12 augusti 2011

I want a little more right....

Hm jag och Apan tränar dirigerad apportering. Det är ett sabla traggande om "vänster apport". Jag vill ju hämta apporten som ligger till höger och inte den dumma till vänster! Fast när hon lade till armrörelse så blev hon lite mer begriplig. Jag misstänker att vi håller på och trollar med ett elitmoment igen. Det är nämligen så att de momenten är roliga!

Momenten i klass 1&2 är så tråkiga att man storknar! Inte sjutton orkar man hålla på med sådant som inte genererar en utmaning. Apan säger att jag inte ska bry min hjärna så mycket och bara göra det hon säger att vi ska göra - prutt på henne då!

Fast hon är ju inte lite överambitiös och dumdristig på samma gång. Hon gav sig på att lära Stridstysken lydnadsapportering. Jag skrattade så mycket åt eländet att jag fick magknip och var tvungen att rulla runt på gräset. Apan saknar definitivt ett antal skruvar och rädd om fingrarna verkar hon inte heller vara.
Stridis är en morrbalja. Han morrar åt allt mest hela tiden men han morrar riktigt argt när man ställer krav, han inte riktigt förstår och när man tvingar honom. Vi kan väl säga såhär, hade Apan använt inlärningsmetoden som de föreslog på klubben, när vi var nya och hade noll koll, då hade Apan nog inte haft tassar kvar....
Apan utnyttjade Stridis vilja att hämta leksaker som man kastar och kastade bara ut apporten. Det var en sabla tur att hon tog en gammal som redan var tuggad för den där germanska urfånen är ju värre än en bäver! När Stridis precis greppade apporten sade hon "apport". Efter att han hade gjort det ett par gånger fick han sitta intill henne och ta den i munnen. Jag delar ut 10 poäng i ostadga för han tog den, morrade och spottade ut den direkt eller så tuggade han lite. Apan måste ha fått ett hårt slag i huvudet för hon sade att det var ett bra första pass - tssss.

Ikväll är jag och Apan själva hemma för Husseapan och Stridis har dragit iväg till tvåbeningsfarmor. Alltid när de är där, kör de in på den lokala djurkliniken och väger Stridis. När han kom till oss var han bara skinn och ben och vägde knappt precis över 31kg och sedan gick han ner ännu mer när han och Husseapan började träna och det spelade ingen roll hur mycket han åt.

Husseapan köpte superduperfoder till oss och nu vips går Stridis upp i vikt och hans muskler växer jättefint. Husseapan kallade honom för ett litet krill när han var så smal men med tanke på att han nu är uppe i 36kg så får vi väl döpa om honom till tångräka *vift*
Jag får också av det braiga fodret för jag blev äntligen bra i min mage när jag började med det och så äter jag bara pyttelite torrfoder när vi får vårt nattsnacks. Naturligtvis håller jag koll på lådorna när aporna hämtar hem nytt!
Åh just det nu får jag berätta Apans hemlis. Hon har gått och bytt jobb så förhoppningsvis kan vi få mer regelbundenhet och inte missa så många träningar när vi går kurs. Det tycker jag verkar toppen!!!

Med vänliga svansviftningar
Grå

2 kommentarer:

Emma och Saulos sa...

Hej Grå!
Nu har jag följt din blogg ett tag och måste säga att det är en av mina favoriter. Sättet du skriver på är riktigt underhållande, hade gärna sett nya uppdateringar varje dag men förstår att du har för mycket att göra för att hinna sitta här så ofta. Jag hoppas det är okej om jag länkar till dig från min egen blogg?

//Emma

Grå sa...

Hej och välkomna!

Det är alltid trevligt när ni som läser lämnar tassavtryck!

Förhoppningsvis blir det lite bättre med uppdateringar nu när Apan har ett nytt jobb och inte går runt som en dregglande zombie hela tiden.

Jag behöver hjälp med att fixa till bilder för annars blir det bara en massa tråkig text. Sur-Apan vägrar lära mig photoshop. Hon säger att det kan jag lära mig när jag fixar alla lydnadsmomenten...

Länka på bara, det går så bra så!

Med vänliga svansviftningar
Grå