Schools out!

Igår satt Apan på kurs hela dagen. Hon hade Junioren med sig. Det är hennes utbildning till allmänlydnadsinstruktör som pågår. Jag fnissar fortfarande när jag föreställer mig Apan som instruktör. Det är humor!

Igår fick de först ha ute hundarna när de hade en repetition av förra kurstillfället som avhandlade friskvård. Apan jobbade tillsamman med sin namne som har en sådan där helt livsfarlig kamphund. Eller kanske inte, värsta keligaste pansargrisen var han enligt Apan.

En av övningarna var att gå över en liggande stegen, utan att snava. Apan bara stönade och konstaterade att hon nog ska lägga ut ett flertal stegar, ett flertal gånger i trädgården, för att träna på det där. Det är en bra övning för ett korrekt rörelsemönster, skall utföras i skritt och efterhand som man har blivit duktig så kan man höja upp stegen så att man får ta i ordentligt i sina kliv. Ska bli mycket spännande att se om Junioren någonsin kommer förbi stadiet där stegen ligger platt på marken...

Nästa gång Junioren fick vara ute så hade de en parövning där föraren hade valt en övning och och förklarat hur den skulle gå till. Den andra apan skulle observera hur väl föraren levde upp till sina satta kriterier, om belöningen var för tidig/sen eller korrekt utförd samt ställa coachande frågor. Apan och Junioren valde att jobba med sin ipo-ingång och hade jätteroligt. Rottweilerns matteapa som var deras samarbetspartner, verkade också nöjd.

När de var klara för dagen, bad Apan en av kursens hundmassörer att känna igenom Juniorens bakben och hon konstaterade Apans farhågor, Junioren är kort i musklerna på baksidan av låren. Apan fick lite tips på övningar där Junioren själv kunde sträcka ut sina hamstring-muskler. När Apan senare under dagen var i garaget och stökade, kom hon på att hon kunde bygga en övningsställning till två av övningarna, av överblivet staketmaterial. Ska bli spännande att se vad hon har kokat ihop nu!

Efter klämmandet och kännandet,stannade Apan och Junioren kvar på klubben och tränade på Tants läxa och de får nog sätta lite fart där. De ligger efter och man kan inte slarva på det viset! Det är slöseri med allas tid om man tränar och inte gör sina läxor mellan träningstillfällena. Då kunde man lika bra ha struntat i alltihop!

Jag och Apan körde lite Rally i trädgården. Det kändes rätt bra faktiskt. Vi gjorde en ursnygg kedja och höll ihop bra, hela vägen. Man ska sluta när man är på topp så det blev inte så värst mycket mer gjort.

Idag har Apan cyklat med både mig och Junioren. För egen del tog vi en helt ny runda upp bland villakvarteren. En sak som vi båda undrar över. Om man är ute och går med sin hund, i flexikoppel och hunden rent plötsligt rusar hela kopplets längd bakåt, varför vänder man sig inte om och tittar vad det är hunden rusar mot? Jag kände för att trycka till den lilla pälsbollen men med tanke på att Apan muttra ve och förbannelser över ouppmärksamma hundägare och svor svavelosande eder över den som uppfann flexikoppel, jag vågade bara inte fullfölja min tanke. Apans temperament är högexplosivt när det kommer till flexikoppel och det är att navigera ett mindre minfält när hon har retat upp sig på dem. Jag valde att jogga intill cykeln, kändes lugnast.

Väl hemma tog Apan ut Junioren direkt. Husseapan och Stridsvargen var ute och joggade och hon tänkte att en lagom runda, såhär andra gången intill cykeln, var att köra dem till mötes. När de sedan möttes fick Apan låta de som använde apostlahästarna, ta täten och glida med bakom. Nästan hemma var hon och Junioren tvungna att följa cykelbanan istället för att gena över fältet hem som K9-enheten gjorde. Junioren missade lite i kommunikationen där och lyckades bevisa att Apans tunga city-bike, visst är lika terränggående som en mountainbike. Efter lite grejande så kom de hem med Apan på cykeln och Junioren var jättestolt för han hade dragit Apan och cykeln, i galopp, hela 150m.

Till de som förfasar sig över Juniorens påbörjade cykelträning. Junioren har massor av energi som han inte får ut ur sin kropp om han inte får jobba. Rent teoretiskt, om Apan hade tränat sedan dag ett, hade han kunnat gå jaktprov denna hösten och då hade han varit tyngre fysiskt belastad än lite välplanerad och kort cykelträning någonsin kunnat bjuda på. All form av fysträning som händer i vår lya, är planerad och avvägd med vårt bästa välmående som högsta prioritet.

Med fysande svansviftningar
Grå

PS de förra tre inläggen hamnade i omvänd ordning men jag tror att ni reder ut det. Jag lyckas inte få blogger att ändra tillbaka dem åt mig. DS