Supermodel!

Normalt gör jag inte reklam för något om det inte resulterar i en rejäl hög oxöron eller annat som är gott att sätta i sig. Idag är det undantaget som bekräftar regeln. Jag tänkte tipsa alla apor om en väldigt praktisk hundsak - min VGW-sele!

Min VGW-sele från sidan.
Foto: Apans smartphone

Jag vet inte hur vi har klarat oss utan den i alla år. Jag och Apan har bråkat massor på promenaderna genom åren. Hon har surat för att jag drar och jag har surat för att hon går så långsamt och så har vi hållit på så, var enda promenad!

Min VGW-sele framifrån.
Foto: Apans smartphone

Ibland har Apan tröttnat helt och då har den där förhatliga haltin kommit fram. Vi har även provat en rad andra tortyrredskap genom åren och sist tror jag det var en haltisele som skulle kopplas ihop med halsbandet men jag fick ont i nacken och bara vägrade gå. Apan använde den på Stridstysken när han var ny men den var så dum och instabil, att den slutade i en låda på hundhyllorna i garaget.

En gammal bild på Stridsvargen i den där knasiga Haltiselen.
Foto: Apans gamla Smartphone.

Apans frustration över promenaderna, har vuxit i takt med Juniorens tillväxt. Hon säger att var för sig, kan vi gå hyfsat i koppel. Tillsammans är vi, enligt Apan, lika lätthanterliga som en Tsunamivåg. Lägg till att Apan ibland har väldigt ont i sina händer så kan ni säkert föreställa er hur muntra våra promenader har varit.

Jag var skeptisk i helgen när Apan stannade på TEBA och shoppade selarna men nu inser jag att även Apan kan få snilleblixtar som är riktigt bra. Vi har haft så lugna och trevliga promenader sedan vi började använda våra selar. Det fråntar ju inte Apan ansvaret att vi ska promenera ordentligt i vanliga halsband också men vi slipper bråka med varandra på vägen till det målet.

Det som är riktigt bra, är att selen sitter tight, utan att skava och att man kan röja i den helt obehindrat!

Junioren testar ett weimröj i sin VGW-sele. Inga anmärkningar, enligt Junioren.
Foto: Apans Smartphone

Jag lät Junioren köra ett bänktest i havet nu på morgonen med löfte om ett ben, han köpte det rakt av den lille token. Vem sjutton ger sig ut i vattnet såhär års?! 

Junioren i VGW-sele. Inga skav, trots kombinationen väta & sand
Foto: Apans smartphone

Han är för stollig den där.

Junioren konstaterar att sommarens badtemperaturer, har försvunnit.
Foto: Apans smartphone

Junioren testade även ett röjarrace och bus med Stridsvargen och sade att han inte kände av sin sele alls.

Junioren och Stridsvargen, röjer med tångruskor.
Foto: Apans smartphone

Själv testade jag att jaga lite fågel i min och det gick alldeles utmärkt att stå i point för gråsparvar med selen på.

Står i point. Undrar om gråsparvar reagerar på blått?
Foto: Apans smartphone

Jag och Junioren, funderar på om vi inte ska ge Stridsvargen en VGW-sele i julklapp. Apan mumlade något om att de fanns i svart och rött också. Då kan Apan gå på promenix och inte en enda av oss får klagomål!

Junioren & Stridstysken är nöjda med genomförandet av bänktestet.
Foto: Apans smartphone

Jag och Junioren är överens! Vi ger VGW-selarna 5st oxöron av 5st möjliga. Vi vill även tacka Juniorens kullbror Alden som idoga draginsatser, fick sina apor att agera och köpa den första VGW-selen. Vad jag har förstått så sprider sig VGW-selens magi som en löpeld bland gråbären.

Det är skönt att ungdomarna gör slitgörat så kan man själv ta det lugnt.
Foto: Apans smartphone

Med produkttestande svansviftningar

Grå