Some Nights

Ligger jag helst utsträckt på fårskinnsfällen framför brasan och bara softar. Idag tycker jag att jag gör det välförtjänt. Hela flocken har varit i skogen idag. Vi har hållit oss ifrån just den skogen ett tag eftersom de filmade en varg där för inte så länge sedan. Skogen är dessutom full av stora svin så Apan vill aldrig vara där när det är skymning och hon tycker inte om att vara där själv med bara mig. Kan ju meddela att täckningen på de där kommunikationsmedlen, inte heller är den bästa där ute. Förvånad över Apans höga säkerhetstänk där. Hon brukar inte bry sig men sedan hon fick reda på att där fanns ett halvtamt svin som gärna traskar med i skogen, är hon på sin vakt.

Det var väl egentligen Stridis som skulle träna mest idag men Apan lade två korta spår till mig med klöv och passande nog var det en svinklöv, vet inte om Apan hoppades på att doften av en död frände, skulle hålla svinen i skogen borta. När Apan hade lagt ut mina spår, traskade hon och Husseapan iväg tillsammans och både jag och Stridis undrade vad de nu höll på att koka ihop.

De kom tillbaka efter en lång stund och sedan fick Stridis träna räddningssök. Jag frågade Apan när det används och hon svarade - aldrig. Men hallå!!! Varför måste Stridis kunna saker som han inte använder? Apan suckade bara och sade att någon bestämmarapa hade kommit fram till att tjänstehundar ska kunna sådant men att såvida min inte har små kompakta områden att söka på där man inte riskerar hundens hälsa så fungerar det tämligen dåligt ute i den stora verkligheten. Er ras är märklig.

Det Stridis fick träna på idag, var ordning och reda. Han tycker det är så ball att springa i skogen att han måste berätta det för hela världen och medan han gör det så glömmer han sig lite och så springer han bara och så blir det tokigt. Apan har hjälpt Husseapan och Stridis att få bukt med det där och det har börjat bli bra. Beter man sig som en gaphals så får man inte springa i skogen, det är väldigt enkelt egentligen men Stridis säger att det är lika svårt att kontrollera som tassmyror. Jag är skeptisk...

Efter att ha tragglat ordning och reda i nästan en timme, fick Stridis pausa i sin bur och jag fick ta mitt första spår. Det var ca 150m långt och hade legat i nästan två timmar. Det hade en blodad vinkel. Jag kände mig lite missmodig inför uppgiften efter mitt långa spår för ett par dagar sedan. Det finns mycket som rör sig i skogen och jag hade ganska kul med alla dofter men efter lite tjat från Apan tog vi oss till spårslutet och vilket braigt slut! Min turkosa burk! Det är världens bästa magiska burk. Den dyker upp lite här och där och innehåller nästan alltid smaskig kattmat!

Jag fick vila hjärnan och magen i min burhalva och så fick Stridis komma ut igen och nu fick vi reda på vad Aporna hade sysslat med när de försvann. De hade lagt ett dubbelspår!!! Det är ju så att apor som inte är så lagliga av sig, är ju sällan själva när de hittar på dumheter och springer från lagens representanter. Dessutom verkar de alla ha tittat på samma felinformerande filmer om hur hundar fungerar och försöker ibland förvilla genom att dela på sig. Det var just det aporna hade sysslat med ute i skogen. De hade lekt flyende skurkar och delat på sig för att mötas upp, dela på sig igen osv. Dessutom hade de tappat saker ur sina fickor i farten - tur att Husseapan och Apan inte är skurkar på riktigt, de hade ju åkt fast direkt!

Stridis berättade att det hade varit lite klurigt till en början innan han hade förstått vad som pågick i spåret men sedan hade han satt fart. Han valde att följa den värsta skurken dvs Apan och han hittade en liten IKEA-penna som hon hade tappat bland alla löv och pinnar. Stridis tycker egentligen att spåret är så mycket roligare än allt skräp som apor slänger omkring sig men han säger att det är viktigt att visa vad man hittar så han lägger sig ner och gör det. När Husseapan sett vad det är så spårar de vidare. Apan fick agera uppsamlare för man kan ju inte lämna kvar saker i skogen. Stridis spår var 1km långt och hade legat i över en timme, han hade oväntad störningshjälp av en okänd apa som gick i spåret men arbetade förbi, utan problem. Han kom tillbaka jättenöjd och hade två svettiga apor i släptåg.

Nu var det min tur att gå mitt andra spår och jag var betydligt mer taggad nu när det fanns magiska burkar i skogen. Satte upp bra fart och hade en liten störning. Tror bestämt att där hade varit en harusling men jag beslöt efter lite funderande att jag skulle ignorera den. Jag släpade upp Apan till vinkeln och hon kan ju roa sig med oblodade vinklar bäst hon vill för de enkla knepen går jag inte på! Hittade en liten magisk burk och en svintass i slutet av spåret! Jag bar svintassen tillbaka till bilen och visade den stolt för Stridis som tyckte det var lite orättvist att jag får så smaskiga saker i mitt spår. Fast han är rätt nöjd med sin rosaröda boll. Han brukar visa den för mig när han kommer tillbaka till bilen.

Bra dag i skogen helt enkelt och nu ligger jag och göttar mig vid brasan. Husseapan tittar på tjatterburken och Apan sitter och suckar över papper med en massa regler med obegripligheter på. Jag tänker fortsätta njuta och hålla tassarna för att jag inte blir bortlottad i till vår nästa rallylydnadstävling. Blir jag inte det, får jag träffa min homegirl Tila!!!

Med nöjda svansviftningar
Grå