Sista vänstervarvet...

... i Sverige på läääänge.
Vi var i Hässleholm i helgen. Det var bara jag och Apan som åkte. Husseapan och den urgermanska spetsen stannade hemma. Påstod att de var trötta efter sin reg-vecka. Det var de nog för jisses vilka timmerstockar de där två drog. Var ju så man knappt kunde sova där man låg på tvären i sängen, över apornas ben.

Matte säger alltid att hon är nöjd med 1:a pris och CK. Maken till att vara trög på att uppdatera sig är Apan. Det heter ju Excellent numera! Jag fick Excellent och blev 2:a placerad i konkuransen i öppen klass. Både jag och killen som vann, fick CK så det var att vänta på att gå in igen och göra upp om bästa hane.

Jag blev 2:a placerad där också och fick ett reserv-CACIB men killen som vann behövde sitt CACIB själv och Apan som så vanligt är förvirrad tyckte ju att det var ju den att vi inte lyckades plocka vårt sista svenska CACIB. Vilken tur att de andra aporna som var där med sina grå, kunde förklara för Apan att vi har de vi behöver. Att det är dags att ställa utomlands i jakten på de övriga och den internationella champinjontiteln.

Väl hemma så käkade vi. Apan hade handlat mat på stället med rödgul skylt och jag fick min alldeles egna ostburgare som belöning för min insats i ringen. Sedan är det ju det eviga förhandlandet om öron för rosetterna. Vi har uppgraderat till oxöron för de är bättre för min mage och mindre flottiga. Jag tror att förhandlingen slutar på 3 oxöron för helgens insats. Helst skulle jag vilja ha 4 men eftersom r-CACIB-rosetten inte genererar något tror jag att Apan kommer vara en tuff förhandlare.

När vi hade käkat drog vi ner till det stora fältet och tränade lydnad. Jag och Apan fick till ett grymt bra samarbete med läggande och ställande under gång. Vi jobbade med rutan och lk II-apporteringen och det fria följet. Slutligen putsade vi på ingångarna i inkallningen. När Husseapan och Stridstysken var klara med sin träning, kom de bort till oss och så gjorde vi en platsliggning som gick grymt bra. Väl klara var tanken att vi skulle gå längs stranden hem men Apan gillade inte färgen på molnen och övertalade alla att vi skulle gå snabbaste vägen hem.

Det var tur för vi hann knappt hem, sedan släppte vädergudarna lös ett blixt och dunder-väder av sällan skådat slag. Vi satt i uterummet och tittade på det. Eller jag orkade inte titta så länge utan jag somnade. Vem bryr sig på lite åska?! Apan somnade i sin vilstol hon med.

Med vänliga svansviftningar

Grå