22 juli 2014

Sending out an S.O.S

Aporna ha ebola! Jag tror det i vart fall. De febrar och är igentjockade i sina halsar och det är rysligt synd om dem. Jag och Junioren försökte pyssla om Apan så gott det bara gick. Jag lade mitt huvud på hennes mage och Junioren försökte med massor av pussar på Apans feberröda kinder och sedan sade han att man skulle värma där det gör ont så han lade sitt huvud över Apans hals. Som om hon inte hade svårt nog att andas innan dess. Apan tackade för insatsen men sade att hon hellre mådde uschligt i ensamhet så vi intog bädden nedanför hennes sänghalva.

Som om det inte var nog med elände så tog en sjuk Husseapa , ner Stridsvargen till stranden för att han skulle få bränna av sig den värsta överskottsenergin. När de kom tillbaka hem och Stridsvargen skulle torkas, upptäckte Husseapan något varit kletigt på Stridis. Det såg ut som en av hans främre bröstvårtor var helt söndertrasad och snett ovanför var det hårt och konstigt.

Nu bör man veta att Stridsvargen har förkärlek för att kasta sig och glida som en säl, efter sin boll. Aporna som är väl medvetna om det, misstänkte att han hade fått ett sticksår från något eller att det tom fanns en bit av en pinne eller dylikt kvar där under huden. Det blev djursjukhuset akut.

Apan säger att hon avskyr djursjukhuset så sent på kvällen. Hon säger att det bara är olycka och misär. Hon hade rätt även denna gången. De hade inte varit där många minuter innan där kom ett par ut som var jätteledsna och strax efter de hade gått gick en veterinärassistent förbi i korridoren med ett litet livlöst knytte och det var ju inte svårt att förstå att de hade fått säga ett sista farväl till en älskad familjemedlem.

Stridis fick komma in i ett undersökningsrum och Stickstanten upplyste om att de hade en hund med magomvridning på väg in och det fanns en risk att hon fick lämna rummet och ta hand om den, utan att vara klar med Stridis. Hon petade, klämde och kände. Stridis är lite av en primadonna, det är ett jäkla oväsen till en början men sedan tillåter han allt så även denna gången. Stickstanten sade med ett leende, att det var ett jäkla oväsen med schäfrar i allmänhet och polisschäfrar i synnerhet.

Stickstanten trodde inte att där fanns en pinne eller att det var ett sticksår. Hon trodde att det var en kraftigt inflammerad bröstvårta, med tillhörande inflammerad bröstkörtel. Hon sade att det kanske även kunde vara en juvertumör. Tydligen kan även hanhundar får det om än att det inte är jättevanligt. Stridis är satt på en veckas Rimadyl i hopp om att eventuell inflammation packar sin kappsäck och drar. Är det fortfarande kvar, får Stridis och Husseapan dra upp till polisen egna Stickstant och se vad hon kan komma fram till. Apan tvättar dagligen såret och Stridis har fått en statlig pyjamas (en av Husseapans jobbtröjor) för att han inte ska komma åt och slicka eller krafsa medan det läker.

Med vänliga svansviftningar
Grå

Inga kommentarer: