Fanny Gott - lydnad

Efter att vi hade varit hos Jenny Damm var det tillbaka till ridhuset som vi hade varit i kvällen innan. Denna gången var det lydnadsträning som gällde. Vi var 6 ekipage och det satt en rackans massa tvåbeningar och tittade på. Fanny förklarade sin filosofi och sedan fick vi hundar dela rättvist på träningstiden.

Matte hade valt att vi skulle be om hjälp med fokus och kontakt för hon är av åsikten att vi saknar det och att jag bara fladdrar runt - pyttsan! Vill hon ha en hund som går och glor på henne hela tiden och bara suktar efter en belöningsboll, då ska hon inte ha en weimaran! Vi fick jobba massor med lek med kaninskinnet och sedan snabbt övergå i fritt följ som övergick i lek. Det var superlajbans! Matte och jag ska tänka på att vi inte går och trängs med varandra och jobba från utsidan och inåt. Matte var helnöjd med vår insats!

När det var dags för vårt andra pass vart Matte helt förvirrad. Hon hade trott att vi skulle behöva jobba med fokus och kontakt vid båda våra tillfällen och inte förberett sig på att det faktiskt kunde gå bra. Typiskt henne att inte ha någon tilltro till oss som ekipage! Hon gjorde en snabb överläggning med Tant och kom fram till att nästa sak hon ville ha hjälp med var inkallningen.

Jag tycker ju att det roligaste som finns är att springa så jag blir så glad vid inkallningsmomentet att jag drar rakt förbi Matte. I regel kommer jag på mig själv strax efter att jag har passerat och springer tillbaka men ibland seglar jag bara vidare. Här för leden hann jag visst över staketet till appellplanen, ut på fältet bakom och jagade både en traktor och en fasan, innan jag kom ihåg att vi tränade inkallning. Då hoppade jag tillbaka och bara för att Matte inte skulle bli arg, gjorde jag den bästa ingången till utgångsposition som någonsin skådats och lade upp mitt charmigaste leende - alla som såg skrattade, min tjatapa till Matte bara skakade på huvudet. Förstår inte varför jag måste träna inkallning med en spårlina hängandes bakom mig nu...

Vi fick massor med hjälp och tips av Fanny för hur vi ska få till inkallningarna och jag ska stanna hos Matte direkt och det bästa av allt var att jag hela tiden fick jaga mitt kaninskinn! Efter lydnadsträningen var det dags för alla Mattar & Hussar att lära sig mer så då fick jag ligga i bilen. På vägen till föredraget så fick jag en ostburgare från favvo-stället med den gul/röda skylten. Då vet jag att min Matte är mycket nöjd med mig! *vift*

Med vänliga svansviftningar

Grå

Fanny Gott - agility!

Första clinic/träning för Fanny Gott hade agilitytema. Fanny tränar efter Greg Derretts agilitysystem. Det gör inte jag och Matte men det var spännande att få lära sig om det och prova på ett par övningar. Systemet var nog inte för oss men vi fick med oss några bra kunskapsrussin som Matte kallar dem.

Jag är väldigt snabb och Matte hinner inte alltid riktigt med och tycker att det då är bra med knep att ta till för att få broms på mig och fånga upp mig. Rent på pappret så borde systemet passa mig bra, jag är reagerar snabbt på Mattes kroppsspråk och kan jobba självständigt men där det kolliderar är väl att jag tycker att det är så roligt att springa och hoppa hinder att jag hinner glömma bort vad det var jag skulle göra. Då behöver jag ha Mattes röst i öronen som påminner mig och Matte vill kunna göra sina blindbyten *vift*

Jag var så otroligt glad när vi skulle göra första övningen att jag bara rusade omkring och hälsade på de andra hundarna. Matte & Fanny försökte få mig att leka med min boll-i-snöre men pyttsan att jag leker med en tramsig boll när jag kan rusa runt och stöka med de andra hundarna! Då gav Fanny mig rött kort och jag fick inte vara med, jag fick gå åt sidan och skämmas. Matte skämdes massor och sade att jag var en otroligt stygg weimaraner. Efter den övningen var det paus och då pratade Matte med Tant och fick en ny leksak till mig - ett KANINSKINN *snurrar runt mig själv i lycka*

Nu var jag inte intresserad av att dra iväg - en kanin! Till bara mig! Jag fick göra en ny övning och kom igång riktigt bra om än att vi hade starthjälp. En tvåbening fick hålla i mitt halsband för att jag skulle stanna vid starten. Jag ville bara ha kaninskinnet! Den sista övningen satte jag klockrent och jubel från publiken för mig och Matte som sade att jag är grym weimaraner när jag väl gör det jag ska!

Med vänliga svansviftningar

Grå