Rain

Det har varit rätt ruttet väder den sista tiden. Det har dock inte hindrat att vi har varit ute och tränat. Det är kul när flocken samtränar och vi börjar få bra rutin på det. Aporna börjar alltid med att göra en träningsplan innan vi åker, därefter packas bil eller bilar beroende på hur resten av dagen ser ut och sedan drar vi iväg.

K9-enheten brukar börja och så kör vi växelbruk på de olika momenten. Aporna hjälper varandra och kommer med goda råd på de olika momenten, träningen avslutas alltid med platsliggning och lite busbelöning. Himla bra och positiva träningar blir det på det viset. Så bra att jag går med på att göra platsliggning, trots att det är blött i gräset och att det regnar ute - det ni!

Idag körde vi igen. K9-enheten tränade fritt följ med fokus på helomvändningar och sättande. Apan ger sig inte! Hon har bestämt sig att Stridis ska ha ner rumpan i backen med snabbhet och sluta vara som en knasig hiss som går ner i slow-motion. Helomvändningarna börjar bli vansinnigt snygga när Apan håller husseapan i öronen. Han kom nämligen på en piffig animering som bara skriker dubbelkommando i en domarapas ögon. Bort, bort, bort med sådana dumheter.

För egen del har jag och Apan kommit fram till att vi från och med nu ska jobba mer på uthålligheten i fritt följ och linförighet så att vi får ett stabilt moment. Apan skulle vilja ha mig närmre benet men jag känner att då kan jag inte titta på henne som jag ska och så gklider jag ut en bit. Dock är avståndet konstant så vi tror att eftersom positionen hela tiden är densamma så borde vi inte få avdrag. Klart är en domarapa kinkig så är den.

K9-enheten jobbar vidare med transportmomentet och det ser ut som om de har börjat få till en riktigt bra bas i momentet nu. De har börjat med lite förflyttning och det ser grymt stabilt ut! Som Apan sammanfattade det idag. "Bra jobbat, nu har vi bara 74m kvar att arbeta med!" Transporten skall alltså ske på en sträcka av 75m där Stridis går vid Husseapans sida och bara stirrar på filurapan som går framför honom så att filurapan inte hittar på dumheter som att attackera Husseapan.

Jag och Apan har pillat en hel del med dirigerad apportering. Vi slängde undan de där tråkiga träklossarna som lydnadsaporna hyllar och så kör vi med dummies och lite andra avstånd. Konen har vi lyft ut eftersom den inte är intressant för dirigeringen. Jag har jättekul när jag hämtar dummies om än att det är så svårt att låta bli den i mitten. Den är min slutbelöning om jag tar de andra rätt och det är liksom svårt att låta bli att inte belöna sig själv redan i starten.

Aporna körde en jättekul belöningslek med Stridis idag. De hade fyra likadana bollar och stod cirka 20m från varandra. Först sprang Stridis och hämtade bollen hos Husseapan och så fort han hade tagit den så visade Apan sin boll och precis innan Stridis var framme hos Apan släppte han bollen och tog Apans och då stod Husseapan redo med nästa boll och Stridis satte efter den osv. Till sist tröttnade Stridis på apornas trams och försökte ta tre bollar samtidigt och då fick han en och fick gå till bilen.

Jag tror faktiskt att jag ska släppa in Apan i bloggen och berätta om kommande veckas träningsfokus.

Med överlänkande svansviftningar till Apan...

Grå