Monday morning.

Jag tävlade Rallylydnad igår. Apan var så överdrivet säker på att jag skulle få godkänt resultat att jag var tvungen att kissa på en skylt. Därmed fick vi underkänt! Hon ska inte tro att hon kommer undan så lätt. Jag ska allt träna hennes tävlingsnerver ett par vändor till. När det är dags för henne att äntra tävlingsbanorna tillsammans med Junioren, kommer hon vara supertränad. Jag sade ju att jag hade tagit på mig tränarkepsen! Jag ämnar skapa det ultimata weimaranerekipaget och Apan måste veta sin plats i det sammanhanget!

Eftersom jag tävlade igår, tog jag ledigt idag! Jag kommenderade iväg K9-enheten samt Apan och Junioren ned strikta order om att inte komma hem på ett par timmar. De masade sig iväg och jag kunde, ostört, sova gott i loppelådan.

De åkte till skogen och spårade. Apan började med att trampa ut ett 1,7km långt spår till K9-enheten. Det lär ha tagit sin tid. Apans ben är i hundvärlden, motsvariga med en tax. Lägg till att hon knappt kan hålla sig upprätt på slätt underlag, än mindre i skogen.

Medan spåret låg till sig, trampade Husseapan ut 300m spår till Junioren. Junioren berättade att det var lite klurigt men att han hade klarat spontanupptaget. Han hade, enligt egen utsago, jobbat sig igenom hela spåret, komplett med snortljud på slutet och avslutande hittat snaskgömman.

Junioren berättade också att han hade fått prova på uppletande. Jag kommer ihåg när Apan introducerade mig till det. Jag hittade spåret efter en kanin och följde väl det i en kvart eller två. Allt medan Apans ilskna vrål, ekade mellan träden...

Junioren har ju fortfarande inte fattat grejen med att jaga så han skakade bara på sig och förklarade att han tyckte att det var roligt att titta på de spännande sakerna som Husseapan lekte med ute i skogen och sedan droppade lite här och där. Junioren tyckte att det var superkul att springa ut, leta upp dem och bära in dem till Apan.

När Junioren var klar, var det K9-enhetens tur att ta sitt spår. Det händer en fåtal gånger per år att Stridsvargen glömmer att packa ner förmågan att spåra, när han åker hemifrån. Idag var tydligen en av de gångerna. Lägg där till pyrshande jägarapor och en apa som gick runt i spåret och fällde träd så blev det ett väldigt ospårat spår.

Junioren fick prova starten av Stridsvargens spår och klarade av de första 500m fram till den punkt där det hade strulat till sig för Stridsvargen. Apan misstänkte att det vid den platsen, hade suttit en jägare i ett gömsle och som sedan hade lämnat, efter att Apan hade passerat. Likaså hade trädfällarapan varit där och klampat för Stridsvargen hade till slut spårat fram till nyfällda träd.

Med utvilade svansviftningar 

Grå