Som alltid när man är hos sticksaporna så får man vänta och vänta.
Det är så urbota tråkigt att vänta och då ska man helst sysselsätta sig. När vår trevliga sticksapa Ronni kom, låg jag på rygg och Apan kliade mig på magen. Hon konstaterade att man omöjligt har några problem med att hälsa på hos dem. Till skillnad från den där sura Dansk-Svenska gårdsrackan som jag träffade på i väntrummet...
Min egna Sticksapa fortsatte att kamma hem genom att säga att jag var en 5,5-årig hane som var mycket välskött och i mycket god kondition.
Till min stora besvikelse verkar inte Apan ha hört den meningen. Hon fortsätter envisas med att jag är luddig i kanterna och har dragit ner på min mat! Kan någon vänlig själ anmäla henne till djurskyddet innan jag tynar bort?
Och orsaken till mitt besök hos Sticksapan visade sig vara en icke-orsak. Enligt min Sticksapa Ronni, hade jag nog haft en inflammation men den hade läkt ut på egen hand. Fick massor av snask för att jag hade varit så duktig.
Tyvärr kom Apan på den intelligenta idén att be Stockstanten kolla så att alla mina vaccinationer var som de skulle. Det resulterade i ett sticks i nacken för att slippa rabies och de där vidriga dropparna i nosen mot kennelhostan.
Sticksapan levererade mer snacks och jag åt dem och blängde på Apan. Men Karma is a bitch! Apan fick igen för sitt initiativ när det var dags att betala - Ha!
Med friska svansviftningar
Grå
1 kommentar:
Man ska ALLTID låta tvåbeningarna få betala för sina upptåg. Helst i dubbel bemärkelse.
Nospussar från Tila
Skicka en kommentar