Today is a good day!

Apan och Junioren, har tränat för bästaste Tant. Hon är en gemensam favvoapa för både mig och Junioren. Hon har dessutom roddat träningsplats söder om åsen så det tar inte lika lång tid att ta sig till henne och träna som det har gjort tidigare. Tant rockar helt enkelt!

Alla lektioner för Tant är väldigt organiserade. Apan har med sig en lista på vad hon vill träna på, diskuterar den med Tant och så kör man igång med att redovisa sin läxa från förra tillfället.

De började med nosdutt/frys mot handflatan. Dels som uppvärmning och dels för att kolla av hur det har utvecklats. Faktiskt riktigt positiv utveckling där. Junioren har slutat tugga på Apans hand och kan vid nästan samtliga tillfällen, nosdutta, utan att lägga till en puss. Nu ska Apan stärka uthålligheten på duttandet så att det blir ett frys medelst omvänt lockande, vilket kräver koordination. Påminn mig att poppa popcorn till nästa träningstillfälle, det lär bli underhållande...

Apan hade kört fast i läxan med det omvända lockandet i det som ska bli det fria följet. Tant hade visat en metod och gett läxa men Apan hade inte greppat konceptet och kunde inte visualisera när hon försökte träna. Hon tyckte att Junioren satt för långt bak. Hon erkände själv att det blev belöning för fel saker och att kriterierna inte gick att hålla på det viset.

Apan och Junioren fick visa och Tant korrigerade tålmodigt. När Tant hade städat upp den värsta röran, gick hon och hämtade sin söta Pingu och visade vad hon menade. Apan fick en målbild och kunde se att Junioren inte alls hade hamnat i en position för långt bak. Som vanligt hade Apan haft för bråttom och fokuserat alldeles för mycket på traskandet och för lite på alla de andra detaljerna.

Eftersom Ping var inne i salen, föreslog Tant att de skulle passa på att köra platsliggningsträning, innan hon tog ut Pingu igen. Det blev riktigt bra. En längre stund med Apan nära, två korta med Apan på lk1-avstånd och ett par när Pingu kallades in och därmed agerade hund som reste sig på platsliggningen.

Junioren reste sig på den ena på lk1-avståndet och det tog ett gäng inkallningar innan Junioren, förstod att han skulle ligga kvar. Apan kom dessutom till insikt att hon hade glömt ge platsliggningsmomentet ett kommando och inte heller satt kriterierna för det. Antar att hon kommer kräva nosen i backen av Junioren. Det gjorde hon med mig och det är väldigt svårt att sniffa på saker när man ligger på det viset.

Det blev fler fritt följ-övningar med fokus på kontakt och rejält med läxor på det till nästa gång. Det kommer de fixa jättebra! Efter det var både Junioren och Apan rätt trötta på det fria följet för den träningen.

De gick över till att titta på Juniorens Mallenutt/IPO-ingångar. Apan var inte helt fel på det. Tant ville dock se rakare och tightare sättanden. Junioren måste alldeles intill Apan och inte sätta sig så rysligt artigt med någon meter till Apan.

Avslutningsvis fick Apan en jättebra övning för att få till snabba lägganden. Det ska bli spännande att se dem träna de närnsta veckorna...

Med coachande svansviftningar 

Grå