Good day!

Vi har varit hos Tant i Lotushallen, världens allra bästaste Tant *glädjesnurrar och extra svansviftningar*

Vi hade för ovanlighetens skull Husseapan och Stridis med oss. Det är alldeles för mycket träning, alldeles för lite glädje och aldrig mötas de två i symbios på deras jobb. Kanske för att en polishund verkligen måste kunna sin arbetsuppgift. Det finns liksom inte "hoppsan, hunden bet inte busen som attackerade, jag nollar och går hem och tränar". Gör inte polishundarna sitt jobb så finns det en stor risk att vare sig de eller deras apa, kommer hem från det arbetspasset. Det är lätt att den där jätteglädjen och entusiasmen som omgärdar träning som hobby, dukar under i den långa listan av krav och måsten som den yrkesmässiga träningen medför. Apan tyckte att Husseapan behövde inspiration i lydnadsträningen och eftersom Tant är typ världens bästa på att inspirera och lyfta apor så var det ett självklart val!

Husseapan och Stridis fick börja och de valde att få Tants hjälp med stegförflyttningar och framför allt Husseapans axel.... Den är magisk, den lever sitt egna liv och det händer både det ena och det andra när den är i farten. Tant ställde upp dem framför spegeln och så fick de träna. Husseapan fick utöver axelkontroll, träna på belöningsposition för att Stridis ska förbli rak i sina positioner.

Speglar är bra för då får Aporna se sig själva och vad de verkligen håller på med. Apan säger att hon ska åka på loppis och leta upp billiga hallspeglar så att vi kan träna hemma. Apan som har lekt med de där hornlösa tamälgarna innan hon blev vettig och skaffade mig, säger att speglarna i ridhusen, är ett av ryttarens viktigaste hjälpmedel. Hon länge har undrat varför folk i hundbranschen inte använder dem mer.

Husseapan och Stridis fick massor av goda råd på stegförflyttningarna och att backa. Tant är inte den som är den så även Apan fick en hemuppgift när det gäller Stridis och hans backningar. Han ska få jobba med targets tillsammans med Apan. Han gillar att göra sådant med henne. Apan gillar också sådant så de är ler och långhalm där. Själv tycker jag det blir tråkigt rätt snabbt och skäller ut Apan, alternativt får henne att skratta genom att apportera targeten. Hon är lättroad den där...

Husseapan och Stridis avslutade sin del av träningen med att träna inkallning med läggande och de fick prova lite olika belöningsmetoder. Själv var jag nära att ge Tant skallande ovationer för hennes kommentar "gör sådär, man tror att det inte fungerar men han är en korkad schäferkille så han kommer köpa det". Får väl tillägga att Tant säger allt med värme och humor och sedan är de där schäfrarna rätt lättlurade. Gör ett låtsaskast med en boll och de drar iväg i 190! Vilken weimaraner med minsta självaktning gör det där - nä just det! Sedan tror jag att Apan och Tant har gaddat ihop sig för båda är av åsikten att det är kapitalförstöring att inte meritera Stridis på tävlingsbanorna...

Sedan var det min tur. Apan ville titta lite på vår linförighet och vårt fria följ och hon fick bannor av Tant för hennes axlar har också börjat leva sitt egna liv - HA!! Verkar smittsamt det där. Slutslaskat i fria följet är det också. Apan får allt komma på bättre uppvärmningar. Det kommer sysselsätta hennes hjärna ett tag. Vi fick till det grymt snyggt på slutet och sedan ska vi träna in frys. Mycket bra att ha med sig!

Efter det gick vi vidare till läggande/ställande under gång. Vi behövde jobba med positionen och vad som händer när Apan lämnar mig. Som vanligt har Tant massor med råd och hon är lite petig, det utgår inga belöningar om det inte är rätt. Gissa om vi ska fila och den där aptassen ska jag hädanefter hålla redan på! Tips från coachen - Håller man reda på aptassar, kommer det snacks!

Vi körde rutan och Tant tyckte att vi skulle lyfta ut ställandet och säkra det utanför. Men i övrigt tyckte hon att det såg riktigt bra ut. Jag lyckades dessutom få henne att fnissa med mina targettricks. Det är det som är kul med Tant, hon har humor. Himlen rasar liksom inte ner för att man lägger in ett litet bus som en paus. Hon tycker att det är positivt. Fast vad hon menar när hon säger att jag ser ut som en seriefigur i min rörelse, det förstår jag inte - jag är ju grym!

Vi avslutade med en platsliggning. Tant tog in Ruffe och så låg Stridis en bit bort. Jag tänkte att jag skulle avsluta stort så jag låg alldeles tyst och hade nosen på mattan, nästan hela tiden. Apan kunde backa ut rejält och så var vi alldeles stilla hur länge som helst. Apan kom tillbaka precis när jag började bli uttråkad och jag fick massor av köttbullar!

Vi ska träffa Tant om en månad igen och tills dess ska vi träna stenhårt!

Med taggade svansviftningar
Grå