24 oktober 2011

Flygturer & tjuvar

Jag och Apan har haft årets bästa agilityträning ikväll!
Den höll till en början på att inte bli av. Vi hade tjyvar i min träningsväska!!!
Det var den där Tollarbruden som försåg sig medan aporna byggde bana och det är ju inte lite glupsk den den där bruttan är! Hon hade satt i sig hela min korvpåse som hade 5 skivade korvar i sig, en halv minifrolicspåse och Apans chokladkaka. Inget bordsskick hade hon heller för hon hade strimlat påsarna till flis som blåste runt över halva planen. Må hon bli bred över rumpan och fastna i en tunnel!!! Jag är en gentleman mot tjejer men man tar inte mitt belöningsgodis utan att fråga som en annan tjuv-skata.

Mest imponerad blev jag av Apan, jag trodde att hon skulle bränna varenda säkring och jag har liksom inte hunnit köpa några nya sedan sist så det var lite väl hög riskfaktor på henne en stund. Hon tog fram sin mobil och skickade nödflagg till Husseapan. Världens bästa Husseapa och Stridstysken tog Flockmobilen och gjorde en utryckning med korvpaket så jag skulle ha belöningsgodis. När Apan väl hade korven så var det fritt fram att träna och som vi tränade!!!

Jag flög över allt som kom i min väg, satsade järnet på att vara snabb och samtidigt lyssna på Apan. Det blev väl inte helt rätt och det där slalomet blir klurigt när man ska vara supermegasnabb. Jag körde på massor och hade jätteroligt, Apan var inte ett dugg sämre. Hon pinnade på i bästa hypersnigelfart och pekade i god tid och var bara jätteglad!!!

Efter paus och andra gången vi skulle springa, gick det nog lite för fort. Vi satsade på att ta bommen i högsta weimaranerfart, det är betydligt snabbare än sådan där töntig warpspeed som aporna svamlar om. Problemet var väl bara att jag upptäckte att Apan hade en bit korv i handen och sträckte mig efter den samtidigt som jag sprang över bommen. Vet inte riktigt hur det gick till men rent plötsligt flög jag en bit, kraschade in i Apans axel och landade på marken.

Jag tog det inte så hårt men Apan tappade bort banan inne i det där patetiska försöket till en hjärna. Vi körde på ett par gånger till. Jag hade fortfarande lika roligt men Apan var lite skakad. Hon säger att hon vet vad som kan hända. Hon borde slappna av och tänka på att inget hände och köra vidare. Men trots det så var detta - ÅRETS BÄSTA AGILITYTRÄNING!

Med vänliga och agilitysnabba svansviftningar
Grå

1 kommentar:

Clara sa...

Tjena
Va kull att ni fått ihoppa det.
Fortsätt så och då menara jag i lydnaden.