18 november 2012

Oh My God!


Jag är grym! Det är väldigt enkelt - jag är grym!
Jag och Apan tänkte ta tag i det där champinjonskapandet gällande viltspår. Under hennes semester har vi därför varit ute i skogen och tränat en del. Problemet är att i "vår skog", finns det våldsamt mycket vilda djur och massor av hundrastare som bara släpper sina hundar hur som helst.

Ena dagen när vi var där och spårade så var vi låååångt inne i skogen och spårade och då hörde vi rent plötsligt en hund som drev vilt med skall. Vi tyckte det var helmärkligt eftersom det inte fanns något som tydde på att det pågick jakt. Sedan hade vi inte lust att hamna mellan viltet som mest troligt var en sådant där elakt svin och en drivande hund. Rent plötsligt kom det fram en jakthund av modell drivande och den hade vanligt reflextäcke på sig. Den stod och glodde på oss mitt i vårt spår och stack sedan. Bra att släppa sin hund lös utan uppsikt och i en skog full av svin.

Det har varit väldigt svårt att få bra träning när det är så många störningar i spåret. Vi har gjort vårt bästa men det har inte varit helt lätt. Apan har försökt hjälpa genom att det alltid har funnits en skål med snask i slutet av spåret och det har gjort det lite roligare.

Igår var vi hos farmor och blev rysligt bortskämda. Apan hade vissa planer på att lägga spår men vädret var högst motbjudande och vi kände att vi nog skulle ha lite hjälp och inte riskera att sabba ännu mer.


Idag drog jag och Apan norröver och träffade Greyberry-flocken. Deras husseapa hade lagt ett spår till mig. Vi fick göra med uppsöksruta som är den "nya grejen". Vi gick in från ena sidan i rutan och jag hittade spåret direkt. Det var en ny och spännande doft i det, lite svinaktigt. Jag fick bråttom att följa spåret och Apan fick småspringa för att hinna med. Där var oblodad vinkel och bloduppehåll, en rejäl återgång och en riktig fulfint. Jag gick inte på en endaste liten fint och till slut hittade jag doftkällan. En svintass!!!

Den var MIN! Jag brukar inte bry mig så mycket på de där tassarna i slutet men denhär var smaskig! Jag bar den hela vägen tillbaka till bilen och lyckades få in den i buren. Jag gömde den under min dyna medan Apan hämtade belöningssnask till mig. Fast på något konstigt sätt, försvann den medan jag åt mitt snask. Jag tror att Apan snodde den. Hon är så ogin!

På vägen hem stannade vi på restaurangen med den gyllende måsen och Apan fick allt öppna sin plånbok och köpa ostburgare till mig. Har man varit duktig har man rätt till en ostburgare!

Man är väl en hyvens prick som delar med sig av smasket till Stridis som fick en egen burgare. Han är lite knepig Stridis, pillar bort gurkan! Jag åt hans gurka också!

Med dagens spårresultat, börjar vi känna oss mogna för att boka tid hos en domare och försöka knipa åt oss en viltspårschampinjon!

Med spårstolta svansviftningar
Grå


Inga kommentarer: