Listen!

Jag blir mellan varven väldigt trött på hundfolk, det finns en oombedd förmåga att blanda sig i samtal och ha en väldig massa åsikter kring både det ena och det andra. Förmågan att lyssna in på vad man har att säga, är obefintlig. Jag har fått höra att jag är hård mot mina hundar, att jag inte tränar dem med glädje, att jag inte leker mm mm. Normalt är jag av åsikten att folks uppfattningar är vare sig rätt eller fel. De ser vad de ser där och då, de gör sin tolkning utan bakgrundshistoria, eller kunskap om individen. Det som gör mig irriterad, är när man häver ur sig ett tyckande, utan intresse av att resonera kring det. Då kanske man skulle ha varit tyst.

Vi kan väl börja med lek. Jodå, jag leker med mina hundar, jag delar Siv Svendsens mycket glädjefyllda och lekfulla tankar kring belöningar och lek vid inlärning och träning. Jag leker däremot aldrig med mina hundar när det gäller kommandon som är laddade med ett underliggande krav på utförande och där min hund inte vet/förstår vad den ska göra. Jag är av åsikten att för varje misslyckat baserat på att mina hundar inte förstår uppgiften/felaktigt användande av ett kommando, krävs det väldigt mycket tid och träning för att rätta till det misstaget.

Jag & Juniore springer och kampar med hans favoritleksak, ett spengummi.
Foto: Katarina Persson

I min lilla värld, kräver ett misslyckande, ungefär 10 lyckanden för att börja radera misslyckandet. Inte så svårt att förstå varför jag är så förbannat petig med inlärningen på mitt sätt nu? Jag använder mig av små små byggstenar som garanterar lyckanden för att hunden snabbt ska förstå. Klumpiga stenåldersmetoder a la vi bara gör och se vad som händer, får mig att må illa. Vissa kontrar med "det ska vara roligt och enkelt att träna hund". Jag har skitroligt, mina hundar ännu roligare och vi trivs med vår väldigt enkla arbetsform. Jag går inte in och pillar i hur andra hanterar i sina hundar såvida det inte strider mot rådande lagar. Ge då den i att lägga sig i mitt!

Är jag villig att rätta till misstag som enkelt undvikits genom att inte utföra en kravrelaterad uppgift för att slaskträna/leka? Inte det minsta. Jag tränar hundar som med blixtens hastighet, plockar upp allt de inte ska göra. Jag har inte lust att städa efter slarv. Man får gärna anklaga mig för att lida av OCD när det kommer till hundträning, det tar jag gärna på mig. Ska jag använda mig av kommandon som det ligger ett krav på så vill jag ge min hund rätt förutsättning att förstå uppgiften och jag vill att det finns en förståelse och att uppgiften är befäst innan jag ger mig ut på tunn is.

Fin fokus och vilja att gå efter belöningen.
Det krävs inte mycket för att man ska få Junioren att "flyga" i belöningssammanhang.
Foto: Katarina Persson

Mina hundar tränas med glädje. Jag har aldrig tränat dem med något annat. Det stör mig enormt när folk pressar på om att jag ska vara något annat än jag är, när jag tränar. Jag kan visst jubla och vara glad men jag kommer inte ta det till någon överdrift. Då känner jag mig obekväm och mina hundar synar bluffen och blir osäkra "Vad i hela friden sysslar Apan med, sådär gör hon aldrig annars!" Hundar läser vårt kroppsspråk tusen gånger tydligare än de tolkar tjattret som kommer ur våra munnar. Den som någonsin har studerat en hund som tittar upp på sin förare som tyst men glatt sträcker upp rätt vittringspinne inne på en lydnadplan, förstår nog hur jag tänker. I regel slår hundens svans, åtskilliga glädjetrumvirvlar över att föraren är nöjd och glad. Jag kan vara nog så verbal men jag kommer aldrig göra något som saboterar mer än det ger något positivt och bra.

Slutligen, jag är inte hård mot mina hundar. De flesta är nog av åsikten att mina rackor är förbaskat ouppfostrade och att de har en högst icke-konsekvent förare i ena änden av kopplen. Däremot är jag fysisk med mina hundar i vissa korrigeringar. Jag slår dem inte men jag drar mig inte för att ta ett fysiskt tag i min hund för att den bryter vissa regler. Detta är reglerna kring stadga och hur man uppför sig i flocken. Det är inte OK att resa sig och göra sin egen grej om man är tillsagd att sitta och ligga kvar. Då ska man banne mig göra det. Jag leder tillbaka min hund och det blir inget "var snäll och sätt dig ner igen" det blir "du sitter där jag satte dig och du gör det tills jag säger något annat". Jag iakttar min hund noga under hela förfarandet med en fysisk korrektion. Så fort mina hundar visar mig att "jag förstår, jag skulle ha gjort som du sade" då är jag otroligt snabb med att avbryta och så går vi vidare och jag brukar i regel trycka på i en extra bra belöningslek efter en korrigering för att visa hur nöjd jag är över det korrekta utförandet..

Junioren med något galet uttryck när han laddar mot sitt älskade spengummi!
Foto: Katarina Persson

Fysiska korrektioner har blivit något spetälskt fult som man inte får prata om. Säger man att man använder en fysisk korrektion så kan man nästan hör folk dra efter andan och stämplar en med en djurmisshandlarstämpel. Det har hänt något hysteriskt fel i utvecklingen. Ingen tyckte om "hej och hå, sparka och slår"-mentaliteten som rådde i gamla tider men sedan gled det över till "hej och hå, får bara ge köttbullar och inte använda ordet nej". News flash! Fri uppfostran fungerar uruselt på människor, det fungerar ännu sämre på djur. Jag håller mig inom SBKs dressyrpolicy och oavsett vad folk säger så finns det faktiskt utrymme för fysiska korrektioner i den. Man ska kanske bara sätta sig ner och fundera över varför man själv väljer att tolka begreppet fysisk korrektion med slag och ta fram SAOL och slå upp ordens korrekta innebörd.

Så nu har jag sagt vad jag hade velat säga om jag hade fått chansen! Nu ska jag gå ut och träna min hundar. Idag ligger fokus på apportering och vi ska börja jobba med grunderna för ett kanonfint avlämnande. Apportering tycker vi alla är roligt och jobbar efter mycket enkla former.

/Matte