I heard there was a secret cord...

Idag har Apan & Junioren varit funktionärer på lydnadstävling. Var väl mest Apan som var funktionär, Junioren fick vakta weimobilen. Apan hade först tänkt släpa mig också men aldrig livet att ligga och glo i bilen en hel dag! Jag gick och lade mig under köksbordet och vägrade komma fram förrän Husseapan hade bestämt att jag kunde stanna hemma med honom och Stridsvargen.

Medan Apan har skrivit protokoll för glatta livet i klass 2 och kutat runt med apporter, vittringspinnar och what-not i elitlydnaden...

Har jag varvat livsviktiga arbetsuppgifter som att snarka på rygg i loppelådan, spanat efter råttan i friggeboden och hållit koll på fasaner & kaniner i parkmarken!

Apan och Junioren kom hem och jag fick inte tyst på någon av dem. Junioren pladdrade på om allt han hade sett under dagen och Apan tyckte att jag behövde ta tag i mitt coachande. Denna ständiga stress & press! För att få tyst på dem, tränade vi platsliggning i trädgården, jag agerade störningsmoment...

Husseapan kom på ett nytt sätt att träna Stridis på. Han satte Stridis favoritboll på en pinne och gick och viftade med den. Stridis frågade mig om Husseapan hade fått solsting. Jag bara skakade på mig och gick och vittjade Apans träningspåse på godisar.

Efter en ansträngande dag är det viktigt att vila så jag bäddade ner mig på en dyna i uterummet

Visade sig att Junioren också var lite trött efter dagens upplevelser

Stridis erkänner aldrig trötthet men knoppade in han med.

Med glada svansviftningar 

Grå