2 november 2013

We're spinning around and around...

Så var det då ett nytt vänstervarv. Apan studsade upp långt före tuppen och stressade runt. Hade hon bemödat sig att kolla i papperna, innan vi åkte, hade hon kunnat gå och lägga sig igen. Vi har aldrig kommit så tidigt till en utställning att vi köat innan de öppnat veterinärbesiktningen.
Apan avskyr att sitta och drälla på utställningar så vi brukar komma i tid men inte så god tid att vi får vänta i flera timmar. Jag var lite orolig för Apans skull. Sist hon var i Tipshallen, sprang hon för sitt liv och hoppades på att tillhöra en annan yrkesgrupp än hon gör idag. Oroade mig i onödan, hon sade att det var gammalt och glömt. Hon tyckte även att hallen gjorde sig bättre som utställningshall än löparhall.
Eftersom det var första gången Junioren var på en inomhusutställning så intog jag buren så att han kunde vara ute och kika runt. Han gjorde stora ögon den lille parveln.
Det finns mycket att titta på första gången. Han kom dessutom tillbaka och rapporterade vad han såg och frågade om saker som han inte förstod.
Det var en norsk domarapa som lite udda. När Apan kom in i ringen, hade han en lång pratstund med Apan om hennes skjorta. Domarapan tyckte att den var väldigt fin och det var väl tur att något hos ekipaget var bra för Junioren ville inte visa tänderna när domarapan tog ett konstigt grepp om hans nos. Efter det ville den lilla divan inte vara med alls! Han vägrade att stå fint...
Visa rörelse var det heller inte tal om. Junioren pendlade mellan att visa hur bra han är på att spåra och att visa att han hade fått kontakt med sin inre känguru. När han gjorde ett galtsprång och var i höjd med Apans axel, drog jag mitt fleecetäcke över huvudet och förnekade all kännedom om Juniorens existens!
Kritiken löd: "Stor hane av bra typ som behöver ringträning. Ganska bra front som behöver mer bredd. Bra vinklade bakben, faller för mycket över korset. Rörelserna svåra att bedöma" 

Junioren fick en slät första placering eftersom han var ensam i sin klass och jag kan ju avslöja att kommentaren om "behöver mer ringträning" inte mottogs med större entusiasm. Apan och Junioren har tränat i stort sett, dagligen i fyra veckor och aldrig någonsin, har det sett ut som det gjorde när de var i ringen.

Efter Junioren var det syrrorna Asta och Zivas tur. De blev tvåa respektive trea efter en annan tik som senare blev dagens BIS-valp.

Sedan var det min tur i öppenklass. Apan har tjatat på mig tidigare men jag har tyckt att hon mest varit jobbig. Nu insåg jag att hon hade rätt. Jämfört med de andra grabbarna i min grupp, hade jag lite för mycket trivsel runt midjan och alldeles för odefinierade muskler.
Gjorde mitt bästa när vi sprang. Vi fick till det ovanligt bra. Jag hittade god balans och slapp tynga i kopplet till stöd.
Jag håller med Junioren om att där var något märkligt med domarapan. Mina tassmyror skrek att vi skulle fly och jag försökte att inte lyssna på dem men de lyckades få mig att hela tiden tappa balansen.
Kritiken löd: "Hane av prima typ. Bra huvud men kunde vara något mer utfyllt under ögonen. Välbyggd men något fyrkantig över länden"

Fick ett slätt excellent och blev tredjeplacerad i öppen klass. När Apan hängde upp mina prisrosetter på väggen, uppmärksammade jag en otrevlig trend. Andra utställningen på raken med slätt excellent och tredjeplacering i klassen! Får nog lägga mig själv i hårdträning och åtgärda det där!
Juniorens lilla rad växte med hans första placering. Funderar på om vi inte borde åtgärda det där så att det blir lite bättre ordning.
Juniorens mamma Doris, gick i jaktklass och jag vill be att få gratulera till det tredje Certet och CACIB. Doris blev dessutom BIM! Jag håller tassarna för att Doris snart får sitt förstapris på fältet så att hon får sin titel!

Innan jag åkte hem så delade jag och Juniorens kennelpappa en kycklingbaguette i all förtrolighet och sedan hade vi bästa klistunden. Jag har faktiskt förlåtit honom för att han har jagat mig i skogen när jag hellre ätit av kaninen, istället för att leverera den till Apan. Han är trots sina jakter, grymt bra på att hitta alla de bästa ställena som behöver klias på!
 Med lite trivselviktiga svansviftningar 
Grå

1 kommentar:

Anonym sa...

Fantastiskt kul läsning, känner igen känslan från min första utställning. Min underbara Gimzza var mer i luften än på marken.
Ser fram emot fler sköna inlägg framöver. //Ove