4 maj 2011

Vi har varit hos Tant!!!

Denna gången var vi i mega-tid och hann gå en låååång rastrunda och titta på all fina vitsippor som växer hemma hos Tant. Jättebra att hinna lätta på tycket och lägga hög innan det är dags att träna. Apan hann dessutom stoppa ner belöningar i rätt fickor och allting.

Precis som alltid har Apan en låååång lista med saker som hon vill fråga Tant om. Denna gången hade vi:

Budföring
Rutan
Framförgående
Fritt följ
Apportering lk II
Ställande under gång
Hopp lk II

Vi började med budföringen men trots rastning och avtömning av tassmyror så var jag bara tvungen att dra bort och sätta fart på Tants får. Får är mycket märkliga djur, jag har inte riktigt bestämt, vad jag ska tycka om dem egentligen. Fast sedan kom jag ihåg budföringen och Tant hade goda köttbullar. Vet inte varför Tants köttbullar är godare än Apans men så är det. Apan säger att jag är ding och att köttbullarna kommer ur samma påse. Jag tror att hon ljuger...

Efter budföringen, jobbade vi med Rutan. Vi kan väl sammanfatta det såhär: Rutan är ett simpelt moment. Ruta, jag springer in, vänder mig om och står och glor på Apan tills hon kommer dit. Varför gör apor allt så komplicerat?!? Apan har tänkt alldeles för mycket och hon säger att det är skönt att åka till Tant och få allt förenklat.

Framfögåendet är till skillnad från rutan, inte så simpelt. Här har Apan tjatat och tjatat om tramsigt traskande sedan man flyttade in och nu ska jag rent plötsligt gå framför henne. MEH!!! Hur hade det varit om aporna någon gång bestämde sig! Det är konstigt i appellklass men sedan när man flyttar upp i klasserna, blir det ännu märkligare, för då ska man rent plötsligt springa långt framför sin apa och igenom en hel drös av apor som bara står och dräller - stenkorkat! Tant är på min sida och säger att det är ett schäfermoment och att de brukar vara korkade. Har jag sagt att jag gillar Tant? *vift*

I det fria följet, gav Tant oss massor av beröm. Hon säger att vi har gjort stora framsteg och att vi har den sista delen som vi jagar, inom räckhåll. Vi fick prova en belöningsmetod som Tant hade fått nys om när hon höll en kurs. Jag gillade den. Eftersom den handlar om hur man smidigt kommer åt köttbullsbitar ur sin apas hand, är det föga förvånande, att det är en labrador som är ursprungskällan.

Apporteringen har vi nu kommit på ett litet knep som gör att det är jätteroligt att springa in till Apan. Jag gillar ju att springa ut och hämta apporten men sedan måste man ju släpa in den och lämna över den till Apan och det är inte lika roligt. Nu är det roligt igen för nu måste jag hitta Apans hand och en god köttbulle.

Ställande under gång, detta eländiga moment. Vi fick lite roliga sätt att öva det på och jag gillar verkligen att jaga köttbullsbitarna som Apan kastar och klicket kommer rätt det också. Det är nästan så att man får klicka Apan för hennes braiga förmåga att klicka vid rätt tillfälle. Vi fick till ett vrålsnyggt ställande på slutet. Nu ska vi sätta det! Jag har sagt till Apan att vi borde få en 10a!

Hoppet har Tant hjälpt oss att bryta ner och det är jätteroligt att träna sättande på avstånd från Apan. När vi verkligen har det till 100% så ska vi bygga ihop momentet. Apan säger nämligen att det sista jag behöver träna på, är att hoppa över saker *vift*

Jag var så nöjd med träningen och Apan hade ett stort leende på läpparna. Stämningen var på topp i bilen när vi körde hem. Jag hade ett oxöra att knapra på och Apan hade allsång med sig själv. I vanliga fall protesterar jag högt mot sådant ofog men jag lät henne hållas denna gången.

Med träningsladdade svansviftningar
Grå

Inga kommentarer: