Hot hot hot!

Det är V-A-R-M-T!!!

Jag orkar inte göra så värst mycket mer än att ligga på rygg, mitt på gräsmattan och sola magen. Apan säger att jag är knäpp. Nå alla kan ju inte vara sådana blekfisar som hon. Hon borde inte få visa sig ute i solsken, hon skrämmer bort solen så blek hon är. När hon såg mig sola härom dagen, kom hon sättande med en äcklig sprayflaska. Jag som inte ens hade gjort något!

Fast det var inte fy-skäms-flaskan. Det var något konstigt klet i den Apan sprutade på min mage. Hon säger att solen bränns och att man kan få ont av den om man har rosa hud och ligger där och lapar i sig av solskenet. Det där kletet, hindra på något konstigt sätt att solen bränns. Verkar helskumt men Apan sade att ska jag ligga där i solen på det viset, så är kletet ett måste.

Stridis öron ligger också i farozonen för klet. Hans öron är ju helt felmonterade, står rakt upp och bara för det så kommer solen åt att brännas på insidan av dem så de är liksom grisskära om man tittar närmre. Apan bara suckade och hade det inte varit för att hon hade brått till sitt jobb så hade Stridis garanterat fått klet i dem.

Det har varit lite halt & lytt här på sistonde. Husseapan och Strides kampade om en brandslang och jag supportade som vanligt genom att hänga i Stridis svans. Han blir rätt ettrig när man gör det, fast han tar ut det på brandslangen. Jag tog en liten paus och satt intill Apan och så fick jag en briljant idé. Jag sprang rakt in i Stridis för och se om han skulle ramla eller tappa greppet om slangen.

Kanske inte den bästa av idéer, för Stridis fick lite småont i sitt bakben och blev (om möjligt) ännu grinigare än han brukar vara. Själv fick jag ont i min högra framtass. Först trodde Apan att jag hade slagit i benet men jag visade henne min onda tå. Jag har stukat den tidigare och det tar ett par dagar inna man kan springa som vanligt igen. Det värsta är inte att det gör ont, det värsta är att man bara får gå tråkiga tråkiga tråkiga koppelpromenader! Det är så tråkigt att man lika gärna kan ligga kvar och sova i soffan!

Apan muttrade att jag var klantigheten själv och ännu surare blev hon när vi fick ställa in agilitytävlingen som vi skulle ha varit på i söndags. Fast i måndags kväll haltade jag inte och då fick jag faktiskt följa med Matte på en lite runda när hon rullade rollerblades. Blev bara ett varv runt kvarteret men det var så skönt att äntligen få röra på sig igen.

Igår gjorde vi agility och det blev riktigt bra. jag var dunderladdad. Apan har lyckat efteranmäla oss till en agilitytävling nästa vecka så jag ser fram emot att få träffa mina träningspolare och så får vi se om jag lyckas trimma till min värdelösa kartläsare så att vi kommer runt banan denna gången.

Med vänliga svansviftningar
Grå