You can call me Manboy!

Jag har fått låna datorn av den gamla tråkiga stofilen. Tyckte att det var orättvist att han fick skriva om vad jag hade gjort tillsammans med min Matte när han inte ens varit där!

Matte promenerade med bara mig i söndags morse. Vi gick ner till fotbollsplanen och hade en bollkastare med oss. Jag älskar min Matte men hon är rysligt dålig på att kasta bollar. Hon är i total avsaknad av bollsinne. Kastar hon bollar så far de åt alla håll och kanter. Med bollkastaren, går saker och ting lite bättre. För det mesta flyger bollarna i rätt riktning och ganska långt. Hon kastade bollarna och jag hämtade - jättelänge! Till slut satte jag mig och tog en paus då frågade Matte mig om jag hade släppt kontakten med min inre känguru och vi kunde åka. Kände mig lite påhoppad, här är man glad och studsig på en enda liten utställning och så får man höra det i evigheter.

Foto: Matte

Jag och Matte åkte iväg, i vanliga fall brukar vi åka långt men idag åkte vi bara till den stora grannstaden. Jag har ju nästan alltid den gamle med mig men i söndags var jag helt själv tillsammans med Matte, riktigt mysigt. När den gamle är med får han och jag alltid vänta i bilen medan Matte tar in våra saker. Eftersom jag var själv, tog Matte sakerna och jag fick gå med direkt. Lyckades gå riktigt fint intill Matte och kärran med min bur.

Vi gick upp till ett stort hus och där var massor av valpar och deras hussar och mattar. Matte sade att vi var på väg in på en hundutställning som var bara för valpar. Den gamle hade inte ens fått följa med in om han hade följt med idag. Inne i det stora huset, fanns det massor av utställningsringar. Jag och Matte, lyckades ta oss fram till vår ring. Ni människor är ruskigt bra på att stå i vägen för varandra!

Den första jag träffade var min Kennelpappa, han är så bäst! Fjäskade en kort stund tills jag fick syn på min Kennelmamma, smet bort till henne i kaoset av människor som hälsade och monterade burar. Min Kennelpappa är bara bäst! Han fixar alltid min bur och ser till att jag får lugn och ro medan Matte surrar runt och fixar.

Tog inte lång stund förrän jag fick komma ut igen. Matte marscherade med bestämda steg mot träningsringarna, längst ner i lokalen. Fanns duktiga människor från SydSkånska KennelKlubben där som man kunde få hjälp av. Jag och Matte sprang lite, fick goda råd, sprang igen och så ställde vi upp lite och en människa som jag aldrig hade träffat tidigare, låtsades vara domare och klämde och kände med så mjuka gosiga händer att jag var tvungen att pussa på henne. Passade även på att busa lite med mina kullbröder.

Efter lång väntan i buren, rastade jag och sedan värmde vi upp lite nere i övningsringen innan det var dags att bli inkallad i ringen. I söndags var det jag och två av mina bröder, Lemmy & Alden som skulle göra upp. De är mycket större och grövre än vad jag är. Matte sade att det var bara att spänna morrhåren, skjuta ut bröstet och sträcka på svansen. Hon sade att så länge jag bara gjorde mitt bästa så var hon mer än nöjd.

Min bror Alden springer sitt varv under den individuella bedömningen.
Foto: Jonas Hansson - Kennel Greyberrys

Jag försökte verkligen så gott jag kunde. Jag stod alldeles stilla när domaren var framme och klämde och kände på mig. Jag var så glad att jag klarade det, att jag inte kunde låta bli att göra två små känguruskutt. Matte sade ett bestämt nej och det var liksom inte utrymme för fler känguruskutt i det nejet. Gjorde mitt absolut bästa resten av min tid i ringen.

Litet känguruskutt blev det allt.
Foto: Jonas Hansson - Kennel Greyberrys

Domaren var verkligen petig med skillnaden att hon motiverade väldigt tydligt vad hon tyckte om, respektive inte tyckte om. Fick följande kritik: "Trevlig helhet. Hanhundshuvud under utveckling, välansatta öron, elegant hals. Mycket bra rygglinje, bröstkorgen skulle framhävts bättre. Öppna vinklar, korrekta tassar. Rör sig ostabilt fram. Rör sig väl från sidan. Ger ett något luftigt helhetsintryck.

Gjorde mitt allra bästa för att springa fint.
Foto: Jonas Hansson - Kennel Greyberrys

När det var färdigt blev resultatet att Alden fick 1:a-placeringen, Lemmy fick 2:a-placeringen och jag blev återigen sist, ingen av oss fick hederspris. Mina morrhår började darra lite, jag förlorar ju alltid mot mina bröder. Domaren hade dessutom en väldig massa att säga som jag inte tyckte lät så snällt.

Uppställd med min gula rosett för 3:e-placeringen.
Foto: Katarina Persson - Kennel Greyberrys

Matte svarade dock domaren att hon inte hade några som helst tvivel på att jag skulle utvecklas till en väldigt snygg och stilig hane. Sedan klappade hon om mig och sade att jag hade varit jätteduktig i ringen och oavsett vad domaren sade så var jag finast av alla. Jag blev så glad att jag gav Matte massor av pussar.

Foto: Katarina Persson - Kennel Greyberrys

Medan mina kullsystrar var inne i ringen och gjorde upp med en polsk import, vilade jag i buren. Min syster Asta blev 1:a-placerad med HP och Ziva blev 3:e-placerad. I bästa tik, hamnade Asta på en 3:e-placering. Innan jag visste ordet av, var det dags för syskongrupp, det var Lemmy, Alden och Asta som representerade Greyberrys. Domaren tyckte att de var lite för olika men mest på petiga småsaker. De blev 3:e-placerade i syskongruppen.

Mina bröder Lemmy & Alden och min syster Asta i syskongruppen.
Foto: Jonas Hansson - Kennel Greyberrys

Lite fotografering och bus med brollorna och Asta. Efter det gick jag och Matte och hälsade på en dam som Matte säger är världens bästa terriertant. Hon har dessutom den gamles flickvän, Ebba, boendes hos sig. Matte säger att vi ska åka dit en dag och hälsa på. Jag vet inte, den där Ebba, verkar rysligt bestämd av sig. Den gamle blir lyrisk när han pratar om henne.

Vi körde hem och det var väldigt skönt att komma hem till ett tyst hus och krypa ner i loppelådan i köket, tillsammans med den gamle.

Foto: Matte

Med glada svansviftningar
Junioren