Eller ja, Apan jublar men ärligt talat, leta ut vilken pinne som är rätt pinne i den där högen, har jag kunnat hela tiden. Jag kan det mesta Apan vill att jag ska göra när hon har förklarat. Om jag vill göra det är en helt annan fråga och svaret på den heter godis.
Låt mig förklara - vi hundar anpassar oss efter situation. Ni vill att vi ska göra något, vi vill för egen del, vinna något på det för att vara intresserade. Man är smart om man ser till att få så mycket av det man vill ha som möjligt, för så lite arbetsinsats som möjligt.
Varför anstränga sig och visa när man kan när man kan göra sken av att inte kunna och dessutom godis på vägen som ska leda en i rätt riktning. Det räntar bättre på godiskontot att inte kunna!
Fast till slut tröttnar man på att låtsas, går fram till pinnhögen och tar rätt pinne för det blir rätt tjatigt i längden annars. Apan jublar för att vi nu är en bra bit på väg till ett vittringsmoment. Vad då på väg? Hela poängen med momentet är ju att ta rätt pinne och det gör jag ju! Typiskt aporna att strula till det och lägga till en massa oviktigt strunt!
Nåja, jag är grym på att hitta rätt pinne!
Med vänliga svansviftningar
Grå
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du har helt fattat konceptet med att lura av tvåbeningarna så mycket godis som möjligt. Du är min hjälte.
Nospussar från Tila
Skicka en kommentar