och väntar in 2017. Jag tror det väntar massor med kul saker!

Välkomnar 2017!
Foto: Husse

/ Den där Bozco

And then I’ll start again

Jag ville ju inte apportera den där nerkissade ankan sist jag gjorde eftersöksprov.
En knapp månad efter det så var det ett nytt eftersöksprov för en ny domare och det var liksom lite allra sista chansen om vi skulle nå vårt mål om att starta på fält i år.

Vi började med vattnet. Jag satt i skottet men precis när jag skulle kasta mig i vattnet så fick jag syn på något som stack upp ur vattnet vid strandkanten och bestämde mig för att checka av det lite snabbt. Fick avdrag för "försiktig igång". Simmade över till andra sidan såg anden men tänkte att med tanke på hur äcklig den var sist så tänkte jag inte ta den. Gick i vattnet och lyssnade på Mattes ilskna röst om "UT" när jag simmade tillbaka till den grunda mittfåran i ån. Jag stod där i vassen och funderade lite och tänkte att Matte nog förlät mig denna gången med. Jag såg att hennes händer uppgivet var på väg ut i inkallningssignal men sedan insåg jag att det var kört för jag såg hornen växa i mattes panna.

Istället fick jag handsignal och röstkommando för UT och det var så sabla argt och bestämt att jag simmade tillbaka. Bara för att retas så tog jag en omväg upp ur vattnet och sedan testade jag av hur väldigt gärna Matte ville ha den där anden. Matte i sin tur körde taktiken att så länge domaren inte sade till henne att vara tyst så tänkte hon tjata. Matte vann, hon vinner nästan alltid. Jag tog anden och simmade tillbaka, jag var rätt trött i det kalla strömma vattnet. Matte hörde det så hon beslöt att ta avdraget för hastig avlämning. Hon mötte mig och jag lämnade av anden. Domaren bad att få fundera en stund men gav mig till slut 6p på vattenmomentet.

När vi kom till skogen för att göra släpspåret, hade det börjat skymma och när det var min tur, var det nästan mörkt. Matte hade bett att jag skulle få en and i släpspåret även denna gången. Jag fick även denna gången Grås röda jakthalsband och en tillsägelse om att komma ihåg vem som burit det före mig. Jag följde med Matte ner till spårstarten och hon visade starten och släppte mig. Jag satte iväg ut i skogen och hittade min and. Snodde åt mig den fort som bara den och drog tillbaka och möttes av en märklig syn. Matte stod och gömde sig bakom domaren och vågade inte titta. Sedan ska det tilläggas att min matte har ett synfel som gör att hon ser dåligt i skymningsljus så hon såg inte att jag hade anden heller.

Det är tur att det finns domare som kan springa åt ett håll och skicka Matte åt ett annat. Jag gick ut och satte mig på skogsvägen och väntade på att Matte skulle ta anden. Domaren sade att det var utmärkt arbete och jag fick min första 10:a!!!! Jag fick bära anden hela vägen upp till bilen och aldrig har min matte varit stoltare! Vi hade godkänt resultat på Eftersöksprov och kunde nu anmäla till fältprov. Matte håller alltid sina löften så på vägen hem stannade vi på KFC och jag fick belöningskyckling!

/den där Bozco

We had to say goodbye

PH Försvarsmaktens Epso
2009-06-13 - 2016-09-15 

Min idol finns inte mer. Till slut gav hans onda rygg upp och han tog sin favoritboll med sig och gick över regnbågsbron för att hänga tillsammans med Gammelgrå. 

Matte säger att där på andra sidan, sitter polishundarna och berättar krigshistorier och hon säger att i deras sällskap har Stridis inget att skämmas för. Hon säger att Stridis var en mycket duktig polishund som hittade många människor som var vilsna till både kropp och själ. Att han har spårat och gripit människor som gör andra människor ont. Matte säger att hon alltid kände sig trygg när Husse var på jobbet tillsammans med Stridis.

Jag vet bara att Stridis var min stora idol. Jag sprang honom i hasorna från dag ett och jag saknar den gamle grumpige gubben som kunde säga ifrån på skarpen om man retade honom för mycket. Nu är jag helt själv och det har tagit ett tag att vänja sig vid det.

Vila lugnt min grumpige vän, du är för alltid saknad..

/den där Bozco

I still mess up but I'll just start again

Igår var det eftersöksprov. Matte hade anmält oss och vi har tränat massor. Jag gjorde de där proven i unghundsklass men då var Matte alldeles för fokuserad på att jag skulle bli världens grymmaste apportör och plocka hem på priser på fältprov. Hon glömde att det skulle vara roligt och jag tyckte att det var jättetråkigt, att apportviltet av jätteäckligt och läskigt och till slut vägrade jag vara med. Grå tyckte att jag var en barnslig omogen tönt och tyckte att jag skulle växa i tassarna och skärpa till mig.

Matte insåg till slut situationen och så gjorde vi en lång time out, där vi inte tränade någon apportering alls om man bortser från den vi gör i lydnaden. Den apporten är i smaskigt trä så den har jag tyckt om hela tiden. Förra våren flummade vi med på en apporteringsträning och Matte konstaterade att även om jag tyckte det var kul att hämta dummies så var jag fortfarande inte redo.

För ett par veckor sedan kom jag fram till att man faktiskt kan bära de där kaninerna och Matte var superglad. Sedan åkte vi och tränade i hällregn och då var där en pytteliten halvdränkt kaninusling och den vägrade jag bara ta. Matte muttrade att det faktiskt händer att det regnar när man är ute på jakt och att man inte bara kan få torra fina kaniner hela tiden. Hon kan ha muttrat något om att jag är en bortskämd primadonna med divalater också. Hon muttrar en hel del och jag lyssnar inte alltid.  Vi har inlett förhandling om det där med blöta kaniner men i väntan på lösning får jag änder att hämta och de är ju liksom alltid blöta för de bor i vattnet. De blir inte heller sådär äckliga av att vara blöta som kaninerna blir.

Igår började vi med vattnet. Jag följde med Matte riktigt prydligt ner till domaren och domarsekreteraren. Vi fick anvisning och skulle gå ner till startplatsen, jag gillar inte främlingar så Matte lät mig nosa av i lugn och ro. Domaren blev lite otålig men Matte låtsades vara döv. Jag satte mig ner, Matte gav klartecken och så överraskade jag Matte med att sitta still i skottet. Jag simmade ut, stannade till i vegetationen mitt i ån. Matte ropade att jag skulle simma vidare, att anden inte låg där jag stod. Jag simmade över till andra sidan om hittade anden men hallå vad den luktade! Jag höll upp den för att visa Matte att jag hade hittat den och sedan lade jag den prydligt på kanten och simmade tillbaka till mitten, Matte kallade in mig, klappade om och sade att det gjorde inget. Hon sade: "Vi tar den nästa gång B."

Foto: Susann Holmquist

 Egentligen är det inte så lönt att göra släpspåret på land om man har betyg 0 i vattenmomentet och Matte tänkte först att vi skulle åka hem. Sedan slog Mattes snåltarm till. Hon menade att hon hade betalt för att delta, vi hade kört långt och då kunde vi lika gärna ta släpspåret som ren träning och få reda på vad domaren tyckte. Därmed hängde vi med till släpspårsstarten.

Jag tänkte att jag nog fick skärpa till mig så jag följde med ner till spårstarten, Dagen till ära, hade jag Grås röda jakthalsband. Släpspåret var Grås paradgren och han bar alltid det röda halsbandet. Matte satte det på mig och sade att hon hoppades på att det gav oss tur. Jag följde med Matte ner och hon visade mig var jag skulle börja leta. Plätt-lätt!!!

Jag satte av direkt, hittade fram till anden, plockade upp och drog tillbaka. Strax innan jag kom fram till Matte, tvärnitade jag. Vad sjutton gjorde domaren där ute i skogen? Skulle jag lämna anden till honom? Detta krävde att jag lade ner andskrället och funderade lite. Matte ropade att jag skulle ösa på och komma till henne, jag var lite förvirrad men jag plockade upp anden, letade upp henne och höll i anden tills dess att domaren sade att Matte fick ta den. Vet ni, jag tror aldrig att Matte har varit så glad! Vi fick en 9:a av domaren, han drog 1 poäng för min funderingspaus.

På vägen hem från provet, stannade vi och firade vår 9:a på KFC. Matte sade att den var värd att fira men hon sade också att det inte blir fler KFC-besök på ofullständiga eftersöksresultat i fortsättningen.

/den där Bozco

Gentlemen to the left because the ladies are always right

Idag har jag och Matte arbetat med vår högerhandling. Matte säger att vi måste får till den för till våren ska vi ut och segla, hela vägen upp till mästarklass och då måste man ha en grym högerhandling.

Vi har fortfarande lite experimentverkstad på högerhandlingen och provar oss fram men idag provade vi att lägga in lite mer rörelser utöver att gå rakt fram. Jag tycker att det är ursvårt och Matte säger att min position svajar värre än en urskog i storm. Ska hon säja, hon svajar rätt bra hon med och nu när vi har börjat filma vår träning så finns det filmbevis - så det så!

Matte säger att vi kommer få till det riktigt snyggt men att vi måste träna flitigt och sedan är det nog hög tid att söka lite hjälp från de som kan bättre än vi. Fram till nu så har Matte kört någon form av gerillaträning när det gäller rallyn. Om man bortser från träningsgruppen som vi hakade på i vintras för att kunna träna inomhus, har vi inte hängt med någon när det gäller rallyträningen. Grå sade alltid att det märktes och att det var som att släppa loss två lantisar i en balsal när vi gick in på banan. Han hade nog en poäng, vi är lite oslipade och kantiga och det syns på våra poäng. Det är ju ingen risk att vi hamnar ovanför 90-sträcket just nu...

Jag misstänker att Matte har en plan för hur det hela ska lösas. Hon har ganska ofta planer som hon inte delger mig. Det hade varit väldigt kul att nå mästarklass, jag hade haft en mycket stolt Matte med mig hem om vi gjorde det...

Over & out

/den där Bozco

A new dawn

Det är svårt att börja på ny kula när det finns så mycket ledsamt runt omkring en. Jag tänkte dock berätta att jag denna sommaren, trots värme, har fått väldigt mycket fysträning. Matte fick en kickbike av Husse i födelsedagspresent. Vi har inte kunnat använda den så mycket som vi har velat för att det har varit så otroligt varmt. Matte säger att det blir tid för den med.

Jag har fått simma massor tillsammans med Stridstysken. Han simmar för att hans dåliga rygg inte ska bli sämre och jag simmar för att bygga muskler. För just det, har Matte skaffat en flytväst till mig. En apa som passerade oss när Matte höll på att spänna på flytvästen, undrade om jag inte kunde simma eftersom jag hade flytväst. Matte svarade artigt att jag simmade mycket bra, apan tyckte att Matte var konstig och gick vidare.

Matte orkade liksom inte förklara för en helt främmande apa att flytvästen gör att jag kan lägga krut på att aktivera de musklerna som jag verkligen behöver träna. Den gör att jag kan träna längre och lite tuffare. Skulle det vara så att jag mot förmodan får kramp eller råkar svälja en våg eller två så sjunker jag inte och Matte kan få tag i mig. Vi hundar sjunker liksom inte som stenar, vi kan försvinna en bra bit ifrån där man såg oss försvinna från ytan.

Utöver simträningen, har jag fått jobba en hel del på min boll. Vi gick en kvällskurs i våras, jag och Matte. Matte var lite skeptisk eftersom hon ändå varit väldigt aktiv med Stridstyskens rehab-träning. Det var jag med för jag fick hänga med och simma och var inskriven i bokningsprogrammet som Stridis kompis. I vart fall så visade kursen ge oss flera nya infallsvinklar och Matte köpte med sig en boll hem.

Bollen är ganska bra för det är högeffektiv träning och jag blir väldigt snabbt trött i musklerna. Flera gånger när matte har varit slö och haft dåligt samvete för att vi inte tränar, har vi i vart fall gått in och kört några minuter på bollen och så har vi båda varit nöjda. Bygga muskler är ju aldrig fel, jag behöver dem i allt vi tar oss för.

Mattes senaste galenskap är att hon har fått för sig att det skulle vara kul och vandra nästa sommar så nu har hon köpt klövjeväskor till mig - ser jag ut som en mulåsna nu rent plötsligt???

Likaså har hon bestämt sig för att vi ska promenera mer till klubben och då tycker hon gott att jag kan bära mina träningsprylar på egen hand. Jag vet inte riktigt hur det blev bestämt att jag ska göra allt och Matte inte ska göra något annat än att hålla i koppel och bestämma en massa...

Dagens träning var i alla fall 8 minuter på bollen och jag känner mig rätt mör i mina rygg och magmuskler. Matte ska jobba nattpass och det regnar till och från så jag tror inte det blir så värst mycket mer gjort på träningssidan idag.


Over & out!

/ den där Bozco