Dagens utställning gick sådär på min skala. Jag var ensam i min grupp, fick förstapris och de har kryssat i att jag vann min komkuransklass. Tyvärr tyckte inte domaren att jag förtjänade mer än ett hederspris till det och därmed fick jag inte gå vidare. Vi var bara två hanhundar idag och den andre fick inte heller den gå vidare och därmed var det inga hanar som fick gå vidare och göra upp med tikarna om Bäst-i-rasen-titeln. Man kan tycka det är konstigt att jag inte gick vidare eftersom jag fick CK-rosetter som kvalificerade mig vidare på My Dog men det ligger i domarnas tycke och smak.
Dagens domare gav en konstig kritik som lät såhär:
"Korrekt bett, välformat huvud. "Stickig" blick. Mycket bra över- & underlinje. Välformad bröstkorg. Bra vinklar runt om. Rör sig mycket bra men med något högt buren svans"
I rutsystemet är rutan för helhetsintryck är rutan mycket god, ikryssad.
Stickig blick fattade vare sig jag eller Matte något av men efter en lång och halvt förvirrad förklaring från domaren, förstod vi det som att domaren inte gillade min nuvarande färg på ögonen. Vi weimaraners föds ju med blå ögon som blir bärnstensfärgade med tiden. Jag hade som valp väldigt ljusa ögon och min ögonfärg kommer nog aldrig bli så mörka som på många andra av min sort. Den finska domaren på My Dog tyckte, som referens att mina ögon var "utan anmärkning" och det har inte hänt något med dem sedan dess. Lite roligt var att Matte träffade min Tjejs matte efteråt och hon frågade om Matte hade förklarat för domaren att det var weimaraners som domaren dömde och att vi har ljusa ögon som unga. Vi gillar Tjejens matte *vift*
Svansen var det också klagomål på - hallå!! Jag är en glad & stolt unghund juh! Det visar jag genom att bära min svans högt! Vad ska man annars med en svans till? Det är så tröttsamt att ni tvåbeningar lägger i hur man bär sin svans! I det stora landet i väster ska minsann svansen stå rakt upp för där ska man visa en "happy tail" här är det tvärtom, här ska svansen tydligen hänga när man rör sig - trams! Domaren tyckte att Matte skulle vara "hård" mot min svans när vi tränade inför utställningar. Exakt vad den hårdheten gick ut på, sade inte domaren.
Matte var arg på just kommentaren om svansen. Hon stod och muttrade om att här lade hon ner sin själ på att träna hund positivt och med glädje och så kommer någon och hackar på att min svans är glad och unghundskaxig. Matte muttrade en väldans massa mer men vi kan väl sammanfatta det i korthet - det kommer inte hända något med min svans när vi tränar. Matte säger att vi skiter i utställningar om det inte är ok att visa upp en glad hund.
När vi kom hem fick jag årets största grisöra och nu laddar vi och planerar för en rolig agilitysäsong. Matte lackade ur idag så hon slängde mentalt ut allt vad lydnadsträning & utställningar heter. Hon säger att hon köpte hund för att ha roligt och nu ska vi ha det! Jag är anmäld till två utställningar till i år och de kommer vi åka på men det ska inte anmälas till några fler. Lydnadsträningen kommer vi ta tag i när jag blir lite äldre och har lärt mig att ta det lite lugnare.
Fast på tal om att ta det lugnt, Matte gav mig väl godkänt i uppförande på utställningen idag. Det var bara på slutet när jag var lite trött som jag blev lite stökig, inte ville vara still och ville fram och hälsa på alla hundar jag såg. Där var två riktigt bra saker med dagen, jag fick träffa mina tidigare ägare och jag blev jätteglad över att de inte hade glömt bort mig. Den andra bra saken var att Godistanten var där, det är Mattes mamma. Fatta vad den damen är kittad! Hon hade en hel låda med köttbullar till bara mig! Inte nog med det, hon hade stekt dem till mig så de var varma! Avslutningsvis köpte hon massor av torkad fisk till mig - 5 påsar! Det bästa är att jag har henne helt lindad runt min tass - en blick från mig = köttbulle till mig från Godistanten! *vift*
Med vänliga svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar