19 mars 2011

Vänstervarvens tid är inte förbi...

I min iver att drilla Apan i Lydnadens moment så har jag inte hållit koll på vad hon har planerat in i min kalender. Naturligtvis stod det fullständigt klart vad som var i görningen, när hon härom dagen kopplade vattenslang i grovköksvasken och hällde blå sörja i pälsen på mig! Vänstervarv! Igen! Trodde vi skulle sluta med de dumheterna *fnys*

Vi åkte tidigt nu på morgonen och det fanns ett plus, vi skulle "bara" till Malmö och den årliga internationella hundutställningen. Vad vi skulle dit och traska för begriper jag inte. Förra året, tyckte inte domaren om oss och vi var väl inte överlyckliga på domaren heller. Jag hade inga större förväntningar om årets domare, det ska erkännas.

Eftersom vi var tidiga, var det noll problem att få plats till weimobilen. Jag försökte sedan få Apan att skynda på så att jag skulle få en bra plats vid ringen men hon är ju så slö. Det ska plockas fram nummerlappar hit, visas vaccinationsintyg dit, köpas program och jag vet ju inte allt! Tror ni primaten hade kollat upp och fixat fram en skiss över det tillfälliga mässområdet - nä! Sådana saker som kan ses som viktiga verkar inte föresväva Apan men köpa program och gräla på mig för att jag vill kissa på en stolpe i ett tramsigt tält - det kan hon!

När vi kom fram till vår ring blev jag hur glad som helst! En agilitybana! HELL YEAH!!! Äntligen börjar Apan ta en med på vettiga saker. Apan tyckte att jag kunde glömma agilityn, vända mig 180 grader och studera ringen vi skulle vara i. Att kalla det utställningsring är förresten något av ett skämt, en tax, skulle inte kunna visa rörelse i den där microskopiska saken till ring. Jag frågade Apan om det är en särskilt elak gnom som har till uppgift att ge oss vackra grå utställningsringar för de är nästan alltid pyttesmå! Apan säger att det nog är slump men att det kan tyckas lite orättvist.

Vi installerade oss och gick och rastade. Då träffade vi agility-Jenny och jag påminde Apan om att det är hög tid att vi åker och tränar för henne. Apan ska se om vi kan hitta en dag för det. Efter det låg jag och softade i min lya. Apan tjattrade med andra apor och sedan var det dags att värma upp. Jag ville hela tiden till agilityn men fick inte. Jag satte in värsta tjatattacken på Apan men hon sade att det fick bli nog på mitt tjat.

Vänstervarv är vänstervarv och domare är märkliga apor som man aldrig blir riktigt klok på. Jag kopplade som alltid på charm och fjäskoffensiven när domaren kom för att känna och klämma på mig. Jag tänkte om jag visade min trevliga sida så skulle han säga till Apan att jag var alldeles för bra och att vi kunde gå till agilityn istället. Apan böjde sig fram när han hade gått och sade att nu var det inte ett pip till om agility och att jag skulle stå still för annars skulle hon ta tag i ett av mina öron - surApa!

Domaren har kryssat i Excellent och skrivit följande omdöme:
"Välskuret huvud, utmärkta linjer i kroppen, bra benstomme, något framskjuten skuldra, bra vinklar, mycket bra päls och färg, mycket goda rörelser, utmärkt mentalitet."
Jag fick 1:a pris och CK och då vet jag att Apan är nöjd, sedan vann jag Öppenklassen och gick vidare till Bästa hanhundsklass där jag blev 3:e bästa och fick ett reserv-CACIB

Som vanligt har vi ingen tur med våra reserv-CACIB, de som fick CACIBet har inga de heller så vi blir utan. Om vi nu fick ett reserv-CACIB, det var väldigt förvirrat alltsammans. Det är nya regler och aporna virrade något enormt. Vi har tagit hem rosetten så Apan får väl skicka den till den som ska ha den om de kommer fram till något annat.

Innan vi packade ihop för dagen såg vi MillaMask, köra järnet på agilitybanan och en liten handlingmiss från hennes matteapa ledde till en disk men vilken fart, vilka kontaktfält och super allt! De var jättenöjda och vi med så det var skönt när Apan packade ihop våra pinaler. Vi gjorde ett snabbstopp borta hos borderterrierna. Apan behövde rasta sig och min Tjejs snälla apor var där. Världens bästa Terriertant med köttbullar och snälla farbror A, tur att det finns trygga apor att vara hos när Apan är så omständig.

Vid parkeringen träffade vi Claras husseapa och det blev naturligtvis mer aptjatter. Väl hemma blev det sova i soffan, tala om för Stridstysken att han är bäng, tugga märgben och sedan tillät jag Aporna att ta en bild på mig, min pokal och mina rosetter.

Med vänliga svansviftningar

Grå

3 kommentarer:

Clara sa...

Tjena
Så jädrans tosigt var det väl inte även om domaren inte gillade dig fullt ut.

Lycka till i morrn i lydnadsringen. Husse var med o satte banan ikväll för han var sen hem till min runda.
Han, o ev mig mä, ser ni i morrn.

Team Nos ska visa upp sig i ngn ring, ca 13.30.

Marjo sa...

Sicken apa du måste dras med för att inte tala om vad hon utsätter dig för!!! Fattar hon inte att du inte hade behövt göra dig till hos en domare (som ändå tyckte du va snygg) i pyttesmå ringar, när du kunde ha kört järnet istället ;)Alla vet vi ju sen innan att du är snygg som en gud!
Vad är det för tjaft om morgondagen då??! Hoppas verkligen det är nåt roligt... typ agility ;)))

Grå sa...

@ Clara - Nä jag är nöjd, domaren gillade stooora hundar. Jag är inte stor så det är en seger att vara med på pallen.

Hoppas vi ses!

@Marjo - Apan är bäng! Men vem ska ta hand om den tragiska primaten om inte jag offrar mig?

Imorgon ska jag och Apan försöka oss på Lydnadsklass 1. Jag bara känner på mig att hon kommer ställa till det!