Apan och jag har haft lite kämpigt de sista veckorna eller rättare sagt sedan dagen då jag bestämde mig för att inte bry mig på Apans planer att göra agility på Schäfer-SM. Jag bestämde mig nämligen att för att dra av banan, gå och nosa lite och markera revir. Apan brukar väl inte bli jätteglad på sådant och den dagen gjorde jag det inför ett TV-team som filmade lokalnyheterna. Gissa om vi har fått gliringar för det sedan. Apan brukar bränna säkringar när jag går emot hennes vilja men den dagen brände hon alla och topplocket samtidigt och sedan dess har det varit lite frostigt här i lyan...
Vi kan väl sammanfatta det med att det gick från att vara en gemytlig och bekväm lya där man kunde vira upp Apan runt tassen till någon form av fångläger med straffexercis. Apan har varit väldigt härsken sedan dess. Jag får bara belöning och mys när vi tränar och träningen är det enda som är roligt för allt annat är bara tråkigt och Apan vakar som en hök och gör man inte som hon säger direkt så kommer hon farande som en ond furie. Fast när vi tränar är hon glad och är lika frikostig med belöning som alltid. Jag blir inte klok på apor, ett mycket obegripligt släkte...
Uppe hos Tant beklagade Apan sig att det kändes som om vi inte kom någonstans och att hon var less. Nu är ju Tant som tidigare känt magisk, så det tog ungefär 3 minuter för henne att få Apan på bättre tankar! Vi fick börja värma upp så tittade Tant på hur pass fokuserad jag blev och om det fanns något Apan kunde förbättra. Vi brukar slaskapportera med en liten mjuk och lätt dummie. Tant undrade vad vi gjorde när vi inte hade plats till det och då visade vi vår fjärrdirigeringsträning och positionsförflyttningar. Tant tyckte det såg bra ut och poängterade att Apan måste vara noggrann med uppvärmning och att värma upp inför varje moment så att vi är i synk med varandra.
Apan har inte varit nöjd med vår linförighet så det var nästa sak vi jobbade med. Eftersom vi hade värmt upp så bra så var jag och Apan sådär perfekt i synk som vi bara kan vara och linförigheten gick hur bra som helst. Vi fick även jobba lite i fritt följ och Tant sade att med rätt utgångsläge så var det enda vi hade kvar att jobba på , uthållighet. Apan sade att jag var en Quisling som visar hur bra jag kan när vi är hos Tant men inte annars. Tant sade att jag var duktig så jag ignorerade Apan.
Sedan skulle vi jobba med något annat men då fick jag syn på en fågel nere på åkern och tänkte visa Tant hur duktig jag är på att ställa fåglar. Jag hade dock missat vad som hängde om halsen på Apan - visselpiporna. Man blir helt döv när Apan blåser stoppsignal och inte har man någon lust att dra iväg heller, finns ju inte en fågel kvar i hela häradet när hon är klar med den sabla visselpipan!
Det blev till att jobba med rutan istället och jag tror jag börjar fatta grejen med den nu. Fyra tramsiga koner, man ska springa dit så fort man bara kan, stanna i mitten, vända sig mot Apan och stå stilla. Fattar inte varför Apan inte har förklarat det tidigare. Klarade det galant både med och utan target i rutan. Dessutom hade vi störande publik. Tants får stod i sin hage alldeles intill oss och bara glodde. Tant sade att jag var grym och Apan muttrade åter eder och jag hörde något om förrädare i hennes otrevliga triad.
Efter det blev det läggande under gång, inkallningar och ställandet. Ställandet under gång är vi så trötta på, båda två. Tant gav oss tre nya sätt att träna på och ett av dem var superroligt, för där får jag springa till en target på ett helt annat kommando och sedan stå stilla. Tant säger att jag kan springa iväg på det kommandot, kommer vi ha nytta av även längre fram när vi ska lära oss fler skojiga moment ur klass 3 & elit.
Sist men inte minst, jobbade vi med platsliggning. Tant knäckte nöten åt oss och jag hoppas att detta innebär att vi kan få till den där dumma platsliggningen så vi kan tävla, få uppflyttningspoäng och slippa harvandet med de uuuuuurrrrrtråkiga klass 1-momenten. Avslutningsvis så fick Apan goda råd om hur hon skulle träna dirigerad apportering med mig och det var riktigt smarta råd (Tants råd är iofs alltid smarta) och vi ska testa dem och träna hårt de närmsta veckorna för snart ska vi till Tant igen!
Med vänliga svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar