Visar inlägg med etikett bad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bad. Visa alla inlägg

7 juli 2014

Walk the extra mile outside the damn box!

Hur tränar man vattenarbete med en hund som har en sådan helt otrolig vattenpassion att den bara vill kasta sig ut i vattnet så fort kopplet är av? Den frågan har jag ställt mig mer än en gång de senaste veckorna. Jag trodde i mitt stilla sinne att vattenmomentet i årets eftersöksprov, var hemma som i en liten ask för Junioren.
Junioren & jag, tränar eftersök.
Foto: Katarina Persson
En variabel som jag glömde lägga in i ekvationen var att stadgan i min unghund är obefintlig när det finns vatten i närheten. Hela hans kropp vibrerar av lycka över att få kasta sig i plurret. Lyssna på matte när man kan bada är så fett no go att det inte ryms på världskartan. Hur många gånger genom åren har jag inte hört uttrycket: "Det är ett angenämare problem att behöva bromsa en hund som vill mycket än att gasa på en som inget vill." Den som myntade det måtte aldrig någonsin haft en hund med mycket motor och arbetsvilja. Angenämt, my ass!
Junioren simmar lyckligt mot dummien!
Foto: Matte
Lösningen som den ser ut just nu, är stadgträning, stadgeträning, stadgeträning och åter stadgeträning. Just nu står jag själv och vevar med ömsom dummies, ömsom fågel och får vackert vada ut i vattnet på egen hand och hämta in kastat föremål medan jag försöker håller koll på den lille huliganen som sitter uppe på landbacken och magiskt bara leviterar ut och rent plötsligt sitter som ett litet ljus ute i vattnet, rent plötsligt, bara sådär med en blick som säger: "Du kan inte banna mig, jag klådde dig på juridisk teknikalitet! Du sade åt mig att sitta och jag sitter!"
Junioren, har magiskt hamnat i vattnet.
Foto: Matte
Nästa problem som jag inte hade räknat med, är att Junioren inte riktigt har gjort en väsentlig koppling i släpspåret. Han kommer ut till kaninen utan problem sedan anser han att den är hittad och galopperar glatt in igen, utan kanin - donner vetter! Hade det varit att han tyckte att kaninen var äcklig, hade jag förstått men han apporterar glatt kaniner som jag kastar ut. Han kastar runt med dem och tycker att de är lattjolajbans men in till matte kommer det inte en pälstuss.
Ja han bär en kanin, men den är inte på väg till mig...
Foto: Katarina Persson
Just nu jobbar jag med korta arbetspass, klickern, drar kort spår och det är glass, ballonger och en förbaskad jubelfest varje gång kaninen kommer en bit på vägen åt mitt håll. Måtte det fungera för jag står helt perplex inför situationen. Jag har vridit och vänt på problemet och ser ingen annan lösning. Jag hoppas att kopplingen kommer snart för det är inte lång tid kvar innan det är dags för Eftersöksprov och jag skulle vilja ha med mig bra poäng så att om vi får chans på bra fågelsituation på fältet, så har vi chans på pris.
Junioren på fältet.
Foto: Katarina Persson
Bara att jobba på!

Matte som klurar på vad som pågår inne i Juniorens huvud







4 augusti 2013

Let's go surfing!

Det var lite rörigt imorse. Apan tog mig och Stridsvargen på morgonpromenad och när vi kom tillbaka, lullade hon runt och skulle fixa frukost till sig själv. Trots att klockan var tokmycket och hon och Junioren hade valpträningen på schemat. Hon fick en sabla fart efter att ha parkerat ändan vid frukostbordet och först då tittat på klockan...
På valpträningen, skulle de idag prova på apspårning. Alla aporna fick gå ut 60 steg på en rak linje i medvind, droppa godis i första och därefter var 15onde steg.Vid 60 steg så blev det slutmarkering.
Apan rapporterade att Junioren till en början var störd av ett IPO-spår för kursens schäfervalp. Gott om godis som han fick vittring på. Det kom nämligen en liten sidovind, från det spåret när Junioren skulle gå sitt. 

Vid ca 30steg, släppte han dock störningen. Bakspårade en meter när han passerade en godis i sitt eget spår. Gissa vem som stod på den godisbiten så att Junioren fick leta? Just det - KlantApan! Sedan gick det som tåget och Junioren tyckte att det var så kul med spår att han struntade i slutbelöningen, tog vinkeln och skulle spåra vidare på Apans återgång. 

Någon kursdeltagare oroade sig för att enbart 50m spår skulle ju knappast valparna bli trötta av. Men tji! Under teoridelen låg det 8 utslagna valpar och snarkade ikapp. Det har inte varit så tyst någon teoridel under kursen som det var idag, enligt Apan.
Väl hemma igen så började det med att Husseapan och Stridis drog ner till havet för ett dopp. Äntligen är de där äckliga algerna som man blir sjuk av, borta. Husseapan hade kollat extra noga efter äckelalger innan de klev i. Dessutom spolades Stridis, utan protester, av med färskvatten när de kom hem igen.
Apan är lite av en badkruka. Husseapan försäkrade henne att dagens vatten-& lufttemperatur, var sommarens bästa och att hon skulle ångra sig om hon inte gick ner till havet. Jag gick med henne ner och det var verkligen superskönt!
Vi var i och simmade jättelänge för att jag skulle få ett rejält träningspass ihop med min favvo-badpryl - badfyren som Claras husseapa fixade till oss.
När vi var klara så tyckte Apan att Junioren också skulle få simma så vi gick hem och medan Junioren och Apan var och simmade så fick jag frottémys av Husseapan och han fixade en väldigt bra badrock till mig av min handduk och två tvättklämmor!
Junioren som i början av sommaren, inte vågade doppa en tass i vattnet, har blivit tokig i vatten. Trycks hans badleksak ner under ytan av vågorna, kör han ner hela huvudet under vattenytan, för att få tag i den.


Han stortrivs ute i vattnet och Apan kan inte kasta i hans leksak fort nog. 
Sedan när man har badat och egentligen är sådär härligt trött, får man alltid weim-ryck! Jag och Junioren var bara tvungna att köra ett röj!
Till slut fanns det ro för en gruppbild
Med badglada svansviftningar 
Grå

18 juni 2013

Splashing around

Idag har det varit varmt och vi har mest drällt i trädgården. När Apan kom hem från jobbet, gick hela flocken ner till stranden. Vår födelsedagspresent till Stridsvargen har fått högsta betyg - en gul badfrisbee från samma tillverkare som har tillverkat den gröna bollen så vi hoppas på samma hållbarhetsfaktor.

Junioren badade men fick snabbt vurm för den uppspolade tången på stranden och då hade han minsann inte tid att bada mer. Apan bar ut honom i vattnet och sedan fick han simma in och belöna sig med lite tång och så gjorde de om det ett antal gånger. Han har riktigt fin simteknik den lilla tandlösa pirayan.

Alla utom Junioren är glada för den där begynnande tandlösheten. Han har tappat fyra pirayatänder vilket är fyra gaddar mindre som gör ont när han sätter tänderna i en. Han har just nu vissa svårigheter med bokstaven s om man säger så...

Hemma blev det vila i ett par timmar och sedan var det träningsdags. Junioren hade kontaktövningar av olika slag inklusive nostarget och belöningsväxling. Dessutom körde de ett nytt race med pausfilten mellan övningarna och det verkar faktiskt som om det kan fungera på sikt. Han gick självmant till den med sin belöningsleksak när han blev trött. Tasstarget och glo på Apan, satte han riktigt fint idag. kan bero på att belöningen är hans fina pipboll.

För egen del lekte jag och Apan med ett säta, jobbade med mitt ut-kommando och fria följet. Gick väl sådär idag. Även om Apan hade förberett bra så kände jag mig slö efter en dag i solen och med bad. Vi fick väl till det lite halvhyfsat men långt ifrån sådär bra som vi kan.

Imorgon är en ny dag. Jag misstänker att det blir en cykelrunda för min del framåt kvällen. Jag skäms lite för att säga det men jag börjar få ett mindre klädsamt midjemått och så kan man inte ha det!

Med vänliga svansviftningar
Grå

31 maj 2011

Wind of change

Ha! Claras husseapa har alltid låttitlar som rubrik på deras blogg så jag var tvungen att testa!

Jag och Apan har ju haft oändliga diskussioner om vattenapporteringen. Hon har argumenterat att jag måste och jag har argumenterat att vattnet är kallt och att det inte känns bra när jag simmar. Vi har varit allt från riktiga ovänner som har morrat på varandra till att Apan har varit med i vattnet och gjort sitt bästa att få mig att känna trygghet när jag inte längre bottnar.

Vi har haft alla möjliga saker till hjälp, flytväst, olika flytleksaker, måsar, dummies, fågelvingar, Apan har haft mig i spårlina och simmat intill mig men ingenting har fungerat och allt har bara varit tråkigt, tjafsigt och jobbigt. Hur kul är det att göra något som ingen tycker är roligt.

Den germanska urraggsockan är ju badtokig och jag har tittat lite på honom när han har simmat omkring där ute i vattnet. Han är ju en töntig schäfer och det har stört mig att han kan något som inte jag kan. De sista gångerna vi har varit nere med dummien så har jag verkligen ansträngt mig, även om det har känts lite läskigt. Apan har sett att jag har försökt och hon har gett mig massor av köttbullar och sagt att jag är duktig som kämpar.

När vi var nere idag så kändes det jättebra att sätta av efter dummien direkt. Apan såg att jag var taggad och kastade ut den jättelångt. Jag blev lite tveksam, var tvungen att tugga på en tångruska och fundera på om idag var dagen. Jag förvånade Apan genom att inte ens gå tillbaka in till stranden utan simmade bara ut och hämtade min fina orange flytdummie.

Andra gången jag simmade ut så insåg jag att det där med att simma, inte var så svårt. Det är bara att ligga plant i vattnet och paddla som en anka under ytan!! Busenkelt! Jag fick upp jättebra fart, hämtade min dummie och var tvungen att simma en extra liten båge innan jag simmade in med den till Apan. När jag kom upp på stranden stod Apan och lipade och jag fick massor av köttbullar.

Min Apa är en lipsill av sällan skådat slag. Hon lipar när hon är glad, ledsen, arg, trött, rörd. Kort och gott - lipsill. Hon sade att jag såg så stolt ut när jag simmade med dummien och insåg att det inte var läskigt. Jag blir inte klok på apor, de är helknas!

Men det är inte det enda som har hänt idag. Apan tog äntligen mod till sig och anmälde oss till agilitytävling! Hon har inte vågat innan men nu sade hon att idag var dagen för att sparka rädslor i rumpan och gå/simma framåt. Bra dag idag och den hade varit perfekt om Apan inte hade behövt åka till sitt jobb. Sedan finns det en hemlis på förändringstemat men Apan har hotat med livstids indragning av oxöron och kötbullar, samt att hon tänker gaffatejpa ihop min skvallriga nos om jag säger något. Alltså får vi återkomma på den punkten.

Med vänliga svansviftningar
Grå

6 maj 2011

Badpojke & knasApa

Vi hade lydnadskurs för den därade domarapan igår. Jag tror inte att han och jag är överens om hur saker ska gå till. Inga pauser juh!!! Hur ska man orka om man inte får paus? Det är uppställning av hela gruppen på linje och sedan är det milikrigarexercis på hög nivå. Jag blev så snurrig på allting att jag var tvungen att dra mina repor och då blev Apan sur.

Apan säger att hon har fått nog av att gå och hämta mig från allehanda tikfläckar och så säger hon att jag saboterar för alla som försöker träna. Att jag är pinsam som lyckas försätta hela tre kurser i halt på en och samma gång. Jag tycker att hon är lite elak när hon säger så. Klart att alla stannar för att se den snygga grå hunden som springer så lätt och ledigt över lydnadsplanen. Apan fattar inte att det är hon som är pinsam och sabbar genom att komma flåsande efter och tjattra oförskämdheter.

Eftersom allt vad snurrigt och konstigt så passade naturligtvis mina dumma tassmyror på att stöka så det var helt omöjligt att ligga still hela platsliggningen. Vips så var Apan ännu surare, om det nu var möjligt...

Idag var däremot en grymt bra dag! Först var jag ute på morgonrunda med Husseapan och Stridstysken. Apan ska jobba inatt så hon låg i sängen och trynade. Efter frukosten, blev det lugnt i huset när Stridstysken drog iväg med Husseapan. Jag tänkte att jag skulle testa mig på det där med att "frivolta ner i sängen" som aporna alltid pratar om. Jag tog sats utifrån hallen och i världens bästa kanonkulestil, landade jag intill Apan och perfekt på Husseapans kuddar.
Vet inte riktigt vad som gick fel i slutskedet av landningen men på något sätt fög jag ut ur sängen lika fort. Tror det har med Apan att göra men hon var kobrasnabb i så fall. Fick smyga upp försiktigt i fotänden och det gick bra och sedan höll jag Apan sällskap tills hon tyckte det var dags att snava ur sängen. Då blev det långpromenad med lite träning. Dels har Apan äntligen fått tummen ur och skaffat visselpipor, sedan har jag fått en ny KONG!!!

Apan trodde ju att min fina röda KONG flöt och vi vet ju hur det slutade - en ilsket fräsande Apa som fick vada ut i havet och hämta den. Sedan har ju Stridstysken haft den och tuggat, tuggat och åter tuggat på den. Jag vet inte vad han gör med prylarna men den stackars KONGen ser ut som den har varit med i ett krig. Apan tyckte att jag skulle få en ny fin och jag gillar lugna fina vattenlekar så hon köpte den versionen som flyter.
Vi tränade inkallning och uppmärksamhetssignal nere på stranden. Jag kom ihåg de roliga visslingarna från fältträningen så jag körde full fart och blev alldeles prilligt glad av att höra visslingar. Apan kallar det ståpäls, hon har nog rätt. Varje gång jag kom på inkallningssignalen, fick jag Frolic. Grymt kul att springa till Apan då! Uppmärksamheten är bara att titta på Apan och se vart hon pekar och springa i den riktningen - busenkelt!
Knasvarelsen fick för sig att vi borde testa stoppsignalen med den svarta pipan - HA! KnasApan fick ont i huvudet så högt ljud det kom ur den när hon blåste med full kraft. Jamen köp inte en pipa som fotbollsdomare har inne på stora fullsatta stadions då!!! Att hon får ont i huvudet, bryr jag mig inte så mycket om (är Aphuvuden vittala på något sätt?) men mina stackars öron!!! Blir inte klok på om hon försöker göra mig döv eller vad hon sysslar med - avdressyr kanske?!

Vi gick ner t ill vattenbrynet och kastade KONG istället, den flöt superbra och det gula snöret är extra bra för det är långt och vill man inte bli blöt så behöver man bara sträcka sig efter det och fiska upp KONGen lite försiktigt. Apan sade att det var fusk och kastade ut den längre så jag var tvungen att vada ut - tvi! Jag vet att det står vattenpassion i rasstandarden, det betyder inte att man behöver tycka det är roligt att bada i iskallt vatten. Sådana dumheter överlåter jag till Hussapan, han vinterbadar ju med kläderna på. Apor är ett märkligt släkte...

Väl hemma så försökte jag torka lite medan Apan fikade. Därefter bar det av igen, till klubben och träffa Stridis och Husseapan. Jag tänkte att vi skulle röja järnet men det blev tråkig platsliggningsträning - tråååååkigt! Fast mellan platsliggningarna fick man göra roliga saker.

Vi tränade ställande under gång och idag gick det perfekt! Apan kommenderade, jag tvärnitade och stod blick stilla, trots att det var rådjur ute på fältet bakom Apan. Ny platsliggning och därefter tränade vi lkII-hoppet enligt Tants förslag och jag fickett grymt bra sättande i rak och fin linje och hoppade tillbaka. Det blev så bra att Apan valde att blunda för min tjuvstart.

Ny platsliggning (nä den var inte roligare än de två första) och efter den blev det läggande under gång som Apan sade var perfekt och fritt följ som var lite vobbligt men vi körde labradormetoden och har inte fått till den riktigt men vi jobbar på det. Jag kan när Apan håller handen stilla men så fort hon pendlar med den så hamnar jag på utsidan. Lite trixigt men vi ska sätta den!

Slutligen en ny platsliggning och nu verkade Apan liiite nöjd men hon säger att det fortfarande är för mycket stökande på mig. Efter det blev det bolljakt över hela planen. Stridis jagade sin bananboll och jag hade min fina kaninboll. Stridis och Husseapan tycker att vi är världssämst på det där med bollar men alla kan inte vara lika besatta av bollar och brandslangar som Stridis. Det är korkat att vara det. Tänk så mycket gott godis han går miste om genom att bara vilja nutta sin äckliga slang!

Fast både jag och Apan tycker att det börjar bli ordning på Stridis och Husseapan som ekipage. De gjorde ett jättefint fritt följ idag och lkII-hoppet som de jobbade med såg riktigt bra ut det med. De kommer bli ett bra team om de jobbar vidare på det braiga sättet som de gör nu. Stridis är som jag, en hund med stor självuppfattning och då har man rätt att ställa lite krav på den där Apan man har vid sin sida. Att de ska uppföra sig och samarbeta istället för att kräva. Det tog mig nästan ett år att lära Apan det men när hon väl hade fattat, då gick allt så mycket lättare.

Med nybadade svansviftningar
Grå

23 april 2011

Vårdopp!

Hela flocken tog en tidig kvällspromenad på stranden härom kvällen. Det är rätt trevligt och blir allt oftare att hela flocken är ute. Enstaka gånger är det jag och Stridis med en av aporna och ytterst sällan bara jag och Apan. Aporna tycker att det är lättast så eftersom Stridis gärna vill äta upp de andra hundarna i grannskapet och jag gärna vill gå och nosa för mig själv.

Frågar ni mig är det något fel på den tyska urpälsbollen. Han är helt besatt av att jaga bollar och slangar. Jaga sådant som räknas typ fasaner, det har han noll koll på! Han bara springer där och jagar sin boll i det oändliga. Eller hans boll?!? Det är min KONG som Apan lånade ut till Husseapan och Stridis, utan att fråga mig först! Oförskämt är vad sådant är!

Orsaken till att den behövdes, var att den tyska urdingon hade fått en plagiat-KONG och den hade han itu på ingen tid alls. Först åkte snöret ur fler gånger än vad som borde vara möjligt och efter det blev den platt av Stridis konstanta tuggande. Apan säger att vi nog ska köpa en svart KONG till honom i födelsedagspresent. De ska tydligen tåla extra tuffa tag. Min snuttiga fina röda KONG lär väl vara slaktad då. Apan har lovat mig en ny.

Nåvars, nu ska vi se, promenad, stranden och urdingon jagar KONG som om det inte kommer någon morgondag. Husseapan och Apan roade sig med att kasta den i vattenbrynet så att Stridis fick vada runt i vattnet. De säger att de är bra för hans muskeluppbyggnad. Stridis är nämligen, i massa, en liten tanig räka. Jag lovar att hans fyrbenta kollegor garvar sig harmynta, jag har sett några av dem och de är värsta boddybaddarna. Stridis har lite att jobba på...

I vart fall så briljerade Apan som vanligt - inte! Istället för att testa så kastar den imbecilla primaten ut KONGen i havet och tror att den ska flyta. Den tyska urdingon efter i full fart. Väl ute i vattnet så kör han ner hela skallen under vattnet i jakten på KONGen som naturligtvis inte flöt. Han såg inte klok ut! Det enda jag stod och väntade på, var att hans rumpa skulle stå rätt upp. Ankor ser ut så när de käkar saker på botten och just som en sådan såg han ut.

Naturligtvis fick han inte tag i den. Husseapan hade redan innan Apan kastade, deklarerat att han inte tänkte hämta KONGen om den inte flöt. Det var underhållande att se Apan klä av sig skor och strumpor samt vika upp byxbenen. Hela tiden muttrade hon att vi hade donerat tillräckligt med dummies och andra flytleksaker till grannlandet på andra sidan havet och hon inte tänkte skänka fler. Gissa om jag garvade mig harmynt när hon vadade ut i havet och fiskade upp KONGen, blöt om kläderna blev hon också, för det var djupare än man kunde tro.
Husseapan hittade en jättemysig fågel till mig. Sådär härligt död och lätt mumifierad var den. Apan ansåg att det var läge för lite spontan vattenapporteringsträning och kastade ut den åt mig i havet. Det värsta med vattenapporteringen, är första språnget i, när man fortfarande är torr i pälsen. Efter en kort stunds funderande och övervägande av olika alternativ, vadade jag ut försiktigt och hämtade fågeln.

Fick massor av beröm och när jag väl hade varit i en gång, var det inga problem att hämta den flera gånger. Apan kastade fågeln så långt ut det bara gick och jag simmade ut och hämtade. Sista gången var jag lite trött och kall så då var jag tvungen att ta en springrunda, få upp värmen och sedan ta ordentlig sats uppifrån stranden men in kom fågeln och jag fick massor av beröm.
Stridis tog sig också en simtur. Han ser inte klok ut när han är blöt! Smal är han i vanliga fall men när han är blöt så är han som en tunn liten tarm. Apan säger att han ser ut som en korsning av en blöt raggsocka och en dränkt igelkott så hon kallar honom för Raggkotten.
Sammanställningen är nu den att den ende som inte har doppat sig på något sätt i år, är Husseapan. Lite klent av honom kan man tycka...

Med vårdoppade svansviftningar
Grå


12 juli 2010

Studiebesök & träning

Mattes chef ringde mitt i natten. Det var kris och panik för blixten hade slagit ner och de behövde få in extra apor. Matte lider av att inte kunna säga nej utan legitim orsak så hon ställde upp. Var ju bara ett litet problem, vi skulle träffa min Tjej för att träna vattenapportering på morgonen...

Chefen sade att jag fick följa med, bara matte slängde på sig jobbkläderna. Jag har haft hur kul som helst. Fick pröva mattes hjälm när vi lämnade in hennes stövlar i morse och jag har sniffat och spårat massor av spännande saker när matte har haft lite paus och rastat mig.


Jag var ganska trött frampå morgonkvisten och då åkte vi vidare till den lilla sjön där vi tränat vattenapportering. Matte hade glömt både min dummie och min fina mås hemma i brådskan och förvirringen på natten. Tur för oss är det mer ordning och reda på min Tjejs husse och matte. De hade både mås och dummies med sig. Fast jag vägrar hämta plast-dummies när jag vet att det finns en mås med i bilden. Ska det vara så ska det vara ordentligt!

De första gångerna jag var ute så tog jag bara måsen lite fint i vingen och fick greppa om den när jag kom till land. Efter det fick jag till 2 apporteringar som apan var nöjd med. Fick ett bra grepp om måsen ute i vattnet, simmade in med den och bar upp den utan att byta grepp. Det är attans nedrigt att man inte får behålla den där måsen. Jag hade gärna snacksat på den...

Efteråt försökte aporna övertala mig att hämta plastdummies, de var attans så fula, de använde min Tjej som draghjälp och trodde på fullt allvar att om hon fick simma ihop med mig så skulle jag vilja ta plastdummien. Hmpf! Jag är faktiskt en gentleman! Klart jag simmar med min Tjej ut för att hålla henne sällskap men eftersom hon vill ha dummien så låter jag henne få den. Man har väl lite hyfs och ton!

Väl hemma spenderade jag dagen på rygg vid min fläkt. Det var hysteriskt varmt och jag är glad att vi tränade på morgonen så kunde jag hålla mig till korta promenader resten av dagen!

Med vänliga svansviftningar
Grå


7 juni 2010

Vattenapportering

Vi har varit vid havet igen, fast vid ett annat ställe. Jag fick träna på att apportera min fina flytdummie! Det är jättekul att hämta saker ute i vattnet! Fast ibland fuskade jag lite och försökte sno åt mig apporten bakom Mattes rygg....
Stackars dummien kände sig helt övergiven där ute i vågorna. Vilken tur att jag räddade den - varje gång! Som vanlig är ju apan helt fel på det! Fick för sig att jag skulle lämna över dummien ute i vattnet. Man ska lämna över den uppe på land! Inte sjutton fick hon apporten där ute mitt bland vågorna. Slöapan fick allt masa sig upp på stranden! Matte försökte tävla med mig om vem som var först upp ur plurret som om hon skulle ha en chans!
Bara så att ni vet det, det är jag som är kungen när det kommer till att apportera dummies i havet!

Med stolta svansviftningar
Grå

29 november 2009

Julbad

De där tvåbeningarna har tittat på mig en tid och pratat sinsemellan om att jag luktar och behöver ett bad. Jag avskyr att bada i badkaret, det är så helt otroligt förnedrande och tråkigt. Att tvåbeningarna själva, frivilligt, hoppar i det där karet nästan dagligen är för mig helt obegripligt. Men så är mycket ni tvåbeningar gör, just obegripligt!

Tänkte att det är bättre att förekomma än förekommas så jag uppsökte spa-avdelningen inne på mitt äventyrsland nu under morgonpromenaden. Matte trodde inte jag var klok när jag kuppade igenom mitt julbad. Naturligtvis hade jag inte förvarnat henne heller så hon hade bara mobilkameran att dokumentera det hela med.

Julbad Anno 2009!
Med vänliga adventssvansviftningar
Grå