Work, work, work

Idag, har jag och Apan jobbat med lydnadsträningen i trädgården. Vi tog fasta på allt som Tant hade tragglat med oss. Apan byggde upp allt som behövdes. Ja hon säger "bygga" men vid min svans! Jag fattar inte vad det är som är så jobbigt med att sätta ut lite tramsiga koner - tsss!

Noggrann uppvärmning och sedan började vi med rutan. Jag har fått riktigt bra kläm på den nu så Apan tar allt oftare bort targeten och använder stå-kommandot. Jag gillar rutan, den är bra, man får alltid belöning i rutan. Det är viktigt med belöningar och jag kan inte begripa varför aporna alltid glömmer att belöna sina hundar på tävling. På träning får man alltid belöning juh!

Vi gick därefter över till att jobba lite med konskick. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den där ensamma konen. Jag försökte apportera in den till Apan men hon var otacksam och sade att om jag inte satte tillbaka den, sabbade jag hela träningen. Med en target bakom så fattade jag att jag skulle springa till den men det är ju rätt tramsigt om man tänker efter.

Däremot omsatte vi Tants råd om dirigerad apportering till verksamhet och det var lite knöligt i starten men efterhand som vi jobbade oss igenom det så fattade både jag och Apan lite bättre. Stå vid konen, sticka åt antingen höger eller vänster. Aptjattret blir jag inte så klok på men jag ser ju åt vilket håll hon pekar. Sedan hade Tant rätt, gjorde man på hennes vis, fick man grymt snygga bågar så det sättet ska vi träna vidare på.

Glömde nästan mittapporten. Jag tycker att det är lite elakt att den inte får vara med, att den ska ligga kvar där alldeles ensam. Jag menar snacka om att bli utfryst så jag tar en extrarepa och hämtar in den för att den inte ska känna sig mobbad. Apan bara suckade och sade att jag var knäpp, ingen korv fick jag för min ansträngning heller. Nästa gång ska mittapporten få ligga där och vara ensam!

Sist jobbade vi med ställande under gång och det börjar arta sig, fick till riktigt bra och jag ansträngde mig att stanna så fort Apan sade "stå". Tror vi får jobba lite till på det så att vi verkligen är i synk när vi börjar, är det under uppstart, utförande och avslut. Apan kan hinna göra tusen fel på den tiden så det är viktigt att jag håller koll på henne!

Vi avslutade träningen med apporteringsbus och så gick vi på promenad. Vi hade precis börjat gå när vi mötte Husseapan och den germanska urraggsockan. De hade varit nere vid havet och urfånen kunde ju som vanligt, inte låta bli att bada. Han ser inte klok ut när han är genomblöt, har hängande tröttöron och frenetiskt tuggar på sin töntiga boll!

Med vänliga svansviftningar

Grå