Träning & höjden av oförskämdhet!

Dagen började med att hela flocken gick morgonpromenad. Aporna tyckte att det var bäst eftersom att vi hade trasigt Apan igår. Efter det blev det frukost och sedan tog hela flocken en förmiddagssnooz. Jag och Apan intog den stora bädden och Husseapan tog soffan. Den Germanska pälsbollen är ding för han tycker att golvet är otroligt skönt att ligga på. Ibland kommer han med sådana konstiga uttalanden som får mig att undra om inte all den där pälsen som växer på utsidan, även växer in i hjärnan på honom. Hur i hela friden kan man gilla att ligga på golvet?!?!

Nåvars, det kom ju sådant där vitt från himlen i mängder så det var helgött att ligga utsträckt på rygg i bädden och sova intill Apan. Det var bara när Husseapan & Pälsbollen stökade runt som jag var tvungen att gå upp och kolla vad de hade för sig. De skulle till jobbet och enligt den unge Slyngeln fånga bovar. Skulle liksom inte tro att han är redo för det än! Jag gick tillbaka in till bädden och grottade ner mig hos Apan igen.

Det vita slutade att dala och då vaknade Apan till liv och tyckte - lydnadsträning! Hur i hela friden hon fick för sig att jag skulle traska runt med mina ädla tassar i en massa vitt och göra lydnad är för mig en gåta. Men det är inte för inte man har sin apa upplindad runt sin tass och hon fick genast böja sig och kompromissa. Ut med Apan ur Lyan och sätta henne i arbete med att ta bort allt vitt från marken.

Efter att ha inspekterat arbetet och motvilligt gett henne godkänt, satte vi igång att träna. Platsliggningen hoppade vi över, vem vill ligga ensam på kalla stenar och glo till ingen nytta - inte jag! Däremot tränade vi på att jag skulle ligga kvar när Apan kommer och ställer sig i utgångsposition. Jag tycker att jag minsann har legat färdigt vid det laget och struntar i Apans tjatter om att jag måste ligga kvar tills hon säger ifrån.

När vi var klara med det, blev det en märklig ruta. Inte för att rutor är så märkliga egentligen, de är rätt simpla. Man ska gå in i rutan, göra helt om, stå stilla mitt i och invänta Apans ankomst. Märkligheten låg i att varannan gång jag skulle in i rutan och tog sikte på min target så kom min älskade blå pipboll studsande och den måste man ju bara springa efter. Då står man inför ett dilemma, fånga Pipis eller stanna på targeten - ååååååh beslutsångest! Jag tror jag gjorde rätt för Apan klickade när jag jagade efter Pipis. Hon säger att jag inte ska gå och dra benen efter mig när jag ska in i rutan och att jag allt behöver lite motivation för att komma dit i rätt tempo.

Lite fritt följ blev det också och sedan var det ställande undet gång som enligt Apan var klockrent idag och slutligen lite motvilligt läggande under gång - kallt om magen på stenarna juh!

När vi gick in och Apan tog av mig täcket så spärrade hon upp ögonen och klämde på min mage och utbrast "Men Grå! Du är ju på väg att bli tjock!" Har ni hört något så oförskämt??? Ska hon säga - FETTOAPA!!!

Inte nog med att hon anklagade mig för att vara tjock, hon började räkna ut hur mycket mjukost jag hade fått på träningen och så drog hon av på min fodergiva. Jag tänkte att det skulle ordna sig när Husseapan kom hem men elaka Apan hade minsann ställt några futtiga kulor i en burk och sagt ifrån att det var min nattmat. Jag försökte få Pälsbollen att dela med sig lite för han får massor men Husseapan sade att han behövde den själv, en enda liten uslig Frolic lyckades jag få loss från honom och den skramlar omkring i magen med de futtiga kulorna. Jag kommer svälta ihjäl! Kan någon skicka mat?

Med ynkliga och svältande svansviftningar

Grå