Keep it simple

Jag förstår inte varför apor alltid ska krångla till det. Dagens träning är ett tvättäkta bevis på att när man inte komplicerar saker så fungerar det med andra ord - förenkla din träning och bli inte förvånad om resultaten kommer snabbare än du anat. Gammalt weimaranerordspråk om ni frågar mig...

Weimobilen är hos sticksapor, den har ont i magen och förhoppningsvis kan de laga utan att laga mer trasigt. Därmed är Apan förpassad till cykel och det är ju som alla vet, en syn för gudar eller snarare, man vill bara lägga tassen över nosen och slippa se eländet. Det blev till att trampa till lokala klubben för kvällens träning med Bonnie och hennes husseapa. Apan tjattrade något helt otroligt om att jag skulle ta det lugnt för det kunde vara halt och då riskerade hon att dratta omkull, hon låg konstant på bromsen. Jag lyckades dock hålla en stadig galopp hela vägen dit och hon kraschade ju inte så hur halt kan det ha varit?

Nu när Weimobilen är ute ur bilden så finns det ingenstans att frakta en massa pryttlar. Vi hade min träapport, en target och belöningsgodis och konstigt nog klarade vi inte bara av att ha en träning utan en massa koner och annat dravel på planen, vi hade den bästa träningen sedan vi var uppe hos Tant!

Vi värmde upp med LkI-apportering. (Tant! Jag ser till att Apan inte slaskar fritt följ ;) ) Efter det blev det lite LkII-apportering som snabbt gick över till LkII-hopp med och utan target. Apan var lugn och gav lugna kommandon och då är det ju plättlätt att följa hennes anvisningar. När hon är sådär supersnabb, blir mina tassmyror helt tokiga och har raveparty! Försök vara fokuserad och göra vad man ska då om ni nu kan!

Från hoppet gick vi över och tränade fritt följ aka tramsigt traskande med risk för nackspärr. Vi var grymma! Det var lite svårt att hålla positionen precis i början. Det är liksom lättare att traska tramsigt om man går en bit ifrån Apan och sedan sneställer sig lite. Mycket lättare att glo på Apan då. Hon gav den där braiga signalen och när jag tryckte nosen mot hennes handflata och fick en köttbullsbit. Efter det, gick jag med på att hålla mig rätt. Apan var fortfarande lugn och visade tydligt i förväg vart vi skulle ta vägen. Tror aldrig att vi har kört ett så bra fritt följ, någonsin!

Fria följet övergick i rallyövningar. Jag bara fortsatte följa Apans lugna kommandon och handsignaler och vi satte nästan allt. Ibland, när Apan var lite snabb, blev det något sneda sättanden framför men när vi tog om dem, satt de som de skulle. Mallenuttsvängen var vi grymma på och alla vändningarna som man hittar i ett normalt lydnadsprogram, satt också bra. Bara för att Apan var så glad och allt var så superpositivt, gick jag med på att lägga mig. Gissa om Apan blev glad!

Efter att ha röjt loss lite med Bonnie som avslutning på träningspasset, var det dags att släpa hem Apan igen och nu hade tom hon fattat att det inte var halt och vi höll ett bra tempo hem. Lite galopp men mest en bra ökad trav och jag kunde dra i ett jämt tempo.

Nu ska jag softa och snacka strunt med Stridis. Han är lite avis på att jag får hänga med snygga tjejer på mina träningar, de där polistjejerna han hänger med på sina träningar, verkar lite knepiga och asociala. Han har haft en svart rookie med sig i bilen idag så jag tänkte bjuda på ett ben och höra hur det var.

Med glada svansviftningar
Grå