Eftersom Stridis blev bättre med massage och stretching så sköts kontrollen lite på framtiden men efter hans årliga uppkörningsvecka, stod det klart att något inte var som det skulle i Stridis kropp.
Första stoppet blev till polisens veterinär och blodprov för att utesluta borrelia och anaplasma. De proverna kom tillbaka med svaret att det hade han inte.
Förra veckan så fick Stridis ett knock-out-sticks i nacken och när han snarkade som bäst så baxade Husseapan och polisveterinärens duktiga assistent, upp honom på röntgenbordet. De tog bilder på hans höfter och rygg.
När bilderna kom tillbaka, kunde man utesluta både det ena och det andra. Däremot kunde man konstatera att där var begynnande spondylos en bit framför den beryktade L7-kotan.
Jag och Apan satte oss och googlade. Enligt vissa extrema apor, är spondylos en dödsdom och enligt andra apor, kan man leva ett långt och lyckligt liv. Nästan ingenstans gick det att läsa om tjänstehundar med Spondylos.
Polisens veterinär har ordinerat simträning och idag hade Stridis sitt första träningstillfälle. Både polisens veterinär och den duktiga sjukgymnastapan på rehabavdelningen, var överens om att det inte bara var att kasta sig i poolen.
Stridis måste först aktivera och bygga upp små och superviktiga muskler i ryggen, genom att arbeta i rätt rörelsemönster. Utöver rätt rörelse som aporna har fått massor av övningsförslag på. Ska han masseras och stretchas. Därav Apans närvaro. Det är hon som håller i den biten här i lyan.
Stridis fick gå på ett löpband i en tank där sjukgymnastapan gradvis höjde vattennivån. Ser jätteenkelt ut men kräver massor av oss fyrbenta eftersom vi måste gå korrekt och sträcka ut benen ordentligt i motståndet som vattnet ger. Stridis var verkligen redo för sängen när han kom hem. Tyvärr jobbar han i kväll men är beordrad att ta det mycket lugnt.
Han har ny tid nästa vecka och det ska bli spännande att höra från Apan om det går att märka en förändring.
Med rehabviftande svans
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar