Helt slut!

Jag vill bara rulla ihop mig till en kringla i soffan och sova! Det är krävande att ligga på topp!

I gårkväll var jag och Apan nere i Skanör-Falsterbo och tränade ihop med söta Clara och hennes husseapa. Söta Clara var extra söt igår för hon ska snart löpa och jag vart helt prilligt glad pga det. Apan stönade och tyckte att det var att kliva hundratals steg tillbaka i vår utveckling, när hon sprang och jagade mig över halva appellplanen.

När vi kom dit hade Clara och hennes husseapa ordnat så att vi fick vara med på en lydnadsgrupps platsliggning. Jag låg så lång tid som man ska göra i lk1 men när aporna bara fortsatte att glo på oss och inte kom tillbaka till oss, tröttnade jag och reste mig lite. Gissa om det kom en rosenrasande Apa farandes över planen!

Jag och Apan fick träna inför tävling med aptjatter (kommenderingar) och väldigt mycket ordning och reda. Slarv-Apan slängde minsann agilityrutinerat, kopplet på marken och tyckte det låg jättebra där. Hon är så pinsam, det ska ligga i en ficka. Den informationen gjorde shopoholicen till Apa jätteglad för nu ska hon minsann shoppa ett mjukt koppel som hon kan knöka ner i en ficka. De koppel som redan finns i vår ägo, är för långa och icke-nerstoppningsbara, enligt Apan...

Vi började med linförigheten, det var väl inte det bästa men så hade Apan ovanligt mycket hjärnsläpp och ville dubbelkolla små detaljer längs vägen och hur ska man kunna få till något vettigt då? Fast vi fick beröm, avståndet vi håller till varandra är konstant. Så även om jag inte går kloss intill Apans ben så flyter jag inte iväg heller. Apan skulle helst vilja att jag går intill benet, hon säger att det ser prydligare ut. Jag ska fundera på saken.

Vi gjorde tandvisning och Apan var så otroligt glad att jag satt ner medan hon skakade tass med Claras husseapa att hon tappade fokus så naturligtvis reste jag mig upp för att påpeka det och inte tänkte jag visa några tänder heller så det så! Apan sade att en dag kommer hon att klistra fast min rumpa i backen så att jag lär mig. Undrar hur hon då hade tänkt att vi skulle göra resten av momenten sedan?

Läggande under gång fick Apan bassning på. Hon vet att jag inte lägger mig på kallt och blött underlag så hon gav typ trippla dubbelkommandon och dessutom vände hon sig om för att se att jag verkligen låg, ajabaja Apan och nä, jag skulle aldrig lägga min ädla lekamen ner på en kall och blöt appellplan och gjorde inte så denna gången heller!

Efter det körde vi inkallning och där skötte Apan sig ypperligt. Jag var så glad över att vi nu har ett moment som hon inte klantar till att jag satte upp högsta möjliga hastighet bort till henne. Naturligtvis blev det ju lite svårt att stanna i höjd med henne men jag smet in till hennes sida så fort jag hade fått bromsen att fungera och vänt.

Clara och hennes husseapa tyckte att jag behövde paus efter det och då körde Clara några av sina moment ur elitklass. Hon är grymt duktig! Har värsta farten, men kan bromsa och har väldigt bra pli på sin apa. Apan var behjälplig med tjatter (kommenderingar), godisgömning, fotografering och klicka när Clara gjorde rätt. Jag var helt säker på att så många saker skulle orsaka härdsmälta i Apans hjärnkontor men hon lyckades väl hyfsat.

Min tur igen och vi gjorde Apporteringen, denna bedrövliga och tramsiga historia. För att visa mitt förakt över att behöva göra en sådan simpel övning så inväntade jag inte "apport"-tjattret utan ryckte åt mig apporten. Apan sade att jag var hopplös och minsann visste bättre, jag slutade lyssna någonstans där för mina tassmyror tog kontrollen över situationen och då blir det lite knasigt...

Ordning återställd och vi skulle köra Ställandet under gång. Tassmyrorna hade fortfarande ett visst övertag så det var rysligt svårt att visa de fina ställandena som jag faktiskt kan göra - dumma myror! Vi stannade på det momentet och tragglade lite.

Hoppet satte vi och skam hade väl varit annars med tanke på all agility vi tränar!

Apan hjälpte Clara och hennes husseapa med mer tjatter, godis & apportutläggningar. Clara visar hur det går till att hoppa, apportera och hoppa tillbaka. Det har jag och Apan faktiskt tränat lite på och även om jag fortfarande inte har gått med på att använda metallapporten som Clara gör så har vi en grovt tillyxad versin av det momentet. Apan gick och hämtade min apport och så fick jag träna lite på det.Sedan blev det mängdträning på läggande, ställande och ingångar. Apan fick massor av goda råd från Claras husseapa så nu ska vi se om vi kan få till det ordentligt en gång för alla! Det hade ju varit rätt skönt om vi kunde lämna de tråkiga momenten i lydnadsklass 1 bakom oss och göra de roliga momenten i de andra klasserna.När vi var klara för kvällen, tog aporna en snabb fika och sedan åkte vi hem. Jag var så trött efter träningen att jag bara rullade ihop mig på soffan och somnade. Trodde att jag skulle få ledigt idag men icke!

Vi var på klubben och körde agility! Apan lade massor av fokus på tramsfälten, slalomingångarna och handlingövningar. Jag var hur trött som helst när vi åkte hem. Fast imorgon blir vilodag för inatt är Apan på sitt jobb och jag är hemma med Husseapan och Stridstysken. De två ska jobba imorgon och då kommer Apan att sova hela dagen, vilket i sin tur betyder att jag kommer ligga och sova brevid Apan i den stora bädden, hela dagen. Man kan ha sämre dagar!

Med trötta men vänliga svansviftningar

Grå