23 juli 2014

The Big Bang Theory

Jag har funderat mycket över varför det hela tiden är något i periferin som jag inte kunnat sätta fingret på i Juniorens apporteringsarbete. Junioren är ju en naturlig apportör som gärna bär på saker spontant. Då blir man lite lurad, har det visat sig. Där har hela tiden varit något som har haltat och jag har hela tiden tänkt att den lille grå killen är väldigt barnslig och omogen och att det är därför det inte har trillat på plats. Men efter att ha bränt en säkring under träningen på en del i apporteringen som Junioren borde kunna, kände jag att det var hög tid att bollplanka och få råd av någon utomstående.

Jag lånade lite av bästa Hannas tid och för att vända och vrida på problemet. Vi har inte samma ras och har inte ens hundar ur samma rasgrupp men jag har alltid gillat hennes öppna och ärliga resonemang och positiva attityd, även när man inte når dit man tänkt. Hanna kom som, alltid, med kloka motfrågor och det behövdes inte många. "Vad har du belönat i apporteringen?" "Förstår han uppgiften?" Lite rannsakning och jag insåg att jag nog aldrig har riktige reflekterat kring om Junioren förstått uppgiften.

Jag har helt enkelt sett Juniorens naturliga apportering som om att han har koll på läget på egen hand. Lite i stil med att en hund med vallningsanlag, vallar. Det betyder inte att den vet vad den sysslar med där ute bland fåren. Eftersom Junioren, spontant, har burit omkring på allt från löv, metallapporter och sekatörer till vattenkannor och staketstolpar. Har jag alltid berömt när han har kommit med sakerna till mig.

Följaktligen har jag konstant belönat ett avlämnande. För Junioren betyder apport antagligen att hans Apa vill ha något och det är hans uppgift att lämna över den till min utsträckta hand. Han är inte medveten om att han ska hålla kvar föremålet. Det är något han bara har gjort men inte varit medveten om. Intressant hur man kan vrida ett problem ett kvarts varv och hitta det där som har stört ute i periferin under en längre tid.

Matte som är tacksam för att hon nu har en lösning på problemet.

2 kommentarer:

Hanna aka Lilla My sa...

Glad att kunna hjälpa till och härligt när det är en sådan "enkel" lösning :)

Nina sa...

Ibland kör man fast och då är det inte helt fel att någon gör nåt så enkelt som att ställa de rätta frågorna :). Heja! Och hoppas att Stridis inflammerade boppe läker fort. Krya på dig! //Nina