Ständigt denna action!

Den där Stridstysken som trillade in för två veckor sedan, han är inte riktigt klok! Han är besatt av sin brandslang och far runt som en flipperkula, dessutom bet han Apan! Hade jag sett det så hade han åkt på spö! Apan försökte få sympati från Husseapan men han tyckte bara att Apan skulle vara mindre klantig när hon busade med Stridstysken och hans brandslang. Apan har en rejält svullen tass med ett jack efter en hörntand och ett skrapsår.

Jag och Apan har tränat som galningar de senaste veckorna, agility, lydnad och spår, har stått på schemat och vi har tränat, tränat, tränat och det ser riktigt hyfsat ut nu. Sedan har jag fortfarande inte bestämt om jag tänker visa exakt hur bra jag kan göra det, när vi är i Malmö.

Stridstysken har ju skrutit om hur stor och häftig han är och sagt att jag bara är en pluttrig jaktis som inte kan något. Han skryter om att han ska träna skydd, fånga bovar och jag vet inte allt. Personligen har jag svårt att förstå hur någon som är besatt och snuttar en brandslang, någonsin skulle kunna bli häftig. Jag frågade Apan men hon bara viftade bort det och sade att man inte ska hänga upp sig på schäfersnack. Hon säger att jag kan bli champinjon i flera grenar om jag bara tränar och att jag ska vara glad att jag är bra på saker som Stridstysken aldrig kommer reda ut.Jag tyckte att det där med skydd verkade svårt men Apan bara skrattade och frågade hur svårt jag tycker det är att bitas. Nu är jag faktiskt fostrad att man inte får bitas hur som helst men Apan sade att jag skulle få testa. Vi gick ut och tog Stridstyskens skyddsarm med oss och sedan sade Apan att det bara var att braka lös. Jag fick ruska och slita i den där armen lite på egen hand och den var grymt kul att bita i!
När jag hade fått bekanta mig lite med den, trädde Apan den på armen och sedan sade hon att det var bara att komma igen och ge järnet. Jag var lite skeptisk till det hela de första gångerna, tänkte att jag kanske hade trasigt Apan. Hon bara skrattade och sade att det var just därför det heter skyddsarm, att jag kan bita nästan hur hårt som helst utan att hon känner något - vilken toppengrej!!
Jag bet så hårt jag bara vågade och höll i för allt vad jag var värd för Apan är en tuff figge, hon gör allt hon kan för att skaka loss en, vänder och vrider på sig och försöker få en att tappa greppet. Ett tag så hade jag ingen kontakt med marken och jag flög nästan - superkul!
Jag och Apan hade en jättekul träning och varje gång jag satte ett lydnadsmoment så busade vi med skyddsarmen. Gissa om jag ansträngde mig stenhårt för att sätta både läggandet & ställandet under gång! Gjorde dessutom Rutan och den delen av fjärrdirigeringen som vi har börjat med *vift*

Med vänliga svansviftningar

Grå