Dags att införa grönt kort för tävling i hundsporten?

Det är inte de omdebatterade hundkörkorten som vi diskuterar. Den debatten kommer och går och kommer aldrig komma fram till något konkret. Det jag är ute efter är de gröna kort som ridsporten har satt som krav att man som ryttare måste ha för att kunna tävla.

Vad är då ett grönt kort? Ett grönt kort är ett kursbevis. Kursen är på några timmar och hålls på den förening man är ansluten till. Kursens innehåll - tävlingsreglementet! Det gås igenom hur man ska läsa och tolka det. Vad som gäller när man tävlar. Man går igenom var, hur och när det sker uppdateringar i tävlingsreglementet och ens skyldighet att ta del av dem. Kursen avslutas med ett skriftligt prov, där man ska besvara frågor på tävlingsreglementet och frågorna är konstruerade på ett sådant sätt att man måste slå i tävlingsreglementet, för att kunna besvara dem. När man är godkänd på provet, skickar domaren som rättat provet, upp ett intyg till Svenska Ridsportsförbundet som utfärdar ett grönt kort. Förr fick man hem ett tryckt kort i kreditkortsstorlek men idag görs en notering i tävlingsdatabasen, motsvarande SBK-tävling. Utan grönt kort, ingen möjlighet att tävla på officiella tävlingar.

Jag har nämnt tanken med grönt kort för aktiva i SBK och fått lite frågor om hur man skulle gå till väga eftersom det finns så många grenar. Det var samma diskussioner inom ridsporten. Men provet gäller för grundreglementet och ridsportens åtta olika grenar så det går säker alldeles ypperligt att applicera även på hundsporten. Där ridsporten har krav på intyg om ridkunskap, kan man peta in ett motsvarigt intyg i stil med allmänlydnadspasset. Självklart finns det aktiva som tycker att tanken med grönt kort är dum och onödigt pappersarbete. Av flera skäl, återkommer dock tanken om kortet, ganska ofta i min hjärna.

Jag har de sista åren följt hundsporten i olika sociala medier som Facebook, bloggar, forum mm mm. En sak som från början var en kort reflektion, har blivit en fast övertygelse - Hundsporten skulle må bra av att införa krav på gröna kort! Kortet plus att införa en kryssruta på SBK tävling för att komma till betalningen. Kryssrutan skulle vara med den tydliga undertexten "Jag har grönt kort och har tagit del av tävlingsreglementet och dess senaste uppdateringar."

Varför den återkommande tanken om Grönt kort?
För att jag tycker synd om alla fantastiska Brukshundsklubbar, rasföreningar mm som blir uthängda i sociala medier som dåliga tävlingsarrangörer, för att hundförare i anmälda tävlingsekipage, inte har läst regelverket.
Jag tycker synd om ideella funktionärer som tar emot otrevligheter, från förare som inte har läst regelverket. Jag tycker synd om domare som måste stå och lägga tid på att förklara de mest grundläggande reglerna för förare som inte har läst regelverket.
Jag tycker synd om medtävlande som kan få sin tävling förstörd av förare som inte har läst regelverket.
Jag tycker naturligtvis mest synd om hunden, vars förare inte har läst regelverket, för det är i regel den som kommer mest i kläm när saker blir fel.

SBK valde i den senaste regelrevisionen att bli strängare med vissa saker och göra det lite lättare med andra. Jag har uppfattat det som att det delvis var fel väg att gå och snarare fick effekten att det skrämde bort ekipage från aktivt tävlande, istället för att bli den uppmuntran till att jobba igenom sin hund ordentligt, innan man gick ut och tävlade aktivt. Någonstans i den röran uppstod det en märklig och diffus känsla att det bara fanns rättigheter och inga skyldigheter i samband med tävling. Det som ofta lyfts fram i de sociala medierna, är just den där känslan av en självklar rättighet att tävla, i form av kritik, riktad mot väldigt grundläggande saker som man borde ha känt till innan man anmälde sig.

Man har inte koll på hur anmälningssystemet fungerar och gör arga inlägg om att man har blivit bortlottad, trots att man anmälde för evigheter sedan. Ännu argare inlägg om att man inte får pengar tillbaka för att man har strukit sig/blivit uppflyttad mm. Man har inte koll på hinderhöjder och kritiserar domarna för att bygga för höga hinder. Man kommer till appellklass spår och är helt omedveten om att någon annan ska lägga ut spåret och hur länge det ska ligga innan man får gå det. Man har inte koll på vilka kommandon man får och inte får använda i lydnaden. I rallylydnaden går domarna banan med nybörjarklass och jag tycker inte att en domare, på tävlingsdagen, ska behöva förklara, hur momenten skall utföras. Funktionärer ska inte få spott, spe och sura miner för att de försöker hjälpa till och förklarar hur saker och ting fungerar.

Var på vägen försvann vårt ansvar att känna till vad som gäller? Jag lovar att många ekipage, förare såsom hundar, hade haft betydligt roligare och mer avslappnade tävlingar, om de hade varit trygga i vetskapen om vad som gällde, när de är på tävlingsplatsen. Jag tror att mycket tävlingsnervositet och speciellt en negativ sådan, är starkt baserad i att man är osäker. Man skrattar lite klämkäckt till klubbkamraterna och säger: "Jag vet inte riktigt vad jag har gett mig in på men det löser sig nog". Inombords är det nog ett ogreppbart kaos. Man har ingen aning om vad man får göra och inte göra. Resultatet är ganska ofta, ett otrevligt tävlingsekipage som i alla fall jag, när jag står som funktionär, inte har lust att önska lycka till.

Jag förstår fullt och fast besvikelsen i att bli bortlottad, jag har själv blivit det. Men om du vet att du kan bli det så behöver du ju inte bli så besviken att du sitter och skriver obefogad negativ kritik på din blogg om arrangerande klubb, för att de har följt regelverket och lottat. Du behöver inte heller lägga upp sura inlägg på Facebook för att du har valt att chansa och anmält till flera tävlingar, har blivit uppflyttad på första tävlingen och nu inte får pengarna tillbaka från de kommande tävlingarnas arrangörer och att de arrangörerna inte har möjlighet att erbjuda start i din nya klass, för att den klassen är full. Stryk dig och låt pengarna brinna inne eller åk och tävla i den lägre klassen och träna på att tävla. Kanske vill du prova ett nytt uppvärmningskoncept eller vill testa något inne på banan som du inte hade gjort om varenda poäng räknades. Du kommer aldrig få ett mer gyllene tillfälle än på en tävling där du egentligen redan är uppflyttad och inte behöver bry dig på poängen. Gör vad du vill men klaga inte på arrangören för att de följer regelverket.

Något måste ske. Majoriteten av alla ekipage som är ute och tävlar, är pålästa och har koll. Det jag reagerar på är att den tidigare väldigt lilla, nästan omärkliga klick som inte var insatta i reglementet, idag växer och syns på ett helt annat sätt än tidigare, just genom våra sociala medier. Det som tidigare var den där enstaka kufen som folk undvek för att den mest pratade strunt, har idag fått en publik och genom de sociala medierna, blir den publiken väldigt stor, väldigt snabbt. Att det skapas åsikter om arrangörer och funktionärer, baserade på okunskap som sprids med blixtens hastighet och kan förstöra så mycket på vägen.

På något sätt måste det tryckas på vår skyldighet att vara insatta och pålästa inför vårt tävlande. Mitt förslag är ett grönt kort och därmed flaggning för det, i dagens moderna samhälle nästan bortglömda konceptet, egenansvar! Jag vill tävla med min hund, det är mitt ansvar att veta vad som gäller. Jag har läst på och jag har mitt gröna kort som styrker att jag har gjort min hemläxa. Har någon annan en annan idé som är bättre, enklare och som inte innefattar orden "Vi får utgå ifrån att folk läser på självmant, innan de börjar tävla.", är jag idel öra. Att tro att alla tar egenansvar och sätter sig ner med tävlingsreglementet innan sin första anmälan på SBK-tävling är bara naivt. Det visar otaliga blogginlägg, Facebookstatusar, tweets, instagrambilder, foruminlägg mm, att så inte är fallet. De som betalar priset arrangörer, funktionärer, medtävlande och hundarna...

/Matte