Ring around the roses...

Då har vi vänsterharvat igen! Jag får ha ett samtal med Apan om detta. Vi kan inte hålla på såhär! Det är ju för tråkigt!

Denna gången var det Sofiero och trots utmärkta förberedelser med bil packad kvällen innan, avfärd i mycket god tid osv så höll vi på att inte komma dit!

Vi hann några ynka mil innan det smällde till i weimobilen! Det började låta helt konstigt och vibrera. Punktering på vänster bakdäck! 

Apan ringde och bad Husseapan om hjälp och råd. Medan vi inväntade K9-enhetens ankomst, lyckades Apan få ner bilen på en motorvägspåfart så att vi stod lite säkrare. Jag fick flytta in från min min bur till Junioren i baksätet. Apan hade nämligen varit duktig och tagit ut fälgkorset ur reservdäckslådan när hon monterade min bur. Domkraften låg dock kvar....

Vi har ett reservdäck i weimobilen men det är ett sådant där, rulla långsamt till närmsta verkstad. När Husseapan anlände var varningstriangel utsatt, weimobilen upphissad på domkraft, bultarna lossade och en ilsken Apa funderade på att kasta brinnande  fosforvarningsbloss på de bilar som körde på tok för nära i alldeles för höga hastigheter.

Med däcket bytt, ilade vi vidare och tack vare mer än lovlig försening i ringen, hann vi i tid. Juniorens kennelpappa och hans ena brors husseapa. Kom ut och hjälpte oss in med alla prylar. Eftersom vi kom så sent så var det mer än fullt där man fick sätta upp tält så det fick vi klara oss utan. När vi för en gångs skull hade behövt ett tält! Det ösregnade nästan hela tiden och allt blev lera.

Junioren var först ut tillsammans med sin bror Alden. Kullens två minstingar som inte är så sabla små längre, däremot gängliga och väldigt seriefigurslika.

Domaren kände jag igen. Jag tycker inte om henne. Hon har skrivit ner mig vid ett tidigare tillfälle. Jag undrar vilken hjärnprutt som seglade genom Apans hjärna när hon anmälde till en utställning där den otrevliga varelsen dömer. Slöseri med pengar!

Domarapan hade dessutom en aspirant med sig så det var dubbelt klämmande och kännande. Efter att ha varit inne själv, ger jag Junioren 5 oxöron av 5 möjliga! De tog inte snällt i en alls och stod lutade över en på ett mycket oartigt sätt!

Junioren blev 2a placerad efter sin bror och inga HP delades ut. Hans kritiklapp var så löjligt oengagerat ifylld att det var pinsamt och domarapan borde skämmas. Valpklassen ska motivera hundägare att fortsätta ställa ut och jobba med sin hund. Denna typen av bemötande, kunde ha fått vilken förstgångsutställare att gå hem, stoppa Junioren i en mental garderob och aldrig åka ut igen! 

Juniorens söta syster Asta, knep åt sig ett HP och blev därmed BIR-valp.

När det var dags för öppenklass var det min tur och vi var fyra hanar. Två riktiga och två importer. Importer har kuperade svansar och därför räknar jag inte dem. Svanslös är melodin i utställningsringen, de vinner oftast. Grupp 7 är undantagna kuperingsförbudet pga begränsat avelsmaterial. Kanske dags att se över det undantaget igen...

Jag fick ett slätt excellent. Första gången någonsin som jag har klivit ur ringen och inte haft med mig ett CK. Jag var helt paff! Apan muttrade bara att hon aldrig mer kommer ställa för den domarapan. Hon sade bara kort att det fick finnas gränser för dumheterna.

Vi stannade kvar och supportrade Asta i stora ringen där hon tyvärr fick lämna slätt eftersom domarapan tyckte bäst om pälspälsar.

När vi åkte hem fick våra rosetter torka på instrumentpanelen i weimobilen och vi kom hem utan fler incidenter.

Väl hemma käkade vi ostburgare!

Vi bjuckade på Stridsvargen också men han är ju så långsam. Tråkapan agerade barriär när vi försökte norpa hans burgare.

Apan spikade upp rosetterna. Det är Juniorens lilla rad längst ner till vänster. Resten är mina inofficiella.

Mina hamnade bland mina officiella rosetter eftersom mitt resultat räknas.

Med vänsterharvande svansviftningar 

Grå