Schools out!

Igår satt Apan på kurs hela dagen. Hon hade Junioren med sig. Det är hennes utbildning till allmänlydnadsinstruktör som pågår. Jag fnissar fortfarande när jag föreställer mig Apan som instruktör. Det är humor!

Igår fick de först ha ute hundarna när de hade en repetition av förra kurstillfället som avhandlade friskvård. Apan jobbade tillsamman med sin namne som har en sådan där helt livsfarlig kamphund. Eller kanske inte, värsta keligaste pansargrisen var han enligt Apan.

En av övningarna var att gå över en liggande stegen, utan att snava. Apan bara stönade och konstaterade att hon nog ska lägga ut ett flertal stegar, ett flertal gånger i trädgården, för att träna på det där. Det är en bra övning för ett korrekt rörelsemönster, skall utföras i skritt och efterhand som man har blivit duktig så kan man höja upp stegen så att man får ta i ordentligt i sina kliv. Ska bli mycket spännande att se om Junioren någonsin kommer förbi stadiet där stegen ligger platt på marken...

Nästa gång Junioren fick vara ute så hade de en parövning där föraren hade valt en övning och och förklarat hur den skulle gå till. Den andra apan skulle observera hur väl föraren levde upp till sina satta kriterier, om belöningen var för tidig/sen eller korrekt utförd samt ställa coachande frågor. Apan och Junioren valde att jobba med sin ipo-ingång och hade jätteroligt. Rottweilerns matteapa som var deras samarbetspartner, verkade också nöjd.

När de var klara för dagen, bad Apan en av kursens hundmassörer att känna igenom Juniorens bakben och hon konstaterade Apans farhågor, Junioren är kort i musklerna på baksidan av låren. Apan fick lite tips på övningar där Junioren själv kunde sträcka ut sina hamstring-muskler. När Apan senare under dagen var i garaget och stökade, kom hon på att hon kunde bygga en övningsställning till två av övningarna, av överblivet staketmaterial. Ska bli spännande att se vad hon har kokat ihop nu!

Efter klämmandet och kännandet,stannade Apan och Junioren kvar på klubben och tränade på Tants läxa och de får nog sätta lite fart där. De ligger efter och man kan inte slarva på det viset! Det är slöseri med allas tid om man tränar och inte gör sina läxor mellan träningstillfällena. Då kunde man lika bra ha struntat i alltihop!

Jag och Apan körde lite Rally i trädgården. Det kändes rätt bra faktiskt. Vi gjorde en ursnygg kedja och höll ihop bra, hela vägen. Man ska sluta när man är på topp så det blev inte så värst mycket mer gjort.

Idag har Apan cyklat med både mig och Junioren. För egen del tog vi en helt ny runda upp bland villakvarteren. En sak som vi båda undrar över. Om man är ute och går med sin hund, i flexikoppel och hunden rent plötsligt rusar hela kopplets längd bakåt, varför vänder man sig inte om och tittar vad det är hunden rusar mot? Jag kände för att trycka till den lilla pälsbollen men med tanke på att Apan muttra ve och förbannelser över ouppmärksamma hundägare och svor svavelosande eder över den som uppfann flexikoppel, jag vågade bara inte fullfölja min tanke. Apans temperament är högexplosivt när det kommer till flexikoppel och det är att navigera ett mindre minfält när hon har retat upp sig på dem. Jag valde att jogga intill cykeln, kändes lugnast.

Väl hemma tog Apan ut Junioren direkt. Husseapan och Stridsvargen var ute och joggade och hon tänkte att en lagom runda, såhär andra gången intill cykeln, var att köra dem till mötes. När de sedan möttes fick Apan låta de som använde apostlahästarna, ta täten och glida med bakom. Nästan hemma var hon och Junioren tvungna att följa cykelbanan istället för att gena över fältet hem som K9-enheten gjorde. Junioren missade lite i kommunikationen där och lyckades bevisa att Apans tunga city-bike, visst är lika terränggående som en mountainbike. Efter lite grejande så kom de hem med Apan på cykeln och Junioren var jättestolt för han hade dragit Apan och cykeln, i galopp, hela 150m.

Till de som förfasar sig över Juniorens påbörjade cykelträning. Junioren har massor av energi som han inte får ut ur sin kropp om han inte får jobba. Rent teoretiskt, om Apan hade tränat sedan dag ett, hade han kunnat gå jaktprov denna hösten och då hade han varit tyngre fysiskt belastad än lite välplanerad och kort cykelträning någonsin kunnat bjuda på. All form av fysträning som händer i vår lya, är planerad och avvägd med vårt bästa välmående som högsta prioritet.

Med fysande svansviftningar
Grå

PS de förra tre inläggen hamnade i omvänd ordning men jag tror att ni reder ut det. Jag lyckas inte få blogger att ändra tillbaka dem åt mig. DS

Dagsrapport!

Jag tror att Apan börjar bli friskare, hon orkade i vart fall se till att vi kom iväg till klubben för lite agilityträning. Nu vet jag inte riktigt vad som har hänt med begreppet "åka i bekvämlighet". Det verkar ha försvunnit ur Apans hjärna ihop med febern - jag får springa dit! Hon påstår att det är så nära dit att det inte är lönt att starta bilen. Som en annan tönt klär Apan på mig en massa reflexer och så får jag springa intill cykeln. Inte trampar hon heller. Säger att jag drar så bra så det behövs inte - slöApa är vad hon är!

Jag har förresten ett par nya saker på min gör-inte-för-då-blir-du-döv-lista:

* Man får inte hoppa över vattenpölar, rakt åt sidan, samtidigt som Apan tar en tvär kurva med cykeln....

* Man får inte jaga efter fasaner samtidigt som Apan cyklar på halt gräs.

Jag förstår inte varför Apan muttrar om att höja ersättningen på sin olycksfallsförsäkring och varför hon prompt lovat sig själv att rota fram sin cykelhjälm - förstår ni?

Väl på klubben visade jag Apan hur hon skulle dirigera för att vi ska komma rätt på slalomingångar samt varför det är så viktigt att hon ger rätt kommando när hon vill att jag ska trampa eller stanna på de där tramsiga fälten längst ut på balanshindren. Apan har kommit med massor av förslag under det gångna året men inget har fallit mig i smaken så jag har ignorerat henne.

Det är humor på hög nivå att studera henne när hon försöker komma med bra förslag. Hon föreslog targets -tsss, lade bommar som en smal gång ut för att jag skulle fokusera -tsss, listan på kommandoord som hon har tyckt skulle fungera är milslång och för att inte tala om när hon lade ut korvbitar. Jag snappade upp korvbitarna i farten samtidigt som jag hoppade över tramsfälten, ni skulle sett Apans purkna uppsyn - obetalbar!!!

Idag hade hon tänkt ut ett nytt ord och faktiskt, när jag hade tänkt efter, passade det riktigt bra. Det finns alltså lite hopp för Apan, hon är inte helt obildbar! Hon är förresten glad idag. Vi har kommit med i agilityns vinterträningsgrupp. Det innebär att vi får vara med på ridhusträningen i vinter. Med lite tur innebär det att vi kommer ut och tävlar till våren. Dvs om Apan får pli på tävlingsmonstret inom sig, annars vill jag nog inte vara med.

Med vänliga svansviftningar

Grå

Träningsrunda

Matte har ju varit lite småtrasig den senaste tiden och inte kunnat röra sig som hon ska. Hon har varit ganska grinig och droppen var väl när vi blev omkörda av en tant med rullator. Men så nu i veckan masade hon sig iväg till en napra-nånting som knakade henne rätt. Hon är fortfarande småstel men nu gör vi roliga saker igen.

Idag tog vi en lång cykeltur för Matte får inte vara ute i kylan och springa med mig än. När vi hade varit iväg på en lång runda mötte vi Husse och då fick jag springa lös på de stora stenarna längs havet. Matte gjorde mig sällskap ute på stenarna. Som vanligt hinner man ju springa åtskilliga rundor på stenarna innan hon tar sig från en sten till en annan. Men det är rätt bra att hon är så långsam för då hinner jag rota runt mellan stenarna och hitta mysiga fiskrester...
Men det är rätt mysig att bli omklappad mellan varven också...
Efter att ha varit ute jättelänge tittade Matte på mig och utbrast: "Men Grå! Du är ju alldeles skär!" Meh dumma tvåbening, klart man blir röd i huden när man är ute i kylan jättelänge och med grå päls ovanpå så blir det lite rosaaktigt. Då tyckte tvåbeningarna att det var dags att gå hem.

Vi gick via mitt äventyrsland hem och jag fick vara lös där med. Matte tappade bort sig själv flera gånger där inne och jag fick leta upp henne och fick massor av beröm och bus för att jag hittade henne. Tvättade tassarna på spaavdelningen innan vi gick därifrån.

En sak som inte är så bra med Mattes trasighet är att vi har använt äckel-haltin varje gång vi har varit ute. Nu har hon hört att det är bättre för min rygg och nacke med äckel-halti än min kedja. Därför tycker hon att jag ska ha den hela tiden och jag är inte med på det alls! Jag vill helst vara lös så jag kan nosa på intressanta saker.

Med Vänliga Svansviftningar
Grå