Det var ju samma duva som en kaxig hundförarapa påstod ägde mig i våras. Pfft som om ett fånigt fjäderfä skulle äga en sådan som jag! Inte en chans!
Alltså sköt jag inte upp den utan gjorde min snygga falkdykning. Jag hörde ett apvrål men det var ju så dags när man hängde i luften. Hänger man i luften, finns det bara en väg och det är ner. och det var ju inte som om duvan flyttade på sig heller.
Apan säger att om jag fortsätter nacka fåglar i trädgården så har vi snart inga fåglar kvar att träna på. Hon var inte helt nöjd och jag förstår verkligen inte vad hon klagar på. Här ordnar jag gratis apporteringsvilt och det enda hon behöver göra, är att stoppa det i frysen. Jag sparar pengar så hon borde verkligen inte klaga!
Med duvjagande svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar