Vi sopar banan i döda vinkeln..

Ja vad ska man säga?! Vi är tillbaka i vänstervarvsharvandet! Jag skyller allt på Apan och Junioren! Vad ska vi där att göra? Det har varit två år av ljuvlig lugn och harmoni, där vänstervarvande har varit ett minne blott. Det är ju så tråkigt att klockorna stannar!

Junioren var först ut. Jag hade försökt prata med honom och ge honom goda råd. Man kan ju tycka att det borde finnas ett visst intresse i att lyssna på de äldre som faktiskt har tagit sig till BIG i officiella sammanhang och vars sista gång såg ut såhär i resultat:

Rosetterna från min Grand Slam på MyDog

Lyssnade Junioren? NEJ!

Alltså om man har evighetslånga bakben, kan man inte sträcka ut dem långt framför nosen, när man springer! Det imponeras ingen domare av!

Sådär kan man bara inte se ut i ringen!
Foto: Katarina Persson

Juniorens kritik löd: "Maskulin hanvalp med korrekta proportioner. Tilltalande huvud & uttryck, korrekta vinklar. För åldern tillräcklig bröstkorg. Rör sig ännu mycket valpigt. Glad & trevlig."

Junioren gick mot två kullbröder i 6-9-månader. Betydligt grövre och större, han är ju kullens minsting. Jag lade första framtassen över ena ögat när Junioren skenade iväg med sitt galna påskjut. När sedan hans ena bror valde att fälla sin matteapa, fullt avsiktligt, lade jag andra tassen över andra ögat och vågade inte titta längre!

Kullbrodern som fällde sin matteapa.

Turligt nog kom den fällda matteapan på fötter igen och konstaterade senare att Juniorens bror, hade tagit det där med att sopa banan, lite väl bokstavligt och använt sin matteapa som kvast...

Det är ju lite lustigt, man hör ju i regel bara brottstycke av vad domaren säger till domarsekreteraren när kritiken skrivs ner. Juniorens kennelmamma är så nyfiken att hon kom smygande och frågade vad som sagts. Apan var nöjd med det hon hade hört. Matteapan till kullbrodern som hade fört sig med lite värdighet, var ute för första gången i vänsterharvandets galna värld. Hon svarade på kennelmammans fråga att domaren hade pratat något om "döda vinklar"...

Kullbrodern med de "döda vinklarna".

Jag var tvungen att cirkulera ett varv i min bur och trycka huvudet mot burväggen! "Döda vinklar" det finns inga döda vinklar i utställning! Apan höll på att bryta ihop i en skrattattack men lyckades samla ihop sig och se allvarlig ut.

Junioren behöver lektioner i att ställa upp sig. Man kan inte se ut som en hösäck!
Foto: Katarina Persson

Resultatet - Juniorens bror med de "döda vinklarna" blev 1:a med HP i konkurrensen, brodern som valde att använda sin apa som kvast, blev 2:a med HP i konkurrensen och Junioren blev 3:a med HP. Vinnande bror blev även BIR-valp efter att ha klått kullsyrran som bor kvar hos kennelmamman.

Juniorens snygga syster!

Efter det blev det avels och uppfödargrupp där kennelmamman gratulerades till gott avelsresultat. 

Avelsgrupp.

Slutligen var det min tur! Först var min plan att jag skulle släpa benen efter mig och göra min mest imponerande improvisation av en lidande gathund. Jag har gjort den en gång på utställning och det är ett garanterat kort för att komma hem snabbt! Sedan insåg jag att jag var tvungen att visa de små gråbären, hur det ska gå till! 

Foto: Katarina Persson

Jag sprang med bra påskjut och ställde upp mig. Passade på att fjäska för domarapan och visa lite charm. Gick ut ur ringen med HP & BIR - så sopar man banan och inga döda vinklar här inte! 

Min kritik löd: "Maskulin hane, välformat huvud, tilltalande uttryck. Tillräckliga vinklar fram & bak. Utmärkt överlinje, välformad bröstkorg. Rör sig utmärkt. Trevligt temperament."

Uppställd med min BIR-rosett.
Foto: Katarina Persson

I BIG mötte jag en Gordonsetter men jag trampade på och lärde småparvlarna att i BIG, där ska man bara glänsa! Vi blev faktiskt lite förvånade över att vi vann BIGen. Vi brukar alltid förlora mot settrar för domarapor gillar päls som ser flowig ut och sådant trams har ju inte vi grå!

Efter BIG, var det final för de två olika valpklasserna, en omedelbar BIS. Vi höll tummar och tassar men tyvärr gick Juniorens lillebror ut ur ringen utan placering. 

BIR-valp

Finalerna i avels respektive uppfödargrupp tog vid. I avelsgruppen var gråbären ensamma och tog hem vinsten. I uppfödargrupp var det tre kullar, gråbären, ett gäng pudelrockare och en drös cockerspaniels. Gissa om domarna gillade päls, BIS-3 för mina grå kämpande hjältar i ringen. 

Uppfödargruppen

Hjältar, för vem i hela friden lägger finalerna för valpar och uppfödargrupp som näst sista punkt innan BIS i programmet? Antagligen samma mupp som inte köpte hem tillräckligt med rosetter, skapade ett otroligt rörigt anmälningssystem och när man sedan ställde frågor, visste inte högra handen vad vänster sysslade med. Otroligt rörig och inte så välskött utställning som vi hade hoppats på.

Hela gänget hängde kvar till BIS och jag sträckte lite extra på mig i "vårt" hörn. Tyvärr åkte alla de snygga hundarna ut på reservplats, mig själv inkluderad. Det var många som var förvånade över vilka som var kvar och vilka som åkte ut. Så är det i vänsterharvandets nyckfulla värld. 

Uppställda i BIS
Foto: Katarina Persson

Det var grymt skönt att hoppa in i buren och ta det lugnt och Juniorens kennelpappa var supersnäll och hjälpte Apan att ta ner vårt tält och packa in oss i bilen!

Softar i buren.

Jag & Junioren har firat våra framgångar med cheeseburgare!

Jag hugger in på min burgare!

Apans fingrar var rysligt nära att bli kortare när Junioren högg in på sin burgare.

 Vi bjöd Stridsvargen också. Vi är rörande överens om att han inte förstår sig på cheeseburgare! Han delar på dem och vägrar äta gurkan!

Stridis sorterar sin Cheeseburgare.

Dagens motto blev "Greyberrys sopar mattan i döda vinkeln" och med det sagt, tänker jag sova gott medan Apan får roa sig med att tömma bilen och spika upp mina rosetter på väggen. Vi får väl se om våra HP-rosetter dyker upp i posten som utlovat.

Saknas min och Juniorens HP-rosett.

Med vänstervarvande svansviftningar 

Grå