I run to you

Apan studsade upp i gryningen idag och det brukar aldrig vara ett gott tecken när det sker på helger. I regel betyder det då att man ska åka iväg i weimobilen och göra något som Apan tycker är viktigt men som i min värld är ganska oviktigt. Jag åt min frukost och gick och lade mig igen.

Varför vara uppe och studsa när man kan sova i Loppelådan?!
Foto: Apan

Fördelen med att Apan skaffade Junioren, är att jag i regel slipper följa med på hennes trams numera. Därför blev jag ganska förvånad när det var dags att åka och bara jag skulle följa med! Vare sig Stridsvargen eller Junioren fick följa med. Det var bara jag, Apan och Husseapan - lyxigt att bara orginalflocken var ute på äventyr. När vi kom fram fattade jag - Hundlöpet!

Hundlöpets startområde
Bild: Husseapan

Jaha, varför var vi anmälda till detta i år? Jag har varit upptagen med att coacha Junioren och har inte varit ute och släpat på Apan i löpspåret och på egen hand är hon ganska lat. Nåja, turligt nog var vi anmälda som joggare och inte löpare och vi sprang för Team Evidensia. Ännu mer turligt var att Apan hade anmält oss till 5km och inte 10km. Bara att dra på sig selen och gå ner till starten.

Jag & Apan i starten.
Foto: Husseapan

Vi fick vänta en stund för först skulle löparna springa och då passade vi på att heja på Millas matteapa. Dock hade Milla dragit till Eslöv med en ersättningsförare för att tävla agility och Millas matteapa sprang med hennes motsvarighet till Junioren - Spookie!

Christin & Spookie på väg mot mål.
Foto: Husseapan

Blev en del väntan till för innan vi som skulle springa 5km fick starta, skulle de som sprang 10km iväg. Vid det laget hade jag tröttnat på att vänta. Vi stod hyfsat långt fram så när 5 km:arna släpptes på, kom vi iväg tidigt. Jag satsade på att stöka av loppet i bra tempo, tyvärr hade jag inte räknat med motståndsrörelsen i andra änden av kopplet - suck!

Jag & Apan startar våra 5 km.
Foto: Husseapan

Foto: Husseapan

Nästa år ska jag fjäska för Husseapan, han har till skillnad från Apan, faktiskt förmågan att springa i ett tempo som är lite mer imponerande än Apans snigeltempo. Lade all kraft jag kunde i selen men det hände inte så värst mycket.

Lägger kraft i selen.
Foto: Husseapan

Första km betade vi av på 5:22 minuter vilket är nytt rekord för Apan. Jag svär, hade hon varit hund, hade hon varit tax och hon hade ändå blivit klådd av den coola taxen som Husseapan fick syn på i starten.

Apan om hon hade varit hund.
Foto: Husseapan

Andra kilometern tog vi på 5:40 och tredje kilometern var vi över 6 minuter. Turligt nog kom vätskekontrollen där och det var bra. Jag lapade lite vatten och Apan drack en mugg innan vi fortsatte mot målgången.

Släpar Apan mot målet!
Foto: Husseapan

Samtidigt som vi närmade oss målet, fick jag syn på Husseapan. Tänkte att med tanke på Apans tempo, hann jag garanterat kvista över och säga hej.

Foto: Husseapan

Då hade rent plötsligt Apan fått brått att komma i mål så det var bara att pinna på. Bara att dra iväg mot målet och ta emot medalj, vattenflaska och goodiebag.

MÅL!!!
Foto: Husseapan

Var lite törstig efter att ha släpat på Apan och fastän det fanns skålar utsatta här och där så hade Apan det bästa alternativet, dricka ur flaska! Det är bara så bäst att det finns inte.

Väntar på att Apan ska få upp vattenflaskan.
Foto: Husseapan

En väldigt bra sak med att springa för Team Evidensia var att vi efter loppet, gick till deras monter och där stod deras grymma sjukgymnaster och erbjöd massage, stretchning och goodiebag!

Blir knådad av sjukgymnasten Marie från Djursjukhuset Evidensia, Malmö
Foto: Husseapan

Det var så otroligt gött att bara sitta och njuta av att bli pamprad.

Njuter av att bli knådad!
Foto: Husseapan

Knådad, stretchad och klar, åkte vi hem. Väl hemma packade vi upp våra goodiebags. Hundlöpet hade en välfylld påse och jag diggade starkt sköldpaddorna! Apan fick en snygg grön tröja och nu har vi vars en vattenflaska!

Alltid spännande att se vad man har fått!
Foto: Apan

Grymt bra goodiebag med mycket snacks.
Foto: Apan

Evidensias goodiebag fick vi också bra saker i och fler sköldpaddor!!!

Innehållet i vår goodiebag från Evidensia.
Foto: Apan

Sedan var där bonus-goodie eftersom en av sponsorerna delade ut smakprover innan vi kom.

Bonus-goodie
Foto: Apan

Vi vill tacka Hundlöpet för att ni åter har genomfört ett välorganiserat, väloljat arrangemang! Vi är precis lika nöjda i år som förra året.

Med glada svansviftningar
Grå

PS. Vi kommer omsätta detta i praktik fram till nästa år...

Who let the dogs out

Var startsignalen för det första Hundlöpet i Malmö. Jag och Apan stod på startlinjen!

Junioren hade vi lämnat in i Sekretariatet och jag tyckte att vi kunde glömma att hämta ut honom!

Efter ett par hundra meter kom jag på att jag hade glömt rasta mig innan loppet. Så jag satte mig prydligt in till sidan. En snäll åskådarapa lovade Apan att kasta påsen så vi fortsatte efter att ha städat efter oss.

Slöapan låg på broms i två kilometer. Hon sade att hon inte skulle orka mitt dragtempo hela vägen om vi inte tog det lugnt! Eftersom hastighet inte verkade vara prioriterat, tog jag en toalettpaus till!

Halvvägs var det vätskekontroll och jag passade på att ta en slurk i en av de många utsatta skålarna medan Apan drack ur en mugg.

Efter det lyckades vi sätta upp ett hyfsat tempo och ta oss i mål där Spookie mötte upp med sin matteapa. 

Väl i mål fick Apan medalj som hon vidarebefordrade till mig, tröja, vattenflaska och en goodiebag! 

När vi hade hämtat det, gick vi och hämtade Junioren. Aporna i sekretariatet, hade bett en funktionärsapa som stod vi en fotbollsplan att vakta Junioren. De visste ju inte att Junioren var en bollidiot! Funktionären hade kämpat en stund men sedan gett upp och gått tillbaka till sekretariatet. Även om funktionärsapan sade att det hade gått bra så var de nog väldigt glada att bli av med en överspeedad Junior. 

Jag drack vatten i målgången men var mer törstig. Spookie lånade ut sin vattenskål, väldigt snällt men den var lite liten...

Spookie kom på tredjeplats med sin matteapa! De fick välja från ett bra tilltaget prisbord!

De lottade även ut priser på startnumren och Apan som sällan till aldrig vinner på lotteri, blev jätteglad när vårt nummer ropades upp. Hon valde ett koppel för dragiga hundar och påpekade lite syrligt att mitt och Juniorens uppförande, för dagen, lämnade en hel del övrigt att lämna. Hallå! Junioren lyckades slita sig lös två gånger, jag bara surrade runt lite sådär lagom...

Väl hemma tog vi oss tid att kika i goodiebagen och vilken braig goodiebag! 

Rabatter på olika saker, gott snask och påsar till mig! Tidning och en ICEtube till Apan! Vi har aldrig blivit så bortskämda på vare sig tävlingar eller utställningar!

Jag ska definitivt se till att göra som det står på baksidan av Apans målgångströja och fetto-Apan får allt öka upp hastigheten! 

Vi ska bara vila ut efter dagens äventyr så sätter vi igång att träna!

Vi vill tacka alla på Hundlöpet för ett högklassigt evenemang, superbt bemötande, super service och för att ni har skämt bort oss! Nästa år lovar jag att ha med mig Junioren i tvåspann om ni väljer att tillåta det, alternativt får Husseapan springa med honom. På återseende i Malmö 2014!

Med springglada svansviftningar 

Grå