7 april 2011

Min Apa, min matte, min hjälte!

Jag fick följa med Apan in till stan idag. Hon skulle posta viktiga brev och handla det som hon kallar skräpmat. Husseapan och Stridis skulle jogga ihop. Tog Apan inte med mig och gick en runda inne i staden med mig mellan hennes ärenden så skulle jag inte bli rastad.

Sagt och gjort, jag åkte tillsammans med Apan och vi tog en promenad i våra gamla kvarter. Problemet var att jag behövde lägga en hög men det var så mycket som störde så vi fick gå en extra runda. Vi tänkte att stadsparken kunde vara trevlig och gick dit.

Det var inte alls trevligt. Vi hann bara komma in i parken så såg vi en samling apor och deras hundar. Apan noterade att flera av dem inte var kopplade och vek av så vi inte skulle gå nära. Då kommer det en schäfer rusande mot oss. Jag tänkte först att den ville hälsa men den såg inte alls snäll ut och jag tror att både jag och Apan insåg samtidigt att den inte alls tänkte hälsa.

Jag hatar att slåss! Jag vill inte bråka med mina artfränder, fast jag slapp bråka. Apan föste in mig bakom sig supersnabbt och sedan skrek hon på den otrevliga hunden och gick emot den. Dens ägarapa hade noll koll och hunden lyssnade inte för fem ören på sin inkallning utan sprang åt sidan. Apan skrek på henne att hon skulle koppla sin hund och att det faktiskt är koppeltvång i parken. Där har Apan rätt, det står på kommunens hemsida!

Ägarapan fick inte tag i sin hund och den rusade på oss igen. Fast Apan var snabbare än den där rackan igen och nu hade hon inte bara sprängt de där säkringarna som brukar gå. Nu hade hela topplocket farit all världens väg. Hon rusade mot hunden och skrek att om den inte pallrade sig bort så skulle hon ha ihjäl den. Hon slog med den långa koppeländen efter den och sparkade. Nu drog hunden iväg igen och dens ägarapa efter.

Min Apa räddade oss - min Apa är grym!

Med stolta svansviftningar
Grå

1 kommentar:

Hanna aka Lilla My sa...

Bra jobbat av din apa!