Jag har aldrig stuckit under stolen med att Grå är en udda fågel och att han , trots hårt slit, aldrig har fungerat i tävlingssammanhang, utställningar undantagna. Han har lämnat agilitybanan rakt framför TV- team, stuckit och kontrollerat tikfläckar på lydnadstävlingar, kissat på rallyskylt och jagat fasaner och mycket mycket mer.
När man har en hund en hund som hittar på skit så kommer man ha en helt annan upplevelse av domare och funktionärer än om man har en hund som sköter sig någorlunda, alternativt sköter sig och placerar sig. Jag har genom åren blivit bemött med allt ifrån medlidande och "kämpa vidare" till domare som har stått och skrikit åt mig att jag och min hund har inte på en tävlingsbana att göra! Utställningen förra helgen var åt det sistnämnda hållet. Domaren sade rakt ut att Junioren var jätteful, hon bemödade sig inte ens att skriva en vettig kritiklapp. Grå var inte heller något att ha och för första gången fick Grå kritiken att han inte tyckte om att bli berörd. Min Grå som älskar alla och som älskar att man tar i honom!
Hur domare och funktionärer, bemöter tävlande, är ibland avgörande för om det ekipaget kommer fortsätta. Jag funderar på hur en osäker första gångs hundägare, utan stöd och stöttning, hade reagerat i mina skor. Antagligen hade personen åkt hem, skrinlagt alla planer, låtit hunden bli en prydnad på dörrmattan och aldrig betalat en krona igen till vare sig SKK eller SBK.
Vare sig SKK eller SBK har idag råd med domare och funktionärer som beter sig illa. Det är vi som är aktiva som måste säga ifrån. Det är vi som banar väg för de som kommer nya sedan. Själv tog jag i helgen reda på att det förekommer mycket klagomål på förra helgens domare och att man inom organisationerna, har noterat att antalet anmälda hundar sjunker när domaren dömmer. Jag har beslutat mig för att skriva till SKK och förklara hur jag upplevt domarens bemötande och hantering av mina hundar.
Veckan som har gått har varit väldigt varierad. Jag och Grå tränade rally och hela veckan, var han sådär grym som bara Grå kan vara. Jag var därmed övertygad om att vi skulle inkassera vårt tredje godkända resultat i nybörjarklass i Rallyn, därmed skulle Grå få sin titel RLDN och han skulle slippa tävla mer. Gå en bana med en löskopplad Grå, finns inte på kartan.
Grå var jättefin på uppvärmningen, började med sitt sedvanliga dammsugande av marken när vi kom in på banan men kom igång halvvägs, precis som alltid. Var ganska säker på att vi hade lyckats få godkänt resultat och blev jätteförvånad när det dök upp ett U i resultatlistan. Tydligen hade gynnaren lyckats kissa på en skylt i bara farten, utan att jag hade märkt något.
För ett år sedan, hade jag brutit ihop och stortjutit. Nu ryckte jag på axlarna, satte in Grå i bilen och plockade ut Junioren för miljöträning på tävlingsplatsen istället. Lilleman var en pärla! Tyst och lugn, stod/satt eller låg och tittade medan jag pratade med folk jag kände. Gick med snällt och lugnt. 
Det var otroligt skönt att känna att jag har gjort upp med all kaotisk prestationsångest kring att tävla med Grå. Att jag kan ta det lugnt på tävlingsplatsen och bara se fram emot att gå in på banan med min knasiga hund och faktiskt inte bry mig om vad folk tycker. De känner ju inte till Grå och hur vi har kämpat för att komma dit vi är idag.
Jag håller mig fortfarande för mig själv innan start. Det har jag alltid gjort, även på den tiden jag höll på med hästar. Jag tycker om att vara i min egen bubbla, tänka igenom vad som komma ska och fokusera. Jag vet att jag är kort i tonen och har kort tolerans med pratande människor, innan jag har varit inne med hund/häst på banan. Bättre att gå undan då och kunna vara trevlig mot människor. Skönt att också ha koll på den delen och veta hur man vill ha det. Den dagen det är dags att äntra tävlingsbanan med Junioren, behöver jag inte lägga en massa fokus på att reda ut hur jag vill ha det. Nu vet jag! Tack fina Grå för att jag har fått chansen att lära mig tillsammans med dig!
/Matte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar