Frågar ni mig är det något fel på den tyska urpälsbollen. Han är helt besatt av att jaga bollar och slangar. Jaga sådant som räknas typ fasaner, det har han noll koll på! Han bara springer där och jagar sin boll i det oändliga. Eller hans boll?!? Det är min KONG som Apan lånade ut till Husseapan och Stridis, utan att fråga mig först! Oförskämt är vad sådant är!
Orsaken till att den behövdes, var att den tyska urdingon hade fått en plagiat-KONG och den hade han itu på ingen tid alls. Först åkte snöret ur fler gånger än vad som borde vara möjligt och efter det blev den platt av Stridis konstanta tuggande. Apan säger att vi nog ska köpa en svart KONG till honom i födelsedagspresent. De ska tydligen tåla extra tuffa tag. Min snuttiga fina röda KONG lär väl vara slaktad då. Apan har lovat mig en ny.
Nåvars, nu ska vi se, promenad, stranden och urdingon jagar KONG som om det inte kommer någon morgondag. Husseapan och Apan roade sig med att kasta den i vattenbrynet så att Stridis fick vada runt i vattnet. De säger att de är bra för hans muskeluppbyggnad. Stridis är nämligen, i massa, en liten tanig räka. Jag lovar att hans fyrbenta kollegor garvar sig harmynta, jag har sett några av dem och de är värsta boddybaddarna. Stridis har lite att jobba på...
I vart fall så briljerade Apan som vanligt - inte! Istället för att testa så kastar den imbecilla primaten ut KONGen i havet och tror att den ska flyta. Den tyska urdingon efter i full fart. Väl ute i vattnet så kör han ner hela skallen under vattnet i jakten på KONGen som naturligtvis inte flöt. Han såg inte klok ut! Det enda jag stod och väntade på, var att hans rumpa skulle stå rätt upp. Ankor ser ut så när de käkar saker på botten och just som en sådan såg han ut.
Naturligtvis fick han inte tag i den. Husseapan hade redan innan Apan kastade, deklarerat att han inte tänkte hämta KONGen om den inte flöt. Det var underhållande att se Apan klä av sig skor och strumpor samt vika upp byxbenen. Hela tiden muttrade hon att vi hade donerat tillräckligt med dummies och andra flytleksaker till grannlandet på andra sidan havet och hon inte tänkte skänka fler. Gissa om jag garvade mig harmynt när hon vadade ut i havet och fiskade upp KONGen, blöt om kläderna blev hon också, för det var djupare än man kunde tro.
Husseapan hittade en jättemysig fågel till mig. Sådär härligt död och lätt mumifierad var den. Apan ansåg att det var läge för lite spontan vattenapporteringsträning och kastade ut den åt mig i havet. Det värsta med vattenapporteringen, är första språnget i, när man fortfarande är torr i pälsen. Efter en kort stunds funderande och övervägande av olika alternativ, vadade jag ut försiktigt och hämtade fågeln.
Fick massor av beröm och när jag väl hade varit i en gång, var det inga problem att hämta den flera gånger. Apan kastade fågeln så långt ut det bara gick och jag simmade ut och hämtade. Sista gången var jag lite trött och kall så då var jag tvungen att ta en springrunda, få upp värmen och sedan ta ordentlig sats uppifrån stranden men in kom fågeln och jag fick massor av beröm.
Stridis tog sig också en simtur. Han ser inte klok ut när han är blöt! Smal är han i vanliga fall men när han är blöt så är han som en tunn liten tarm. Apan säger att han ser ut som en korsning av en blöt raggsocka och en dränkt igelkott så hon kallar honom för Raggkotten.
Sammanställningen är nu den att den ende som inte har doppat sig på något sätt i år, är Husseapan. Lite klent av honom kan man tycka...
Med vårdoppade svansviftningar
Grå
