Not so singing and dancing in the rain

Husseapan var uppe urtidigt i morse. Han och Stridsvargen skulle till jobbet och de har träning på dagens schema. Stridsvargen ska träna räddningssök och spår. Ibland undrar ni säkert om de inte tränar något annat men det gör de faktiskt. De tränar skydd, saksök inomhus & utomhus, personsök inomhus och så tränar de lydnad och en massa annat som jag inte har orkat engagera mig i.

Själv bäddade jag ner mig i min loppelåda efter en god frukost och morgonpromenad tillsammans med Stridsvargen som bara gick och traggade om hur kul det skulle bli att åka till jobbet och hur coolt det var med räddningssök - men orka vara så sabla kombat före lunch! Tom Junioren var tyst efter frukost och morgonrastning. Jag smög in till Apan och såg att hon också sov gott och då bäddade jag ner mig på min tigerfäll en stund.

När Apan väl kom upplullandes någon timme senare, skulle vi gå promenad. Det var som om någon hade öppnat en gigantisk kran! Det bara vräkte ner! Jag har aldrig förstått poängen med att vara ute och traska i regn. Man blir blöt och man måste städa sig själv i en halv evighet efteråt för att bli av med allt blött äckel i pälsen.

Apan mutade med mitt blåa regntäcke och efter att själv ha kommit i regnsäkra kläder så tittade vi båda på Junioren som stod där och såg helt förvirrad ut. Matte suckade och jag erbjöd generöst mitt gamla regntäcke som av någon anledning har legat kvar i en låda, trots att det inte har använts de senaste två åren. Vi kan väl säga att han har en del växande att göra om han ska axla mina täcken...

Vi begav oss ut i vräkregnet och inte blev det bättre av att herr Müller dundrade där uppe bland regnmolnen. Apan insåg att hon behövde komma på något som balanserade upp hennes nu, monumentala, minuskonto. Vi gick ner till stranden och eftersom där, inte särskilt förvånande alls, var tomt på badande apor, fick vi vara lösa. Förstår inte ens hur Apan fick för sig att hon skulle kolla att det var aptomt innan hon släppte oss. Inte en enda vettig varelse är ute frivilligt i ösregn.

Vi hade superkul! Fast Apan såg mer en lovligt nervös ut när Junioren drog ut i vågorna med täcke på. Jag testade klädsim en vinter, oavsiktligt. Jag skulle ha en ovanligt god tångruska ute på isen och den brast under mina tassar. Jag rekommenderar inte isvaksbad med täcke på, inte heller sommarregnsbad med täcke på.

Junioren drog runt som en galning med ett jätteblött och alldeles för stort täcke på sig och Apan hade ett styvt jobb med att få honom att sansa sig så pass många sekunder att hon kunde få av honom det. Han fick vara en blöt nakenfis resten av promenaden istället.

Väl hemma igen har jag bestämt att jag inte tänker lämna loppelådan mer idag. Undantaget är middag, gå ut och kissa på häcken och så min nattmat. Junioren säger att han vill träna, han är nog inte som han ska. Ingen weimaraner av klass, vill träna i sådan här väderlek! Då ska man ligga ihoprullad framför en brasa i öppna spisen eller utsträckt i loppelådan!

Med regnblöta svansviftningar
Grå

God fortsättning!

Är fullt medveten om att det har varit lite si och så med uppdateringarna här. Jag skyller allt på Apan. Hon vägrar lära mig hur man fixar till bilder, hon tycker jag ska fixa mina lydnadsmomen och agilityövningar istället - tsss. Eftersom hon inte fixar bilder så blir det inget skrivet heller. Lägg till all snö som helt klart begränsar träningsmöjligheterna samt att Apan i någon övertro på sin förmåga, har gett sig i kast med att börja renovera vår lya så blir det en dåligt uppdaterad blogg. Pinsamt är vad det är men har man en knasig Apa så har man!

Vi har varit duktiga med agilityträningen. Vi var iväg idag också! Fast idag blev det knasigt! Agilityaporna hann bygga upp tre övningar och vi hundar hann precis börja köra den första av dem så dök det upp sådana där apor som håller på med hornlösa älgar. De ville minsann ha sitt ridhus, det hade på något sätt blivit dubbelbokat. Jag fick i vart fall köra en "självständighetsövning" och slalomet ett par gånger.

Apan tyckte att jag fortfarande var spattig när vi kom hem så hon och Husseapan tyckte att jag behövde jobba lite till. De har ju kommit på en ny sak de där två - pulkan. Det är liksom inte nog med att jag gör allt slitgörat med att vakta lyan, motionerar Pälsbollen och träna Apan - nu ska jag dessutom släpa på dem också! Fast jag får erkänna att det är ganska roligt att släpa på Apan. Hon piper något helt otroligt där bak i pulkan, då är det extra roligt att springa jättefort!
Pulkan har varit en provisorisk lösning men det är ju inte första gången Apan är inne på detta med drag. Tidigare var ju platsbrist en ursäkt till att inte kunna köpa in en kickbike men nu är ju inte det ett problem längre och med Husseapans fina hundbil, finns det alla möjligheter i världen att transportera den... Apan har dessutom börjat svamla om ordentlig dragsele och skidor... Det blev väl inte det minsta hjälpt av att de i Weimaranernytt, efterlyste dragekipage för ett lag till Vindälvsdraget. Har ni inte förstått det tidigare så är min Apa galen!

Efter att ha jagat Husseapan och samtidigt släpat på den pipande Apan i pulkan så gjorde jag det enda rätta! Jag lämnade de två prilliga Aporna åt sitt öde och tog en välförtjänt paus där det är som bäst att vila!
Med vänliga svansviftningar
Grå

Snö, snö, snö

Matte muttrar, surar och skriver om vår tränings-&tävlingsplanering var och varannan dag nu. Varje dag står hon och tittar ut genom fönstren, muttrar, suckar uppgivet och knatar bort till datorn, tittar på planeringen, de tävlingar som finns och ändrar, ändrar, ändrar. Orsaken till detta smått maniska beteende är all den mysiga snön som finns där ute.

Det är inte att hon inte gillar snö, för det gör hon, vi kan busa massor i den och ha hur kul som helst. Det är att vi inte kan träna ordentligt pga av den och att de träningar vi ska delta i ständigt blir inställda pga snö och snöstormar. Jag misstänker att om ytterligare en träning blir inställd, så ska nog jag och Husse fly fältet ett tag för då lär nog Matte bränna ett antal säkringar.

Husse och jag lockar med henne ut på långa promenader i snön och vi har jätteroligt.

Det är superkul att brotta ner Matte i snön och försöka sno hennes vantar.Det har verkligen kommit massor av snö och ett tu tre när man är ute på promenad så sjunker man bara ner utan att bottna.Som tur är kan man tunnla sig fram och simma i snönMatte tyckte det var en bra idé att hon gick längs kanten så att hon höll koll på mig så jag inte trillade ner i den djupa snön... Gissa vem som trillade ner, jo klantbeningen!Vissa tar ju sig upp lite smidigare än andra! Har ni sett den pinsamma tvåbeningen? Ser ut som en strandad säl!
Med vänliga svanviftningar

Grå

Varm i kylan

Måste visa hur snygg jag kan vara med mitt täcke i snön!
Riktigt varmt och gosigt med täcke och jag ser cool ut!

Allt är blött

Det bara regnar och regnar denna hösten. Husse och jag skulle ut på promenad och vi hann inte särskilt långt innan det började vräka ner. Matte hönsmamma ringde och frågade om hon skulle komma och plocka upp oss med bilen - ehh är det någon som har dött av lite regn?

Vi hade hur kul som helst. Jag fick hoppa på de stora stenblocken längs havet och snokade efter fiskhuvuden *mums*. Fick massor av regnvatten och vågor på mig. Tvåbeningar som såg oss trodde nog inte att vi var riktigt kloka som var ute i den väderleken.

Väl hemma igen fick Matte plocka fram badlakan till mig för inte en chans att microduken som används till tasstork inte skulle räcka till. Jag avskyr att torka tassar men att bli fotterad med stora badlakan är supermysigt och jag kan inte få nog. Nu hänger allt på tork inne i badrummet inklusive mitt koppel.

Det var helt klart värt att bli genomblöt för en så rolig promenad!
Med vänliga svansviftningar

Grå

Stormtestat!

Det var ju full storm här vid kusten i förra veckan. Jag och Matte var ute på promenad i ovädret. Det började med att vi i sedvanlig ordning försökte parera regnskurarna så vi gick ut när det verkade vara uppehåll. Det är mest Husse och jag som går ner till hamnen och kikar på saker, där finns nämligen en fabrik som det luktar ifrån ibland och klen-Matte säger att hon får huvudvärk av den doften.

För ovanlighetens skull var vi på väg ner till hamnen trots blåsten och givetvis började det ösregna lagom tills vi kom ner dit. Först var Matte osäker på om hon skulle släpa mig eller inte för där kom en annan hund med sin tvåbening men de vek ner sig och gav upp snabbt pga vädret - veklingar!
Matte kopplade loss och jag drog iväg, hittade en kanin som jag drog efter men det sabla långörat fuskade och drog under ett staket.

Matte såg inte vart jag tog vägen i det höga gräset och trodde att jag hade sprungit in på själva hamnområdet bland alla truckar och lastbilar och var på väg dit in för att leta. Hur korkad tror hon att jag är egentligen? Det är ju farligt! Fick leta upp henne och hämta henne tillbaka ut till stigarna - hon är så virrig!
Havet var riktigt vilt och det slog in jättehöga vågor på stenarna som fick det att stänka flera meter och jag roade mig med att springa igenom stänket. Vi hade varit lite förutseende och jag hade mitt Hurtta Pro-täcke på mig och vi kan väl säga att det testades ordentligt den dagen! Vi var riktigt imponerade av det efteråt för vi var ute i lite mer än 2 timmar, det ösregnade nästan hela tiden och jag sprang så att jag fick vågor på mig. Täcket var så blött på utsidan att det rann av det när Matte hängde upp det men det var helt torrt på insidan och jag var torr och varm under täcket! Jag och Matte har efter noggrannt övervägande beslutat oss för att ge täcket fem tassar av fem möjliga med ett litet minus för den pälsiga kragen som var blöt in mot halsen men den återhämtade sig fint när den hade torkat.

Dagen därpå var vi ute och tittade på stormskadorna, tur att vi hade gått nere vid havet! Hade vi gått vår vanliga lilla runda hade vi kanske fått stora grenar på oss!
Med vänliga svansviftningar

Grå