Mattes version.

Ser att Grå hann före mig angående klubbtävlingen så jag får väl ge min sida av saken...

Jag hade mycket riktigt glömt bort klubbtävlingen. Jag hade skrivit upp den förra veckan men avstod från att åka till klubben eftersom vi hade tränat rätt tufft med K9-enheten på förmiddagen.

När det efter viss förvirring var utrett att det var tävling igår. Valde jag med lite stöttning från omgivningen att köra platsliggningen och se vad som hände när förutsättningar är som sämst.

När vi hade lämnat hundarna på linjen och vänt upp mot dem, såg jag att Grå gjort sin variant på läggande som sker när underlaget är blött. Han stödjer upp sig med frambenen och halvligger. Ett rätt illavarslande tecken eftersom den positionen i regel slutar i ett weimspunk. Jag insåg dessutom hade gett fel kommando. Jag valde att stilla teckna att han skulle lägga sig men insåg att det tecknet inte satt så bra som jag trodde. Eftersom Gr bar distraherad av något på andra sidan klubbhuset, valde jag att ge belöningssignal när han slutligen satt helt stilla och bibehöll kontakten med mig. Jag var mycket nöjd med att han inte avvek från linjen och räddade upp en 5a.

Linförigheten har vi inte tränat på evigheter och den har alltid varit småsvajig. Jag har valt att lägga fokus på positionen i det fria följet då linförighetens existens är begränsad. Jag har hela tiden sagt att allt över betyg 8 är OK och tycker därför att 8,5 är OK.

Läggandet under gång borde jag ha sagt till om att jag inte ville göra. Att försöka genomföra det med rådande underlag hade inga framgångsfaktorer alls. Det enda momentet gav upphov till, var att jag förlorade kontrollen över Grå och stökade till fokus och kedjans sammanhängande. Nu har jag lärt mig vikten av att planera min kedja och inte vara rädd för att stryka moment. Hellre stryka och bibehålla kedjan än att försöka och det blir kaos. Nollan är ett faktum oavsett men kaoset slipper vi gärna.

Inkallningen var suverän om än att hastigheten var väl hög i ingången. Den blev lite småslarvig och en hård domare hade nog dragit en poäng. Där ser man vikten av att överträna och stärka de moment som fungerar bra till perfektion.

För mig är vetskapen att min hund plockar höga poäng på detta momentet, det som håller mitt prestationsmonster i schack på våra svagare moment. Jag vet att det är våra starkare moment som får domaren att förlåta våra synder när det kommer till helheten senare. Alla som har sett Grås kanonbra inkallningar, hopp och apporteringar, vet med vilken energi och glädje han gör dem och det strålar om hunden och domarna ler.

Inför ställandet under gång blev det mycket dötid och här lärde jag mig vikten av att jag sysselsätter Grå och håller honom fokuserad. Jag vet i nuläget inte hur den sysselsättningen ska se ut. Alldeles försent påbörjade jag korta stegförflyttningar och då var Grås fokus redan borta och när jag drog till med en helomvändning, var även Grå borta. Då dök även mitt inre prestationsmonster upp men jag lyckades trycka undan det och samla ihop min hund.

Ställandet blev ett litet tramp och jag valde att säkra med ett dubbelkommando. Tar gärna de avdragen efter stöket som föranledde momentet.

På apporteringen rullade han bocken men så svagt att det knappt syntes. Det har vi inte tränat sedan i somras men jag gör så mycket annan apporteringsträning att jag inte lägger tid på det alls.

Hoppet hade jag hjärnsläpp på. Jag placerade Grå långt från hindret och mig själv långt från hindret på andra sidan. Väl uppställd insåg jag risken för att Grå skulle bli distraherad och vika åt sidan. Däremot räknade jag inte med risken för att han skulle lukta på marken på min sida och att det skulle resultera i ett snett sättande. Det har jag lagt på minnet nu.

Matte som lärde sig massor igår.