30 juli 2014

Wise up!

Har av någon anledning engagerat mig i en diskussion gällande löptikars varande och icke varande på Rallylydnadstävlingar. Jag skyller det hela på värmeslag för det där är en diskussion som jag brukar undvika. Den är som gammalt rostigt hamsterhjul, ständigt återkommande, ständigt samma argument från de olika lägren och ständigt samma gnisslande.

I det ena lägret står förtvivlade hanhundsägare som är frustrerade över att tävling efter tävling, går käpprätt åt h-lvete för att deras hanar påverkas starkt av löptikar och i kombination av koppelhållare med tävlingsnerver/ främmande plats/ löptikspåverkan, har en hund som kortsluter och inte går att arbeta med.

På andra sidan står det tikägare vars hela tävlingssäsong tydligen står och faller om de inte tävlar just den den helgen deras tik är i höglöp. Jag har lite svårt att köpa det argumentet när man tävlar i de lägre klasserna men nu är det deras argument så jag respekterar det. Från samma gäng hörs även argumentet "vi har rätt att tävla på lika villkor...

Sällar sig till denna gruppen gör folket som kommer med avelsargumentet. Det är ett rätt intressant och väldigt fult argument. Argumentet som sådant är att hanhundar med starka drifter och intresse för tikar är ett resultat av felaktig avel och av någon anledning utgår man per automatik att den löptikspåverkade hanhundsägaren, ämnar ha sin hund i avel eftersom den inte är kastrerad och ägaren nu beklagar sig över att den är påverkad. Som redan frustrerad och ledsen hundägare levereras det en verbal käftsmäll där andemeningen är att hunden kommer från en dålig uppfödare och hunden är ju uppenbart översexuell och borde kastreras och hundägaren är en dålig hundägare som uppmuntrar denna avel genom att inte omedelbart kastrera sin översexuella hund.

Slutligen har vi gänget som tycker att det "bara" är att träna bort. Inblandat i detta argument kommer det pikar om dåligt "flockledarskap", otillräcklig träning/tävlingsförberedelse och gärna inlindat i en lätt översittande attityd om att släppa tangentbordet och gå ut och träna istället. Här brukar det även finnas ett gäng (företrädesvis kvinnor, fråga mig inte varför, det är bara en iakttagelse) som på ett ofta nedlåtande sätt, deklarerar att de minsann har en hane (och satan vad avelshanar vi har som är ute och tävlar, för de flesta skriver om sin hane som avelshane) och de har minsann tävlat i åratal med sina hanar utan problem. Det är bara att träna och visa vem som bestämmer, med tydligt ledarskap så är det plättlätt att tävla med en hane, den kommer bara strunta i alla de där löptikarna.

Jag tror aldrig att det blir ett slut på denna diskussionen. Någon kommer alltid känna sig orättvist behandlad och felaktigt utpekad. Jag skulle vilja se lite större ödmjukhet och att man lyfte blicken från sin egen person och sin egna hund. Speciellt när man diskuterar på internet och inte vet något om personerna och hundarna som är inblandade i diskussionen.

Ja jag personligen, kan tycka att det är knasigt att tävla med löptik, bara för att man kan. Jag tyckte detsamma med brunstiga ston när jag höll på med hästar. Jag tittar på mängden tävlingar vi har här i södern och det är inte precis ont om dem. Jag kan förstå att man längre norrut, där tävlingarna är färre, resorna långa, att man som tikägare, resonerar annorlunda. Jag förstår att någon som satsar på SM -deltagande inte heller håller med mig.

Lika villkor kommer det aldrig bli i mina ögon så länge det är tillåtet att tävla med en kemiskt kastrerad tik men är doping att tävla med en dito hane. Varför är det tillåtet att manipulera hormonerna på en tik och tävla men inte för en hane? Varför är det tillåtet att manipulera drifterna för ett kön men inte det andra? Jag mailade frågan till dopingkommittén för ett par år sedan och väntar fortfarande på ett svar med en förklaring.

Grå lärde mig att det inte bara är att träna bort drifter. I flera år kände jag mig som en dålig hundägare och ännu sämre hunddressör, för att jag lyssnade på folk som inte respekterade att det jag hade i kopplet och jämförde det med vad de själva hade i sina koppel. Till slut hade jag mitt uppvaknande och insåg att så inte var fallet. Vi tränar/tävlar alla olika raser och det är skillnad på drifterna i exempelvis en schäfer som kommer från en kennel där man avlar för tjänsteutövning, kontra en papillon. Respektera att vi alla håller olika hundar, ämnade för olika ändamål i kopplet!

Jag har idag lyft blicken. Jag har kvittens på att jag är duktig på att träna hund och har förstått att den kvittensen, inte nödvändigtvis måste levereras uppe på prispallen på en tävling eller med en titel. Jag respekterar fullt ut att varje ras har sina egenheter och varje förare står inför en egen problematik med sin hund. Jag försöker vara så öppen jag bara kan i mitt tänkande. Sedan är jag bara människa. Visst blir jag besviken när det inte går vägen, det är tävlingsmänniskan i mig med de höga prestationskraven och viljan att göra bra ifrån sig som står för det. I besvikelsens hetta kan jag också muttra om löptikar, det betyder inte att jag anser att de ska bannlysas.

Det är lätt att tycka och tänka idag. Lite knappande på tangentbordet och sedan publicera/sänd/svara/kommentera. Tala är silver och tiga är guld, sade alltid min farfar när farmors tunga slant från ämnet till elaka kommentarer. Eller som Hanna säger: Om man inte har något vettigt att säga, borde man kanske fundera på att vara tyst. Jag vet inte varför man ständigt måste trycka ner varandra och leverera elakheter. Varför?

Om du nu har en hane som fungerar på tävling med löptik. Skriv hur du har tränat, inte att någon ska träna för du vet ju inte hur mycket tid personen har lagt på problemet. Lämna kommentarer om avel utanför, gjort är gjort. Hunden står ju där, oavsett om det var en lyckad kombination eller inte och alla tycker inte att den gudomliga lösningen på allehanda problem, stavas kastrering. Lämna gliringar om dåligt ledarskap därhän, alla delar inte den träningsfilosofin och det en väldigt nedlåtande och respektlös sak att säga när man inte känner personen, hunden och sett problematiken. Hjälp istället för att stjälp och tänk ett extra varv innan du trycker på enter-knappen.

Matte som kliver ut ur hamsterhjulet för denna gången






6 kommentarer:

Ninni sa...

Nu har jag inte hanhund, men vänner till mig har och de klarar av att träna bland löptikar. Det de har gjort är att aldrig någonsin undvika löptikar utan tvärt om se dem som "bra störningsträning" och ibland även försökt hitta löptikar som kan agera störning vid träningar.

Sedan är det ju inte alltid man märker om hunden är i höglöp heller. Med min förra tik visste jag det absolut inte. Å andra sidan fick jag även utskällningar från hanhundsägare för att jag gick runt med min "löptik" lite överallt så att deras hanhundar blev knäppa och okontaktbara. Att min tik just då inte löpte, det verkade de inte förstå ;)

Jag själv kan inte tävla året runt, mina hundar fryser för mycket vid kalla väder osv och man får ju (av någon konstig anledning) inte ha täcke på dem oavsett väder. Just därför skulle jag absolut tävla om hunden råkade löpa, förutsatt att tiken själv inte påverkades för mycket av sitt löp. Sedan skulle jag ju inte ställa mig precis vid banan när hanhundarna ska tävla, jag skulle öht se till att hålla mig lite avsides osv, men det är som du säger, alltid så att alla har sina problem och man får väl hjälpas åt så gott det går.

Så länge orsaken till ett problem inte blir ursäkten för att problemet ska få fortsätta att finnas så går det nog att lösa det mesta :)

Hanna aka Lilla My sa...

Jag passar helt enkelt på att träna mina killar, så fort det finns en löptik i närheten (eller annan tik också för den delen, som luktar gott). Har både löptikar och avleshanar/okastrerade hanar på pensionatet och det har ALDRIG varit några problem, av den enkla anledningen att de inte får slicka i tikkiss och inte skvätta hejdlöst. Vet att det pushar på "hanigheten" när man får slicka och kissa hur man vill, men det är säkerligen inte alla hanar det finns en sådan "enkel" lösning till.

Problemet som jag ser det är att det aldrig kommer bli rättvist. Vissa tikar kan man inte tävla när de löper, andra går alldeles utmärkt. Som tikägare är det sjukt surt, när man missar viktiga tävlingar pga av löp. Lydnad och rally är väl inte hela världen, men jaktproven är inte lika kul.

Vad gäller mina killar, så vill jag att de ska kunna prestera oavsett störning. Jag har ingen aning om hur många löptikar som kissat på plan dagen innan eller samma dag. Jag väljer att inte se det som drifter utan som störningsträning. Det funkar för mig, men det betyder inte att det funkar för alla.

Kanske ett rörigt svar, men jag hoppas du förstår andemeningen :)

Nina sa...

Jag vet inte riktigt vad jag tycker i den här frågan - löptik på tävling - men däremot tycker jag att det är helt ok med löptik på träning. Jag har själv haft tik i alla år men har inte känt nåt behov av att tävla under löpperioderna, det kommer alltid fler tävlingar. Nu har jag en hane och jag vet inte i vilken grad han är "översexuell" eller "normalsexuell" men tränar vi, så tränar vi och hittills har inte löptikar varit nåt problem. Man kan ju tänka sig en lösning där löptikar lottas sist och inte läggs plats med hanhundar. Så länge folk har hundar kommer det att finnas löptikar och det är således bara att gilla läget. Själv undvek jag brukshundklubben de få dagar om året när mina tikar var i höglöp, av hänsynsskäl.

Sanna sa...

Jag springer själv och jagar löptikar för störningsträning. Sedan finns det tillfällen då jag absolut inte vill ha dem där. Ex första gången jag släpper en unghund på fält. Då vill jag att han ska fokusera på att greppa uppgiften och inte vara splittrad, springa och snusa och pissa. Det är svårt nog utan störningar i början

Sanna sa...

Jag förstod vad du menade :)
Jag kan bara säga att vi som vanligt är på samma plan.

Undantaget stavas Grå som vi tog över som redan hade ett befäst beteende med luktande, slickande och pissande. Jag har provat allt och når inte fram. :(

Sanna sa...

Tyvärr går vi mot en utveckling där folk bara har rättigheter och inga skyldigheter. Hänsyn är snart något folk måste slå upp i ett Lexikon. Jag har alltid varit tacksam mot tikägare som resonerat så, speciellt när jag kämpade med Grå. Junioren är mjukare och förigare så det är inte ett problem med löptikar på samma sätt.