Fält & Spår

Idag var båda aporna lediga. Vi åkte med stora bilen för att träna!

Stridis och Husseapan tränade på att hitta pryttlar och körde ett spår. Det var första gången på en vecka som de kunde träna så det gick undan.

Stridis fick äntligen testa sin nya sele fullt ut och han säger att den är jättebekväm och inte störde honom det minsta när han jobbade. Jag sade till Apan att jag också ville ha en men hon viftade bort det med att jag fick en ny sele förra våren och att den duger länge än!

Jag och Apan gick över ett stort fält och jag fick träna på att springa i slag och leta fåglar. Jag hittade en men den kröp längst in i ett björnbärssnår och vägrade komma ut. Jag gjorde mitt bästa inne i riset men Apan kallade ut mig. Hon säger att det är bra att fåglarna får vinna ibland.

Vi jobbade vidare och jag gjorde precis som Apan visslade med piporna. Precis när hon hade kallat in och skulle gå fram och koppla mig så visade det sig att vi hade något emellan oss....

Precis när hon ska ta sista steget, drog där upp ett sådant där helballt långöra! Apan var så förvånad att hon nästan hade trampat på en att hon bara stod och stirrade. Jag blev så förvånad att jag satte efter den, trots att jag vet att jag inte får och Apan missade de gyllende hundradelarna på piporna...

Apan lackar ur när man jagar långöron. Eftersom hon hade missat chansen att blåsa, var hon mest intresserad av att hålla koll på att jag inte jobbade tillbaka längs med den trafikerade vägen.

När hon såg mig visslade hon in och då hade jag tappat bort det roliga långörat. Insåg att Apan kunde vara lite lack så jag drog rakt igenom ett vattendrag för att skynda mig. Apan sade faktiskt ingenting. Hon bara suckade, kopplade och lastade in mig i bilen. Fick min goa fleecepyjamas på mig. Apan sade att förutom långörat så var det en väldigt bra träning. Man får ge Apan cred för att hon aldrig skyller på mig när det är hon som har klantat sig.

Med vänliga svansviftningar
Grå