30 november 2011

Lydnadstävling á la FUBAR

Jag har gjort bort mig kungligt. Vi pratar helkungligt, så illa att Apan sade att antingen skärpte jag till mig eller så kan jag leta upp en ny flock. Efter det vägrade hon att prata med mig på en hel vecka. Jag fick urtråkiga koppelpromenader och min mat men var i övrigt hänvisad till min bädd. Jag förstod hur ledsen jag hade gjort Apan när hon valde att mysa med Stridstysken och hela tiden såg hon ledsen ut för att inte tala om om alla tårar som föll när vi var klara på tävlingen och körde hem.

Apan och jag skulle tävla i Lydnadsklass 1 och vi har tränat i evigheter. Husseapan gick morgonpromenad och jag fick springa av mig tassmyror på stranden. Vi var på plats på tävlingsplatsen i god tid och Apan hann rasta av mig. Sedan var det lottning och vi drog som alltid när vi är med om lottning, startnummer 1.

Platsliggningen var skitläskig och så fort alla aporna hade lämnat oss och ställt upp långt där borta på sin linje så drog jag över till Apan och satte mig hos henne. Apan kokte efter platsliggningen men sansade sig snabbt. Det skulle göras två platsliggningar till för det var så många startande i klassen så vi värmde upp och hade bra samarbete och jag gjorde allt Apan ville.

Sedan var det vår tur att gå in. Mina myrtassar tog över helt, jag kunde inte sitta still när domaren kom fram för att titta på tänder men han gav mig en 9a eftersom jag var tillgänglig. Efter det genomförde vi det som Apan beskrev som ett fritt följ med en odresserad åsna i kopplet. Vi fick en 6a.

Nästa moment var läggande under gång och Apan fick säga till mig två gånger innan tassmyrorna lyssnade och när hon sedan var på väg tillbaka så bestämde sig tassmyrorna för att köra rejvparty och jag drog iväg i full fart och var tvungen att kissa på en grästuva innan jag fick styr på dem och kunde gå tillbaka. Trodde Apan skulle vara rasande men hon var cool.

Nästa moment var inkallning och där fick jag en 9. En poängs avdrag för att jag försökte lätta upp Apans humör genom att slam-dunka in i henne när jag kom fram och skulle göra min ingång. Ställande under gång följde och där stannade jag faktiskt på första kommandot men så rejvade de där sabla tassmyrorna igång igen. Ny runda ut i perforin och kissa på en grästuva.

Nu var Apan rosenrasande. Hon visade det inte men jag kände och luktade det. Jag gjorde allt jag kunde för att göra en grymt bra apportering. Ett halvt poängs avdrag för att jag nosade lite på apporten precis när Apan höll fram den. Efter det satt jag lugnt och väntade på kommandot och höll fint i apporten utan att tugga och släppte den fint på kommando.

Sedan var det vårat paradmoment - hoppet. Vi har alltid levererat 10-mässiga hopp, får jag avdrag så får jag  på den avslutande ingången. Jag satt fint och väntade på kommandot, hoppadet och fick den mest underbara tikdoft i nosen. Rakt nedanför hindret var det en helt oemotståndlig tikfläck och jag glömde vad jag höll på med och bara nosade. Jag nollade hoppet!!!

Apan tuggade fradga mentalt och det blev inte ett dugg bättre när vi fick en nolla på helheten. Hon fick dessutom en avhyvling av domarapan som var av åsikten att sådana som jag och Apan, hade inte ute på tävlingsbanorna att göra. Jag är dock jätteimponerad av Apan, för hon log, tog domaren i hand och lämnade banan. Säga vad man vill om Apan men hon uppför sig proffsigt hela vägen av banan.

Apan har sedan några dagar tillbaka, börjat prata med mig men hon är bestämd och tillåter inget tramsande. Hon säger att om jag är intresserad av att behålla min manlighet så är det bäst att jag ser till att snäppa upp för just nu, hänger den mer än löst. Jag trodde att jag hade lyckats reta upp min Apa tidigare och sedan stryka henne medhårs. Jag insåg inte att genom att skämma ut oss på tävlingsbanan så gjorde jag henne så besviken att det inte går att stryka ner den där raggen. Jag är så toast!

Med skamsna svansviftningar
Grå

2 kommentarer:

Hanna aka Lilla My sa...

Frågar du mig skulle du sparat dina kisstrålar till Domarapan. Sicken otroligt korkad kommentar. Tur att din Apa har skinn på näsan!

Nospussar från Tila

Anonym sa...

Det var den mest dumma kommentar jag någonsin har hört av en domarapa! Sådana kommentarer gör ju att vi med "egensinniga" hundar verkligen blir sugna på att tävla mera! En stor eloge till Apan! Här hade det nog kokat över!
Synd att det är så långt till er del av landet, annars kunde vi anmäla en egensinnig Bovvehane och "drabba" denna domarapa med också!
Sen kan jag väl ge dig Grå ett råd: Skärpning! (annars kommer nog inte tomten!)