11 april 2011

Äntligen ny vecka!

Veckan som gick var ingen höjdare vad det gällde min relation med schäfrar. Det var den där dumma rackan i stadsparken som hoppade på mig. Som om det inte räckte med dumheterna så fick den där bänga Stridstysken något knasryck och flög på mig. Jag trodde jag hade gjort klart för den spolingen redan dag 1 att sådär gör man bara inte. Resultatet var att vi slogs så att det yrde. Stridstysken må vara större och tyngre och slogs inte juste men jag tål inte uppkäftiga spolingar. Jag avskyr verkligen bråk men tro inte att jag bara tänker stå där som något annat menlöst och bli biten. Jag försvarade mig och bestämde mig för att trycka till den där uppkäftiga saken ordentligt! Vare sig jag eller Stridstysken hörde Apans vrål men rent plötsligt var där ett par arga händer som försökte få tag i våra halsband och få isär oss. Stridstysken den dummern högg efter Apans händer och vart hon inte arg på oss innan så blev hon arg då. Jag fick en spark på ena baklåret och Stridstysken fick en hård smäll över nosen. Sedan fick hon tag i våra halsband och skakade om oss ordentligt och lät meddela att skulle vi uppföra oss som gatuhundar så kunde vi också flytta ut på gatan. Stridis skulle morra och käfta med Apan och det är jättedumt när hon är uppretad så han fann sig släpad, under morrande protester, och inkastad till Husseapan som visserligen hade jobbat hela natten men som hade vaknat av vårt slagsmål och Apans rytande och ryande. När han var ur vägen så linkade jag bort till Apan och försökte få lite sympati. Det fungerade inte till en början för Apan började med att kolla igenom min päls noga för att se om jag hade fått några allvarligare skador. Nu var det turligt nog bara lite rispor efter Stridis tänder och Apan tvättade rent och sedan fick jag sympati för när vi alla gick ut igen så sprang Stridis och försökte uppvigla till nya bråk och då fick han utegångsförbud och fick vara inne hos Husseapan. Gissa om jag tyckte det var toppen när Husseapan lastade Stridis och åkte till jobbet ett par timmar senare! Bara jag, Apan, lugn och ro! Inte en schäfer så långt ögat kunde se! Jag hjälpte Apan att städa i uterummet. Min arbetsinsats bestod i att jag satt i den gamla dynlådan som hon skulle rulla ut till skräphögarna och och sade åt henne att hon rullade den alldeles för långsamt! Med vänliga svansviftningar Grå

1 kommentar:

Charlotte sa...

Nu får det var nog med lösspringande hundar - vi vill inte träffa fler under resten av året. Se till att bli vän med Stridis, jobbigt att vara osams med någon som bor under samma tak. :)